16 maj 2011 kl 17:47
Redigerad 16 maj 2011 kl 17:52
På ett sätt är det rätt självklart, med vad vi nu vet.
Evulotionsmässigt är människan utvecklad så att vi kan springa riktigt långt, se t ex Lasse Berg "Gryning över Kalahari" som inte alls handlar om löpning primärt. Boken "Born to Run" betraktas väl av den ena sidan som partisk men den har lite mer info om de evolutionära detaljerna. Man kan leta källor vidare från dessa, åtminstone finns namn på forskare nämnda.
Anatomiskt har vi en hälkudde som ger en viss dämpning när vi sätter i hälen. Dock går den ofelbart sönder om vi springer någon längre distans med hällandning på hårt underlag som t ex hård jord/lera. Man kan därför utesluta att vi skulle vara gjorda för att springa med hällandning.
Beräkningar och mätningar i laboratorium visar entydigt att kroppen (hälsenan, vadmusklerna osv) kan ta emot stöten mot marken mer elastiskt (med mindre förluster) än några existerande löparskor. Därför är det framfotslandning i någon form som är den medfödda/naturliga metoden att landa med foten när vi springer.
Det har gjorts experiment med stålfjädrar i stället för gummi för att låta skor vara mer elastiska än idag men av för mig okänd anledning har det inte utvecklats till någon produkt för tävlingslöpning (det lär dock finnas något man kan hoppa omkring på för skoj skull). Man kan naturligtvis argumentera för att en väldämpad häl är teknologins gåva till löparna för att göra löpningen enklare/behagligare/effektivare. Men eliten springer inte så enligt min uppfattning - jag tycker det framgår tillräckligt väl av filmbilder på TV/youtube m fl. Alltså är det knappast effektivare.
Trots löpskotillverkarnas enorma resurser har det inte framkommit en enda studie som visar att det är bättre att springa med skor med tjock häl (någon har påstått att EN studie visat ett svagt stöd för mindre antal skador; har inte granskat källan).
Några studier pekar i andra riktningen men jag kan inte påstå att jag sett någon klinisk eller experimentell studie som KLART visat att barfota/minimalistiskt eller framfotslandning skulle vara bättre. Av mitt inledande resonemang sluter jag mig dock till att så är fallet, men övergångsproblemen när man byter steg måste tas på allvar.
Det är dessutom en svårighet att de flesta av oss går omkring i skor med uppbyggd häl en stor del av dagen. Inte sitter vi rätt heller, vilket enligt Rune Larsson är på huk med hela fotsulan i marken, så satt våra förfäder ofta. Vi har fått förkortad hälsena. För mig är det inte självklart att någon som springer för att få motion och som inte har problem med skador ska springa med framfotslandning. Men den som satsar långsiktigt och är intresserad av att utveckla sin löpförmåga, eller som har problem med återkommande skador, bör åtminstone allvarligt överväga att gå över till denna nygamla löpstil.
PS Angående Haile har han sagt i en intervju (andrahandsuppgift tyvärr) att han landar på framfoten när han springer 10000m men längre bak på foten på marathon för att han inte orkar ligga kvar lika långt fram ett helt marathonlopp. Men inte tycker jag det ser ut som hällandning - dessutom är Adizero Adios inte några skor som man lämpligen landar på hälen i ett helt marathon i.
