Löpning • Löparkompisar & kontakt • 61 inlägg • 3377 visningar •

Hälsar ni i spåret?

Emilia
1992 • Järna
#1
•
16 juli 2011 - 22:38
Gilla
Hälsar ni på dem ni möter i spåret?
Och i sådana fall: hälsar ni på alla eller säger ni bara hej till dem ni känner igen?

Och kanske det mest intressanta: hälsar ni om ni springer om någon, eller om ni blir omsprungna?

(Framförallt gäller väl frågan oss som inte springer i innerstaden..)
< < < 1 2 3 4 > > >
Rolf Säfström
1952 • Mölndal
#21
•
17 juli 2011 kl 19:21
Gilla
Självklart!
Rolf Säfström
1952 • Mölndal
#22
•
17 juli 2011 kl 19:22
Gilla
Självklart, alltid trevligt med positiva möten.
Micke Larsson
1971 • Norge
#23
•
17 juli 2011 kl 21:10
Gilla
Efter att ha sett den här tråden tänkte jag att man är ju för jävla trist som inte hälsar på sina "medlöpare". Jag har försökt ibland, men tröttnar alltid efter bristande respons.

Så på kvällens 16km-runda (blandad terräng, men rätt mycket typiska gång- och joggingstråk) bestämde jag mig för att hälsa på alla löpare jag mötte. De var 10-15. Jag fick ögonkontakt med i stort sett samtliga och utförde en lagom avvägd hälsningsnick. De flesta tittade på mig med en blick som sa: "Och vem fan är du då?!" INGEN gjorde minsta antydan till att hälsa tillbaka. Inte ens den kille jag mötte två gånger inom loppet av tio minuter, och som vid andra mötet alltså kände till att jag var den "hälsande" typen. Några totalt nollställda ansikten, men de flesta direkt sura.

Nu kanske någon säger: "Jaja, så funkar det väl i Stockholm, där alla är självupptagna och griniga." Och ja, det är mycket möjligt att ni har rätt.

Vore jag den envisa typen skulle jag väl fortsätta att hälsa, kanske anstränga fram ett leende och ge mig sjutton på att få världen att tänka om, men i fortsättningen får det nog bli att dricka vatten och kolla på pulsklockan som "alla" andra.

Hoppas att jag inte dödade stämningen här nu. Jag tycker ju att ni gör rätt som hälsar. Men om priset är att man ska känna sig som en idiot låter jag hellre bli :-).
Eva Andersen-Hörman
1964 • Helsingborg
#24
•
17 juli 2011 kl 21:20
Gilla
Oftast, om dom inte väljer att titta bort. Hälsar dock sällan på dom jag springer om (händer inte så väldigt ofta - och då är jag så nöjd och vill inte verka kaxig:-)). Och precis, som andra har skrivit, möts man igen blir det gärna en kommentar.
Bertil Örjestad
2008 • Umeå
#25
•
17 juli 2011 kl 21:27
Gilla
Klart man hälsar men här e det inte så värst många man möter.
Camilla Lundin
1967 • Uppsala
#26
•
17 juli 2011 kl 21:49
Gilla
Springer aldrig i stan och hälsar på alla jag möter det gör man på "byn" även om man inte springer! Tips till alla 08:or (speciellt Micke som jag tycker synd om efterosm han inte fick respons på sin trevliga hälsningsdrive); livet på landet är trevligare!
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#27
•
17 juli 2011 kl 21:52
Gilla
Kanske inte i ett motionsspår. Men när jag springer på gång- och cykelbanor runt om i Partille, brukar jag alltid hälsa genom att göra tummen upp till de löpare jag möter...
Även när en bil stannar vid övergångsställe eller korsning för att låta mig passera. En enkel gest. Det kostar så lite och skapar så mycket vänlighet.
Micke Larsson
1971 • Norge
#28
•
17 juli 2011 kl 22:07
Gilla
Camilla, nu är det nog många som inte skulle kalla Sveriges fjärde största stad för "landet" om man inte kommer utåt Järlåsa eller Bälinge, men när det gäller hälsningsfaktorn är det nog så att den går upp i takt med att befolkningstalen går ner. Jag har bott i en liten håla där alla hälsade på alla, och här i Stockholm är det snudd på att man får konstiga blickar om man säger hej till kassörskan i affären.

Sedan finns det nog gradskillnader i helvetet. Idag sprang jag bland tiomiljonersvillor i Danderyd, kanske är det mindre stelt i fattigare delar av huvudstaden. Jaja, sånt är livet och jag började ju inte springa för att utveckla mina sociala sidor :-).
Christoffer Andersson
1985 • Malmö
#29
•
17 juli 2011 kl 22:50
Gilla
För egen del varierar det nog med mötesfrekvensen (möter man klungor med löpare så känns det kanske lite övermäktigt att avfyra ett halvdussin nickningar och hälsningar på ett par meter). Men jag försöker i regel etablera ögonkontakt och ge en kort ickeverbal hälsning som varken stör den mötandes eller min egna löprunda (i regel ett leende och en enkel hälsande nickning). Bekanta ansikten kanske möts av mer "ordentliga" hälsningar, men mer social än så blir jag i regel inte.
Anders S
1973 • Göteborg
#30
•
17 juli 2011 kl 22:51
Gilla
Jag brukar söka folks blickar och hälsa på de som möter min blick. Men jag avskyr känslan när man möter någons blick, säger ett tydligt HEJ och inte får någon reaktion tillbaka. Anar att det många gånger handlar om att jag inte uppfattar en liten nick eller grymtning.
Jag har gjort likadant själv när någon hejat, typ bara fått ur mig ett knappt hörbart ljud och det känns ju lite dumt att börja tjoa när personen passerat.
:-)
Anders S
1973 • Göteborg
#31
•
17 juli 2011 kl 22:55
Gilla
Sen har jag en man jag möter typ två gånger i veckan när jag springer till jobbet, Vi hejar ju alltid glatt på varandra. Det blir ju ngt slags samförstånd när man är ute på samma sträcka i alla väder året om.

Mer och mer undrar jag vem denne man är egentligen, vi ses flera gånger i veckan men allt jag vet om honom är hur han stakar på rullskidor och hur hans löpsteg ser ut. Samtidigt är det väldigt långt borta att jag skulle stanna och snacka. :-)
Björn Grylls
1981 • Göteborg
#32
•
18 juli 2011 kl 02:49
Gilla
Tyvärr är löparcommunytit i stort befolkat av individualister och inte lagmänniskor och det är lika tråkigt varje gång när man hälsar på en löpare i ful löparkeps som bara tittar på dig som ett fån istället för att hälsa tillbaka.

Oavsett vad så tycker jag att hälsning och kanske en peppande kommentar alltid är på sin plats! :)
Johan Lund
1985 • Söderhamn
#33
•
18 juli 2011 kl 08:48
Gilla
Klart man hälsar.
Ett "hej" är inte så mkt begärt men gör det så mkt trevligare.
Gustav thoresson
1990 • Malmö
#34
•
18 juli 2011 kl 09:57
Gilla
En nick och en touch på kepsen brukar räcka, dock oftast på dem man känner igen...

O jag gillar björns tycke om de peppande komentarerna, det känns dock inte helt ok bara att ropa efter någon "hej! snyggt löpsteg!", även om man kanske vill ibland
Björn Grylls
1981 • Göteborg
#35
•
18 juli 2011 kl 10:04 Redigerad 18 juli 2011 kl 10:06
Gilla
Gustav: Jag är i ett engelskspråkigt land just nu och här är mina favvo-peppningskommentarer "Good work!" och "All the way!" vilket är alltså uppmuntrande snarare än smickrande.

Nick och touch på kepsen är ok om man inte har löparkeps. För de är så himla fula...
Gustav thoresson
1990 • Malmö
#36
•
18 juli 2011 kl 10:17
Gilla
hehe jag önskar att det var så här också!

löpkeps får man tycka vad man vill om, för mig är fukntinen viktigast, att man sen kan hälsa med den är bara ett plus
Jonny Boysing Ottosson
1959 • Sibbhult
#37
•
18 juli 2011 kl 10:34
Gilla
Klart man hälsar, roligt när man möter likasinnade :)
Åsa
1983 • Fagersta
#38
•
18 juli 2011 kl 11:01
Gilla
Man kan ju undra vem som mår bäst. Den som ropar "Hej" glatt, eller den som alltid håller käften och kanske rent av tittar ner...

Tråk Sverige, vakna! Bjud på ett leende!
Sverker Forsberg
1968 • Huddinge
#39
•
18 juli 2011 kl 11:06
Gilla
Det är ganska sällan jag hälsar, men ute i de rena skogsstigarna hälsar jag, särskilt på vandrare. När man springer ikapp folk är det ju bra att hälsa också så de inte hoppar åt sidan när man kommer förbi.
Ernst van Groningen
1955 • Uppsala
#40
•
18 juli 2011 kl 11:26 Redigerad 18 juli 2011 kl 11:27
Gilla
Intressant att läsa, typ 40 svar, där nästan alla säger att de brukar hälsa. Min erfarenhet här på landet (U:a) är att det är färre än 10% som hälsar tillbaka: ännu färre som hälsar spontant. Det betyder för de 40 här som hälsar finns det minst 400 st här på jogg.se som inte brukar hälsa! Men ingen som vågar erkänna detta här :) Var gömmer ni er: icke-hälsare?
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.