Utraintervaller tävlingsdagen

Niklas Karlsson

1972 • Alingsås

Administratör

#61

•

14 november 2010 kl 08:04

Gilla

Grattis Anna Nystedt och Christian Ritella, Sveriges första Ultraintervallsmästare!

Ett stort grtattis även till er andra som på ett eller annat sätt trotsade mörker, regn och er egen trötthet och kämpade på i spåret.

Jag är imponerad att så många som 28 faktiskt genomfört alla åtta intervallerna och att 77st deltagit på ett eller annat sätt. Det var betydligt mer än vi vågade hoppas på när vi satt och fixade med systemet.

Till nästa gång hoppas jag att jag är frisk, nog för att det var kul från soffan, men det är ju bara halva nöjet.

God Återhämtning!

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

#62

•

14 november 2010 kl 09:11

Gilla

Näe fy sjutton, Magnus! Vad surt att missa den sista. Jag lider med Dig. Lider för övrigt också, för den delen :-)

Philip Sutherland

1980 • Kungsbacka

#63

•

14 november 2010 kl 10:03 Redigerad 14 november 2010 kl 10:04

Gilla

Riktigt imponerad av alla som deltog!
Hoppas detta sker nästa år, då är jag med! kanske ha ett lite tidigare typ september så man slipper mörkret.

Mellanben

2006 • VARBERG

#64

•

14 november 2010 kl 11:28

Gilla

Helimpad ! Stort Grattis till alla som startade 06 i kolsvart mörker och avslutade mitt i natten och genomförde alla 8 gångerna eller några av dom. Hoppas det blir fler gånger och gärna som Philip säjer vid lite ljusare årstid och att man då kan hänga på. Hurra Hurra till vinnarna !

Siv Sandberg

1952 • Göteborg

#65

•

14 november 2010 kl 12:48

Gilla

Imponerande och inspirerande!

Anders Thylin

1969 • Nacka

#66

•

14 november 2010 kl 12:49

Gilla

helt ootroligt impad av er alla!

Richard Andersson

1967 • Lund

#67

•

14 november 2010 kl 12:52

Gilla

Niclas: Det känns som när kroppen har en infektion: helt slut, får hjärtklappning vid minsta ansträngning, är lättirriterad. Dock lyfts det upp av känslan att ha varit med om detta. Har även lärt mig en del om min kropp, t.ex att det går att få benen att vakna till och släpa runt kroppen flera gånger om trots att de egentligen ber om nåd. Känns gott att ha flyttat fram min personliga gräns för vad jag trodde var möjligt.

Är mycket imponerad av att så många fixade detta och dessutom på riktigt bra tider. När jag såg tiderna efter de första trodde jag många skulle få det svårt på de sista men de höll tempot ända in i kaklet. Startkt!

Karin L

1981 • Linköping

#68

•

14 november 2010 kl 13:29

Gilla

Dagen efter. Jag hade inga planer på att springa alla åtta. Jag är en rätt dålig människa mitt i natten... Men. Till intervall 21.00 och 00.00 så fick jag sällskap (tack N!!) och han peppade mig att jag såklart skulle ta alla nu när jag var så nära.

Kanske låter detta kaxig, men alla åtta gick lekande lätt!! Visst, det var jobbigt att gå upp 5.45, men väl ute gick det kalas. Även sista kändes tung (hade somnat till lite och det var lite läskigt att vara själv ute mitt i natten). Men benen var oförskämt pigga! Trots att jag sprang sex st själv så kändes det aldrig tungt. Som mest irriterande när det regnade...

Idag känns det som att jag kört ett långpass igår (15-30km) men jag skulle absolut kunna springa idag. Var absolut mycket mer knäckt efter mitt 50miles lopp i somras.

Oförskämt pigg både igår och idag med andra ord!

Hans Gustafsson

1969 • Göteborg

#69

•

14 november 2010 kl 13:46

Gilla

Dagen efter: Det segaste passet igår var faktiskt det första. Någonstans mitt på dagen var jag rädd att bli skadad. Stel i vaderna. Därefter körde jag intensiv stretch av vaderna emellan passen och då gick det mycket bättre.

Idag är jag stel i benen, men inte värre än så. Efter Sthlm M brukar jag knappt kunna gå. Det är helt klart den lägre farten och också de insprängda vilopauserna som skonar kroppen.

Blir sugen på 24 h. Ska väl gå om man sänker farten ytterligare.

David Axenborg

1977 • Linköping

#70

•

14 november 2010 kl 14:10

Gilla

Grattis alla ni som kämpade er igenom alla ÅTTA! Och alla andra oxå för den delen!

Det är med blandade känslor jag konstaterar att benen (efter förutsättningarna) är oförskämt fräscha idag. Borde jag kanske pressat mig att fortsätta efter 6 mil? Nja, huvudet sa verkligen ifrån så det var nog trots allt ett klokt beslut som mognade fram. Men jag är förbannat sugen på revansch och konstaterar att jag kommer ha mycket glädje av den rutin jag samlade på mig igår inför framtida utmaningar! Självförtroendet fick sig iaf en boost, så nu känns det som att jag ska överleva min marathondebut i sommar! :)

Återigen grattis och tack för ett superbra fixande ni som arbetat med detta roliga projekt!

Christian Berg

1978 • Mölndal

#71

•

14 november 2010 kl 14:28

Gilla

Jag är också sjukt imponerad av de som klarade alla 8! Lite besviken på min instats dock eftersom jag gärna hade velat fullfölja.
Hans, Karin och David, hur kan ni inte ha verk!!? Vad är ni gjorda av:-) Jag kan inte gå idag, bokstavligt talat. Och jag sprang (bara) 6.
Jag har funderat lite på hur jag skulle ha lagt upp det för att klara det. Kanske springa i lite lägre fart, kanske äta mer mellan varven? Men ärligt talat så vet jag inte. Jag tror inte min kropp är där än för att klara en sådan tuff utmaning. Mer nötande varje vecka så så tar jag revansch nästa år. Förbannat kul var det iallafall och grattis alla som var med!

Hans Gustafsson

1969 • Göteborg

#72

•

14 november 2010 kl 14:43

Gilla

Christian: Hahaha, du satte ju igång i ett sjuhelsikes tempo. Jag å andra sidan var onödigt feg i början. Hade du legat på knappt 50 min, kanske 48-49 så hade du kunnat dansa balett idag, du med.

Maten tror jag inte har jättestor betydelse, men vad vet jag. Käkade själv kyckling, pasta, ägg och mackor och såg till att dricka ordentligt.

Det är farten som sliter på kroppen, inte hur länge man håller på. Du förivrade dig, helt enkelt, vilket är lätt gjort. Du hade som sagt med lätthet sopat mig av banan med en långsammare km-tid.

Idag stretchar jag omsorgsfullt benens muskler. Tråkigt, men ack så välgörande.

Christian Berg

1978 • Mölndal

#73

•

14 november 2010 kl 15:40

Gilla

Hans, jag tänkte så här, ju kortare tid jag är ute och springer och ju mer vila jag får mellan intervallerna desto bättre:-) Orutin är väl ett mer passande ord.
Men jag är fortfarande tveksam om jag hade kunnat fullfölja alla även om jag legat i ett 50 min tempo. Det var helt enkelt för påfretastande för psyket och benen.
Grattis i vilket fall Hans, du var väl nästan den enda med en uppåtgående spiral under gårdagens dygn! Det är fan iskallt...

Hans Gustafsson

1969 • Göteborg

#74

•

14 november 2010 kl 16:09

Gilla

Hmm... jag kände aldrig att det var pressande för psyket att ge sig ut på nya rundor. Inte heller jobbigt detta att inför skeptiska blickar hänge sig åt udda aktiviteter vid märkliga klockslag. Den tokstirrande partybruden som undrade vad/vem som sprang förbi henne med reflexväst 3.10 var bara en bonus.

Jag är övertygad om att du hade fixat alla rundorna (och mer därtill) med ett aningens sänkt tempo.
Jag är glatt överraskad åt att det hela inte slet mer än vad det gjorde på mig i alla fall. Kul att det är så ibland.

Vi ses i Alingsås om två veckor (hoppas jag)?

Christian Berg

1978 • Mölndal

#75

•

14 november 2010 kl 16:52

Gilla

Alingsås känns avlägset idag, men förmodligen så syns vi där om ett par veckor då mina ben blivit till muskler och kött igen!! Ska bli riktigt kul. Hur långt är det?

Fredrik Forsström

1971 • Stockholm

#76

•

14 november 2010 kl 16:57

Gilla

Tack alla ni som arrangerat det här! Fantastiskt kul initiativ! just nu är jag väldigt tveksam till att ställa upp igen, men det har jag ju sagt förr. Jag har inte sprungt långt sedan lidingöloppet, så jag ställde upp med inställningen att jag får se hur långt jag kommer och jag förlitar mig på någon slags grundläggande styrka. och det gick hela vägen!

Efter 4 mil fick jag en blåsa i hålfoten som fortfarande plågar mig.
Efter 5 mil började jag känna mig bra trög i skallen och tvivlar på mitt omdöme.
Efter 6 mil frossa av energibrist och begynnande stelhet.
Efter 7 mil stenhårda ben.
Efter 8 mil, äh strunt samma, nu var det ju klart! Jag är helt makalöst imponerad av de som sprang sista milen själv, jag är helt övertygad om att jag inte hade kommit ut om jag inte haft sällskap.

Hans Gustafsson

1969 • Göteborg

#77

•

14 november 2010 kl 17:03

Gilla

Ja, just det, du kan inte se Facebooksidan (väl?).

Alingsås ÄR avlägset, här är bansträckningen som jag matade in m.h.a. cykel:
http://jogg.se/Traning/GPSPass.aspx?activityid=82980

Räkna med uppåt 54 km till Mölndal, men också ett flertal möjligheter att hoppa på tåget istället om det blir för långt. Ska bli kul!

Joakim Andersson

1978 • Alingsås

#78

•

14 november 2010 kl 19:15

Gilla

Det är bara att gratulera deltagarna i tävlingen med bara vinnare, imponerande! Det var riktigt roligt att följa era framsteg.

Robert Holmgren

1972 • Farsta

#79

•

14 november 2010 kl 19:58

Gilla

Otroligt häftigt. Jag blir sugen att vara med om det blir en repris nästa år även om jag absolut inte är någon ultralöpare, det verkade bara så häftigt! Testa liksom...

Örjan Mattsson

1970 • Nordingrå

#80

•

14 november 2010 kl 20:08

Gilla

Har nu gått snart ett dygn sedan jag klev av efter 60 km och har väl åtminstone delvis smält intrycken. Lite stel i benen men inte alls lika sliten som dagen efter en mara.

Grattis till er alla som genomförde alla åtta! Respekt i ordets verkliga bemärkelse.

Jag är lite ångerfull att jag inte bet ihop och körde de två sista samtidigt som mitt förnuft säger mig att det var rätt att kliva av. Rune Larsson sa häromveckan i radiosporten att det ska vara kul att springa och det hade det inte varit i natt...
Det som också bitit sig fast hos mig är den fantastiska känslan av att inte vara ensam under löpningen trots att jag var helt själv! Oslagbart!

Hoppas att det blir en repris på detta, jag kommer garanterat att vara med, då för att fullfölja alla åtta...