21 april 2010 kl 09:02
Jag var ute i skogen, med grannens hund och kommer till ett litet ensligt beläget hus där det bor en terriervalp och en något försupen man. Den här valpen bestämmer sig för att hänga med oss trots att ´min´ jycke bestämt säger åt henne att försvinna. Jag springer på, valpen hänger med och plötsligt hör jag hur valpens husse börjar vråla. Jag stannar och tittar bortåt vägen. I full karriär, iklädd flipflopsandaler, uppknäppt skjorta och kalsonger, kommer terrierns husse kutande, ilsket vrålande hennes namn. Till saken hör också att mannen i fråga (som inte alls är otrevlig) skelar betänkligt och är rätt tanig och mager och har hår som står rakt upp, så det är en syn för gudar.
Hunden lät sig motvilligt fångas och nu har jag lärt mig att alltid stanna, knacka på och försöka locka in henne i huset innan jag springer vidare, om det nu är så att hon är utanför huset när jag kommer. Tyvärr är hon lika busig än, så jag tror att jag ska börja ta med en liten godisbit för att göra infångandet än mer smärtfritt.
