Löpning • Löparkompisar & kontakt • 50 inlägg • 1500 visningar •

High five!

Johanna Lindahl
1979 • Göteborg
#1
•
1 februari 2008 - 22:29
Gilla
Springer som oftast i Slottskogen (Gbg) och då möter jag massor av andra duktiga joggare. Blir så sjukt sugen på att dra upp näven och ropa HIGH FIVE! varje gång jag möter någon. Och kanske tillägga, f*n va vi är grymma som springer i rusket. Men det gör jag ju såklart inte för att inte skrämmas och framstå som en galenpanna.
Är det någon annan som kör mentala high fives med sina anonyma "jogg-polare"?
Skulle någon high fiva mig skulle jag bli uppiggad och springa en extra kilometer......
< < < 1 2 3 > > >
Ester Veibäck
1981 • Stockholm
#21
•
3 februari 2008 kl 21:59
Gilla
Det är kul med folk som hälsar!
Råkade ut för en mindre angenäm upplevelse häromdagen.. Var ute o gjorde teknikövningar (inspirerad av RW) tillsammans med min löparpolare. Glatt överraskad av att en övning kunde göra att det kändes så annorlunda i kroppen skuttade jag omkring lite extra. Samtidigt lät jag undslippa några glada utrop, varpå en förbipasserande man fnös "Var inte så äckligt spänstiga tjejer!" i en sur ton. Hmm. Blev rätt förvånad och svarslös. Det förtog glädjen lite faktiskt. Jaja, hans problem dock!

Alltså, mer av hälsningar och glada utrop, men mindre av tråkiga kommentarer, tycker jag! :)
Kristin A
1961 • Bandhagen
#22
•
4 februari 2008 kl 11:51
Gilla
Ester: Kanske ett missriktat försök att skämta? Den ironiska generationen och allt det där.
Jag tror inte hälsandet är svenskt/osvenskt, utan mer en storstadsgrej. I alla fall blir folk man inte känner lika förvånad över att man hälsar vare sig man är i Barcelona eller Stockholm! Undantaget är om man har något gemensamt - löparkläder eller vandringsstav t ex.

¡Buen camino!
Johan Moberg
1966 • Trollhättan
#23
•
4 februari 2008 kl 12:25
Gilla
Tack Johanna för din positiva inställning....du är en vitamininjection i vintermörkret o slasket.....HIGH FIVE....
Ingvar Andersson
1954 • Karlshamn
#24
•
4 februari 2008 kl 14:49
Gilla
När jag började jogga på 80-talet hälsade man alltid på andra löpare man mötte. En enkel nickning eller en hand upp (high Five eller kanske low five??). På senare tid har detta blivit mindre vanligt. Jag ställer därför frågan:
Har vi blivit mer självupptagna elller rent av rädda för varandra nu?
Jag brukar hälsa när jag möter löpare, men det är inte alltid man får svar.
Ändå bor jag i en liten stad där man oftast om inte känner så i alla fall känner igen de man möter.
Varför då då, undrar "Gammelman":)
Lennart Thilander
1979 • Gävle
#25
•
4 februari 2008 kl 17:08
Gilla
Uhm, jag får också samma känsla ibland att man nästan skulle vilja stanna och prata jogg med dem man möter i spåren hehe, inte så effektivt kanske.
Jag hejar alltid på folk om jag får ögonkontakt. En del märker man dock att de verkligen anstränger sig för att inte möta ens blick, vet inte om det beror på att de är så koncentrerade att de inte vill påverkas av något annat än sitt springande. Eller så kanske jag ser läskig ut när jag kommer joggandes ;]

High five från mig med!
Jan D
1967 • Skövde
#26
•
4 februari 2008 kl 19:41
Gilla
Lustigt, tänkte på detta när jag var ute och sprang en kvällsrunda i februarimörkret. Har nästan aldrig mött en människa på grusvägarna häromkring den sista tiden på kvällarna. Men nu så mötte jag en stavgångare och strax därefter en löpare. Några kilometer senare en som promenerade med hunden. Morsade och vinkade till allihopa med varierad respons.
Roland Söderström
1962 • Onsala
#27
•
5 februari 2008 kl 08:36
Gilla
Igår fick jag napp :-)
TVÅ st high five med svar! Lustigt nog inom 40 meter...
Mia Thomsen IF Linnéa
1970 • Stockholm
#28
•
5 februari 2008 kl 09:17
Gilla
Jag high fivade en kille när vi hade klarat Västerbron på andra varvet av Stockholm Marathon 2005, vi var de enda två som sprang hela bron, resten började gå vid halva (i just denna klunga). Kändes grymt så jag ville dela med mig av glädjen, han fräste tillbaka "Håll käften för fan!". Snopet, men kände mig ändå som en vinnare.
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#29
•
5 februari 2008 kl 14:34
Gilla
Vilken surputte :(! Själv hade jag blivit själaglad över en high-five andra gången på Västerbron, för just då var inte löplivet så värst kul...
Jag brukar nicka och le mot andra löpare jag möter, särskilt när det är riktigt grisväder och bara vi riktiga galningar är ute.
Emil Forss
1984 • Göteborg
#30
•
5 februari 2008 kl 21:24
Gilla
När jag möter en löpare brukar jag fantisera ihop hur den personen tränar, hur långt han eller hon har sprungit och om den personen hade hälsat om jag hade hälsat.
Robert Roman
1962 • Torslanda
#31
•
5 februari 2008 kl 21:32
Gilla
Marias kommentar om att göra en svensk var så slående...
Bodde i USA några år och det var jättejobbigt att flytta tillbaka till gamla "blyga" Svedala...
Nä inför obligatorisk Hi 5 på löparspåren...

Lena M
1961 • Norrtälje
#32
•
5 februari 2008 kl 22:56 Redigerad 5 februari 2008 kl 22:58
Gilla
High five verkar lite jobbigt. Då måste man ju anpassa farten och avståndet och ha kroppskontakt. Eller menar ni att man ska vinka/höja handen till hälsning?

Själv brukar jag titta på dem jag möter och le. Om de gör detsamma säger jag "Hej!" eller nickar. Tyvärr är det ganska många som inte ens ägnar mig en blick. Att man inte orkar hälsa har jag full förståelse för, den jag möter kanske äri slutfasen av ett tremilapass eller mitt i ett snabbdistanspass. Men en plågad blick i samförstånd betyder lika myckte som ett "Hej" tycker jag!
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#33
•
6 februari 2008 kl 01:39
Gilla
Ibland när jag är ute och springer som jag inte vill ha nån egentlig kontakt med andra. Jag är i min värld och andra människor, hundar, whatever är mest bara störande och jag har ingen som helst lust att hälsa på folk till höger och vänster och jag ska inte behöva ha sprungit mig trött i tre mil för att vara ursäktad att jag inte vill det. Jag undviker helt enkelt ögonkontakten och springer vidare.

Fast oftast är jag för nyfiken på andra löpare jag möter. En sak jag har svårt att låta bli är att vända mig om lite och snegla när jag springer om nån, man vill ju veta hur folk ser ut även framifrån när man bara sett baksidan medan man sprungit ikapp dem :)
Bengt Marklund
1967 • Umeå
#34
•
6 februari 2008 kl 10:04
Gilla
Vilken kul tråd! Menar ni med high five alltså att man hälsar genom att smälla ihop handen med den man möter?? I såna fall är jag en "sueco" för all framtid! Alla joggare man möter är ju inte precis gamla basketpolare från Harlem globetrotters... Att heja är ju en annan grej. Jag har tänkt på att det ofta är gamla gubbar som promenerar som hejar, dom gläds åt att det fortfarande finns "ungdomar" som har lite krafter kvar till annat än hamburgare och teve. Maria T: Den som bad dig hålla käften på Västerbron borde få ett kännbart straff. Usch. Ha det!
andreas stålberg
1974 • Avesta
#35
•
6 februari 2008 kl 14:14
Gilla
Inom löpningen håller jag mig till den "nodden" 50/50 på svarsfrekvensen.
Inom cyklingen är det mer regel än udantag att du får svar tillbaka på "nodden" eller "vinkmedfingrarnakvarpåstyret" hälsningen.

Fram för mer "high five"
Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#36
•
6 februari 2008 kl 14:55 Redigerad 6 februari 2008 kl 14:56
Gilla
Lustigt fenomen med "high five"...i motionsspåret!?? (Hälsar gör man ju oftast.)
Jag begriper faktiskt ingenting av nöjet/nyttan:-) å andra sidan är jag fokuserad och helt i min egen värld (tänker på allt och inget) och kommer så fortsätta att vara...när jag är springledes alltså.
Kul dock att höra och läsa om alla andra som verkar älska "high five".
George
1983 • Trollhättan
#37
•
6 februari 2008 kl 15:38
Gilla
I en rätt trång passage i elljusspåret sent en kvällen mötte jag en kille. För att påvisa för honom på vilken sida om honom jag tänkte springa, så att vi skulle undvika krock, pekade jag lite med handen åt den riktning jag tänkte ta. Han måste missuppfattat det hela och high-fiveade (eller low-fiveade) istället! Han kanske hade läst här på forumet. Det kändes trevligt men lite märkligt eftersom jag inte räknat med det.
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#38
•
6 februari 2008 kl 20:24
Gilla
Möter i stort aldrig nån annan löpare på mina turer men de gånger det händer brukar de få tummen upp vilket även de bilister får som släpper förbig mig vid övergångsställen. Har mp3spelare så hör aldrig nåt ändå.
Marcus ottosson
1975 • Hässleholm
#39
•
6 februari 2008 kl 21:31
Gilla
High five orkar jag nog på sin höjd i början på träningen, hälsar eller nickar gör jag alltid........
Pär Hallenberg
1982 • Kalmar
#40
•
26 februari 2008 kl 21:58
Gilla
Oj, en high five känns lite väl mycket. Men ett "hej" eller "hallå" och en nick ger jag alla jag möter, oavsett om de går, cyklar eller joggar. Kristin A har nog rätt i att ta upp storstadsgrejen; min erfarenhet är att färre hälsar här i staden. Hemma i Småland hälsade alla på alla.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.