20 juli 2011 kl 15:21
Handlar en hel del om den psykiska trösklen som ska trampas över.
Att våga trotsa kroppens signaler till hjärnan om "det är jobbigt, det är tröttsamt, nu blir andningen tyngre, svetten börjar rinna.."
Men biter man ihop och stänger av de bitarna kan man istället börja fokusera på att ta fortsätta hålla tempot, jaga ifatt den som är några meter framför, kanske ta längre steg, ta ett djupare andetag då och då..
Annat som kan hjälpa är att lyssna på andra löpare.. höras deras fotsteg, haka på tempot, "stjäla" deras fart, höra publik ropa och heja på..
Lite halvsvårt att förklara kanske, men för mig funkar det ovan hur bra som helst för mig.
Springa och fortsätta öka tills det smakar blod, man kräker, benen darrar och ena vaden vill börja krampa.. men vägra stanna.. då har man hittat rätt med att trotsa kroppens "lathetssignaler." ;)
Någon malmö-löpare som vill hänga med och köra press-lopp på heleneholms rundbanor så skicka ett pm, så kan vi pressa ihopa och hjälpas åt. :)
Kvittar vad för fart eller liknande du har, jag är anpassningsbar. :)