Löpning • Tävlingar & Motionslopp / Lidingöloppet • 17 inlägg • 5986 visningar •

Mitt Lidingölopp

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

•

27 september 2010 - 16:03

Gilla

Jag tycker det är kul att dela med mig av mina upplevelser av olika lopp. Ibland blir det på min blogg och ibland blir det inte alls, men nu tänkte jag göra det här. Hoppas fler hakar på :)

Det började som vanligt med min inbillningssjuka. Inför varje lopp får jag ont på nya ställen, tycker jag mår lite dåligt här å där o.s.v.
Jag hade köpt en startplats i andra hand, vilket bidrog till att jag hamnade i grupp 1 C. Det kändes faktiskt riktigt roligt att stå med de riktiga elitlöparna, men jag tryckte mig så långt åt höger jag kunde, och efter ett tag var de flesta borta (jag är ingen snabb löpare på något sätt).

Första biten gick riktigt tungt. Jag förstod inte hur jag skulle orka med 30 km, men jag bryter inte om de inte plockar mig av banan, om jag inte gör mig riktigt illa förståss. Så jag trampade på. Låren kändes så vansinnigt stumma. Sen kom vissa bitar då det kändes lite lättare, och så gick det sämre igen. Vid några tillfällen kände jag stickningar i händer och armar, vilket jag vart lite skrajsen för, men jag antog att det inte var någon fara för det gick över sen.

Colan som serverades när det var 3 km kvar njöt jag av som aldrig förr. Det var så gott så gott :D För å inte tala om den varma blåbärssoppan. Då hade jag just börjat bli lite småfrussen, det var riktigt gott :D

Mot alla odds gick jag in på en tid som var ca 35 minuter bättre än förra året, och mindre än 5 minuter från personbästa.

Och så har jag insett att det går snabbare när jag tillåter mig att gå här å där när jag är riktigt trött, än å tvinga mig att hålla mig springandes hela vägen.

Jag är nöjd med årets lopp. Men man är ju lite sisådär i kroppen nu :D
Dela gärna med er av era upplevelser :)

Gustaf Hermansson

1972 • ÅKERSBERGA

•

27 september 2010 kl 16:38

Gilla

Bra jobbat Åsa!

Själv startade jag och bara det var en framgång efter en ganska kass säsong med fler återbud pga skador etc än starter.

Jag har tränat så gott jag kunnat i sommar, men med så lite långpassande (mitt näst längsta pass sedan 2 maj var på 12,9 km) och mängd (under maj, juni och juli snittade jag endast 77 km/månad) så får jag vara glad om jag tar mig runt.

Vilket jag alltså gjorde :)

2:55:20 blev tiden vilket var personbästa med nästan 33 minuter (det säger kanske mer om min tidigare insats, men ändå)

Jag upplevde den första milen som väldigt lättsprungen vilket kanske gjorde att jag sprang någon minut för snabbt mot planerat.
Andra milen rullade på hyfsat fram till 17km någonstans, det var första gången jag kände mig lite trött.

Sedan kom en rejäl svacka vid 20km och jag gick för första gången, uppför backen vid Grönsta.
Jag fortsatte mala på och gick planenligt även uppför Abborrbacken.
Då Abborrbacken var avklarad (jag sprang faktiskt fr.o.m. asfalten och upp) så var det som om loppet aldrig tog slut.
Sista 3 kilometrarna var en plåga, energin var helt slut men jag kämpade på.
Karins backe avverkades gåendes, jag sparade på de obefintliga krafterna till sista biten.
Då jag äntligen, efter någon kilometers tvivel, kom fram till "1km-kvar"-skylten lyckades jag höja farten och sedan "spurta" (nåja) i mål.

Det var grymt skönt då det var över men samtidigt var det kul att ha sprungit.
Detta kändes som en bra avslutning på en dålig säsong.
Det finns hopp, liksom :)

Jag hade aldrig några egentliga krampkänningar under loppet (som förra gången 2008 då sista milen tog 90 minuter!).
Visst känns det i benen nu efteråt men det är hanterbart.

För övrigt:
Jag är så grymt imponerad över hur man kan vinna tävlingen på 1:36, det är nog mer ofattbart än att Gebrselassie springer maran på strax över 2 timmar.
Jag menar: Vad håller Lidingöloppsvinnaren för tempo ide värsta uppförsbackarna om han snittar 3:12min/km under hela loppet? 3:30 eller? Jisses...

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

•

27 september 2010 kl 16:56

Gilla

Mycket bra tid tycker jag Gustaf. Vi behöver nästan inte ta upp hur lite jag tränat =D Eller rättare sagt hur korta pass jag tränat. Många pass har blivit på runt 5 km och det är ju nästan vansinnigt när man ska springa tre mil. Långpassen har varit så gott som obefintliga.

Den jobbigaste sträckan tycker jag nog nästan ändå är mellan 15-20 km. Det är jag och min pappa överens om. Det är så extremt backigt. Sen är ju Aborrebacken, backen från Grönsta och Karins backe lagom härliga dem med. Aborrbacken försöker jag inte ens springa i =D

När jag var nånstans mellan 1-2 km från mål surrade det runt i mitt huvud Jag orkar inte, jag är trött, jag är trött. Men så kom jag på att så här kan jag ju inte tänka, det går inte bättre för det. Så sista kilometern tänkte jag till mig själv, konstant "Jag är stark jag är stark jag är stark." Det gick så mycket bättre =D Slutspurten höll en bit, men jag "dog" kanske 100-200 meter före mål. Men jag var ändå enligt klockan uppe i en topphastighet på 16,8 km / h. Det tyckte jag var kul :)

Johan O Kanmert

1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)

•

27 september 2010 kl 16:57

Gilla

Åsa: Intressant att ta del av ditt lopp! Och grattis till ett väl genomfört lopp. Lidingöloppet är roligt, inget snack om det. Själv tyckte jag det var kul att för första gången springa det i tävling. Har sprungit delar av och hela sträckan massor av gånger eftersom jag var ofta på Lidingö på 1990-talet, men det var givetvis annorlunda att springa i tävlingen.

Ska springa nästa år igen hoppas jag och då blir loppet säkert änu roligare, förberedelserna sista veckan för mig var absolut sämsta tänkbara, så det blev lite jobbigt att springa, men ändå roligt.

Gustaf: Starkt att di fixade loppet så bra med så stora störningar i träningen. Imponeras också av vinnartiden för män och även den för kvinnor, särskilt som segrarinnan hade en jobbig astmaatack på EM för 1½ månad sen.

Nu är det bara 362 dar kvar till nästa lopp, ska bli kul. Hoppas det blir lite varmare och sol hela loppet då!

Micke

1981 • Göteborg

•

27 september 2010 kl 17:30

Gilla

En förkylning med lätt rethosta hade jag och var rädd förr att inte kunna prestera, efter 5 så kändes det inte så stimulerande. Var riktigt sliten, lika efter 20 km.
Efter 13 km var det dags att springa in i skogen och sk.ta och magen var ur balans till 20 km.

Orutinerad klädsel som gjorde att jag frös efter 15 km.
LL är alltid lika trevligt jag hade 2:15 som mål men det förstördes, missade det med 13 minuter och 40 sekunder. Är nöjd med kämpainsatsen men ingen annat.

Idag känner jag mig inte så jätte "kry" slem, gult snor men detta var förhoppningsvis inte dumt utifrån hälsan men mer att jag inte kunde prestera så som jag ville.

Nu är det vitlök och honungsvatten som gäller. På Fredag är det kommunruset som gäller.
Är redan sugen på nästa års LL. Fruktansvärt sugen

Rickard Mattsson Haack

1988 • Helsingborg

•

27 september 2010 kl 18:17 Redigerad 27 september 2010 kl 18:17

Gilla

Kul initiativ!

Jag sprang mitt andra Lidingölopp och i höstas när jag anmälde mig så var målet att gå under 2.45 eftersom jag antog att jag skulle upprätthålla samma träningsmängd som jag hade förra sommaren men av diverse anledningar har det inte blivit så...

Hur som helst, då jag inte löptränade speciellt bra inför Göteborgsvarvet så förstörde jag benhinnorna där och veckorna efter vilket resulterade i ett himla träningsbortfall på löpsidan. Har bara kunnat löpa sporadiskt en vecka i månaden ungefär så jag grusade 2.45 förhoppningarna och riktade in mig på att hålla 6.00 min/km så länge som möjligt och sen la jag om strategin till att SPRINGA hela loppet oavsett hur sakta det gick...

Väl tävlingsdagen så var jag himla nervös och tänkte köra lugnt och försiktigt på mina två inriktningar...och börjar löpa. Hade likt förra året ett grymt flyt första milen och även upp till två mil, sen börjar ju det riktiga Lidingöloppet....

Hur som helst, under första två milen sprang jag väldigt taktiskt, även om jag sprang hårdare än jag ville och hade tänkt...den stora skillnaden var att jag "rutinerat" nog inte sprang ute i terrängen utanför banan som jag gjorde förra året. Det sparade mycket kraft att göra omkörningar endast på de ställen där banbredden tillät. Dessutom var jag ju i en bättre startgrupp anpassad lite mer till mitt tempo som jag höll förra året, så det flöt på bra mycket finare i år och jag slapp springa om så många.

Men vid 2 mil, kände jag att distansträningen saknades och benen blev tyngre och tyngre så jag omprövade mitt beslut att springa hela tiden och inte tänka på tiden för jag insåg någonstans där att jag hade 12 minuter extra att springa sista milen på och ändå komma under 3h...så jag började gå i de värsta uppförsbackarna och jag är grymt nöjd över det här i efterhand. Sparade benen något fruktansvärt mycket och insåg att jag hade strax över 25 minuter på mig att ta mig i mål till de sista 4 kilometrarna, vilket kändes otroligt skönt....så skönt så jag precis innan mål går ut till högerfil, stannar upp och slår en kullerbytta för att ge publiken något kul och sen sträckte jag armarna upp i luften och njöt av min tid på 2.54.51 och den otroliga känslan av att ha lyckats med det jag trodde var omöjligt med min träningssommar! Så otroligt skön känsla...

Vad gjorde detta fantastiska lopp för min del då? Jo, jag tror det var det faktum att jag visste exakt vad det handlade om och hur jag skulle lägga upp det med att inte bränna för mycket krut i början och helt enkelt låta bli att göra idiotomkörningar utanför banan, startgruppen som höll ett mer anpassat tempo till mig och framförallt, så är jag mer nöjd med hela min livssituation nu än förra hösten....så det var en kombination av "erfarenhet" och livsglädje som tog mig i mål trots lite dålig träning...

En rolig dialog som jag förde i huvudet med 9 km kvar ungefär:

Latmasken (Hjärnan): Nä, F*n, jag ger upp...jag orkar inte
Hjärtat: Men om du ger upp nu så får du ingen medalj!!!!!
Hjärnan: Ahh, det är sant...jag vill ha en medalj till i samlingen, jag måste ta mig i mål!
Hjärtat: Bra, du kan fortfarande komma under 3 h
Hjärnan: Nu kör vi för allt vad tygen håller för!

Och väl i mål var min första tanke:

Jag MÅSTE göra detta igen!

följt av

Jag MÅSTE ringa och berätta detta för sambon, NU

Hanna Eliasson

1984 • Örebro

•

27 september 2010 kl 18:50

Gilla

Hej!

Skönt att få skriva av sig här... Då slipper familj och vänner höra mig tjata!

För egen del trodde jag fram till dagen innan att jag inte skulle komma till start alls. De sista 5 veckorna har jag nämligen inte sprungit alls pga en retsam skada som vägrade ge med sig.

I och med det dog även all min motivation för att ladda för loppet(+ att jag var på tjänsteresa vilket inte är så idealiskt) så när jag väl stod på startlinjen var jag övertygad om att jag skulle bli tvungen att bryta. För att ändå ge det hela en chans struntade jag fullkomligt i allt vad tempo och tid hette och lyssnade bara på kroppen. Efter 3 km började högervaden kännas men eftersom jag bestämt mig för att springa 5 och sedan utvärdera fortsatte jag. Vid 5 kände jag att det fanns 5 till i kroppen så jag fortsatte. Likadant vid 10 och 15.

Någonstans mellan 18 och 20 bestämde jag mig för att jag hade fått nog, högerbenet gjorde ont och hjärnan påpekade hånfullt att "Du kan faktiskt inte springa det här nu när du inte sprungit på 5 veckor och dessutom har du inte kolhydratladdat eller ens ätit nyttigt de sista 2 veckorna, och du har aldrig sprungit 30 km"... Men så passerade jag en man som haltade på riktigt och insåg att jag faktiskt inte hade lika ont som honom och då bestämde jag mig att fortsätta.

Sista milen var jobbig, inte minst eftersom högervaden krampade med jämna mellanrum de sista 6 kilometerna... Men samtidigt var det så fruktansvärt kul! Alla kämpade och jag insåg att jag kunde springa trots min smärta och att kroppen faktiskt höll! Min "spurt" var säkert rolig att se på med tanke på att jag hoppade till var tionde meter när vaden krampade, men jag spurtade faktiskt!

Tiden var som helst inget att skryta om, men nu vet jag vad jag ska göra om ett år!

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

•

27 september 2010 kl 19:14

Gilla

Vad roligt med respons. Och grattis allihopa till era fantastiska prestationer. Och om det är någon som gått i mål men inte på den tid hon eller han hoppats på, var inte ledsen för det. Ni har ju gjort det. Ni har sprungit 30 km med väldigt få raksträckor, ni är så grymma allihopa :)
Jag sprang på 4,29. Jag har problem med knän, lite krånglig rygg, hade ont i ljumskarna stor del av loppet, plus att jag fick håll som jag aldrig haft håll förut. Jag är jättenöjd, jag fixade ju det trots allt. Det hade varit kul att ha persat, när det skiljde så få minuter, men jag är inte ledsen för att jag inte gjorde det :)

Grattis allihopa :)

Jonnie Pettersson

1963 • Kimstad

•

27 september 2010 kl 19:23

Gilla

LL var sista delen på min första klassiker och efter vad jag hört och läst hade jag förväntat mig att det skulle vara väldigt jobbigt men jag tyckte inte det var så jobbigt... Tiden blev 02:55 så jag klarade mitt mål med 5 minuter. Hade det inte varit så tjockt med folk hade jag nog kunnat pressa tiden lite till men det är ju en del av upplevelsen och det måste ju finnas ett mål kvar till nästa år :-)

Vid en av vätskekontrollerna (tror det var vid 15 km) gav jag en kvinna/tjej (hann inte se) en rejäl hockeytackling :-). Jag skulle inte ta någon vätska så jag sprang i mitten och helt plötsligt kliver två män rakt ut framför mig men jag hinner precis väja... då kliver en kvinna/tjej också ut framför mig och nu hinner jag inte väja utan det blir en tackling men hon står pall :-) Jag blev så förvånad så jag kom mig inte för att stanna och se hur det gick... ber om ursäkt för det... om du läser det här kan du väl berätta :-)

Per Thunberg

1975 • Smålandsstenar

#10

•

29 september 2010 kl 08:51

Gilla

Precis som Åsa brukar jag alltid må dåligt innan starten och pulsen låg på 102 när jag stod stilla i startfållan. Av någon konstig anledning verkar jag vilja sänka mig själv inför alla lopp...

Km 1: Den längsta kilometern, 1,2 om jag förstått saker och ting rätt. Började i ett bra tempo men det gick nog åt lite extra kraft till att hitta position och undvika de värsta blöthålen. Gick i 4:50 tempo ungefär.

Km 2: Verkade glömma bort vad det var jag höll på med. Sprang på 4:15 vilket är alldeles för snabbt för mig. Drog upp pulsen och hade lite svårt att få ned den de närmsta 4 km.

Km 3-5: Mindes inte att det skulle vara så backigt i början av det här loppet. Grymt frustrerande. Låg på 4:46 tempo och borde tagit det lugnare, men det är lätt att säga nu. Alltid välkommet med en drickapaus, den behövdes speciellt mentalt för att få ladda om.

Km 6-10: Några korta men branta backar direkt efter drickat men annars väldigt behagligt runt viken. Grymt skönt att få springa bland publiken som alltid får en att sträcka på sig och ta ut steget lite. Snittar på 5:04 vilket känns ganska lagom.

Km 11-12: Fortfarande inte helt "inne" i loppet. Sliter vidare men det känns tugnt. Allvarliga funderingar på om det ska hålla hela vägen. Ligger på precis under 5:00.

Km 13-16: Äntligen kommer flytet! Ligger på 4:57 utan att ta i. Tycker mig komma ihåg banprofilen från nätet och att det ska fortsätta med lätt löpning ända in till Grönsta första passeringen.

Km 17-18: Inser att de små men knixiga backarna förmodligen inte syns på banprofilen men desto mer på min pulsklocka... Kämpar på i 5:05 tempo men benen börjar bli stumma nu.

Km 19-20: Första kilometrarna där det verkligen börjar synas på tiderna att det börjar bli tungt. 5:28 tempo och jäkligt jobbigt.

Km 21: En 6:00 km. Tar lite promenad i vätskestationen (10 meter) men när jag ska igång igen så är det riktigt jobbigt att dra igång i uppförsbacken från Grönsta. Nu börjar det bli rejält motigt.

Km 22-24: 5:20 tempo. Börjar ladda mentalt för backarna.

Km 25: Abborrbacken i 6:04 tempo. Det får man se som en framgång. Passerar massor av människor och tar placeringar ända upp till toppen. Nu finns det inte mycket kvar i kroppen, men som tur är inte på banan heller. Krampkänningar hela tiden upp, ligger verkligen på gränsen.

Km 26-28: 5:21 och tunnelseende. Fullt fokus på att ta sista backarna upp från golfbanan i bra tempo. Kroppen värker, huvudet säger stopp men nånstans finns det ändå kraft kvar att fortsätta. Benen lättar lite efter det värsta suget i backen.

Km 29: Har mentalt ställt mig in på att backarna här ska vara värre än Abborrbacken. Fokuserar på att det är kort sträcka kvar och lyckas ta många platser upp. Löpsteget är det väl inte mycket att skryta med men jag springer hela vägen. Krampkänningarna kommer tillbaka men jag lyckas hålla mig på rätt sida och när jag når 1 km skylten så skjuter nån sorts egna endorfiner in eller vad det nu kan vara.

Km 30: Hittar en rygg att ta för att börja spurten. Drar förbi vidd 400m kvar och spurtar in på fina 4:28 för sista och näst snabbaste km. Rasar ihop efter mållinjen och har inga som helst krafter kvar. Men efter lite blåbär, cola och kaffe så vaknar återhämtningen till liv och promenaden ner till bussen känns riktigt lätt .

Kommer in på 2:35 och är inte riktigt nöjd. Nästa år då !#&)¤%&("#/...
;-)

Gustaf Hermansson

1972 • ÅKERSBERGA

#11

•

29 september 2010 kl 08:56

Gilla

Bra jobbat Per :)

Peter Eklund

1978 • Göteborg

#12

•

29 september 2010 kl 15:33 Redigerad 29 september 2010 kl 15:34

Gilla

LL var 2a loppet på min första klassiker. Sedan jag impulsbestämde mig för att köra klassikern i våras har min träningsdos minskat avsevärt- tvärtemot mina förväntningar...det har helt enkelt känts som ett "måste" och istället för att snitta tre träningspass i veckan(som jag gjorde innan anmälan) har jag nog inte fått ihop till mer än 1/vecka. Jag har aldrig sprungit längre än 15km tidigare.

Ambitionen hade glidit från <3h till 3-4h för att landa i "att ta sig runt" innan jag ställde mig i startfållan.

I startfållan så dör min gps eftersom jag hade glömt att ladda den vilket gjorde att jag sprang hela loppet utan någon tidskänsla alls. Ser hur startgruppen före fastnar i första "kröken" och tar det därför lugnt och stressas inte av att det blir gång första biten.

Delar mentalt upp loppet i 5or och försöker ta det lugnt, snittar också dessa på 32-35min/5km förutom mellan 15-20km då musklerna kändes kraftlösa och jag kände mig lite yr, det blev 44 min på den 5an...

Efter rejäl tankning i stationen efter 20km kändes det bättre och att veta att det bara var 1mil kvar kändes gott. Sista 5 var min snabbaste 5a och jag kunde spurta sista km trots krampkänningar i vad o lår.

Tiden 3:36 är jag, efter omständigheterna nöjd med. Tyckte, den dåliga tiden till trots, att det var "roligt" och tänker kommer tillbaka nästa år med bra träning och ambitionen att ta mig under 3h...ses då!

Ola Berntsson

1970 • Södertälje

#13

•

30 september 2010 kl 12:40

Gilla

Här är en till som vill skriva av sig:
Efter att ha följt RWs 2:15-program hela sommaren var siktet inställt på en rejäl förbättring av förra årets 2:36.

På måndagkvällen före loppet rensade jag kylen på helgens rester och fick tydligen i mig något olämpligt för på tisdag morgon var magen i olag och vid lunch fick jag 39 grader feber. Men på onsdag var jag som vanligt igen. Lite extra vila före loppet skadar säkert inte, ingen fara för LL. Ett kort joggpass fredag morgon kändes helt ok i kroppen.

Tävlingsdagen inleddes med bilfärd från Södertälje ut till Ropsten. Vid avfarten mot Norrtull insåg jag att det var fler bilister med samma plan. Bilen sniglade sig fram och klockan skenade. Klockan är 11:30 när jag når Norrtull och inser att starttiden 12:40 är i fara. I panik hittare jag en ledig och gratis(!) P-plats och börjar jogga mot t-banan. 12:15 kommer jag till Lidingö med pulsen i 120 på bussen och sprintar till nummerlappsutdelningen. Joggar sedan kryssande till Koltorp och hinner lagom pusta ut ett par minuter i startledet.

Direkt när starten går rusar pulsen upp över 90% (av mitt max 184) och ligger kvar. Jag håller mitt mål 4:30-tempo vilket normalt inte borde ge mer än 85% puls. Men det är väl tävlingsnerverna som drar på adrenalinet. Efter 5 km är jag uppe i 94% och kroppen vill inte öka tempot i de lättsprugna utförslöporna.

Efter 8 km i 95% puls (175) får jag känning av bröstsmärtor och bestämmer mig för att slå av på takten. Jag går några steg och känner mig plötsligt yr. Lingonriset lockar. Silvermedaljtiden flyger iväg.

Resten av loppet (och dagen) är negativa tankar och trötthet. Jag joggar en del sträckor men måste hela tiden avbryta och gå. Kroppen svarar aldrig, bara med hjärtklappning. Funderar på att bryta vid 20 men jag är ju inte döende, joggar/går i mål till slut på 2:46. Min Garmin lägger av vid målet, det fullbordar liksom misslyckandet. Överväger allvarligt att aldrig mer anmäla mig till ett lopp.

Men egentligen ska jag vara glad att inget värre hände och att jag fick mig en läxa. Klockan är på reparation och skorna har jag knutit på igen!

Jens K

1975 • Örnsköldsvik

#14

•

30 september 2010 kl 21:22

Gilla

Grattis ALLA som tog sig i mål!

Eftersom jag är relativt ny i detta med konditions sport var målet att förbättra tiden med minst 14min i år.

Började första 3km med lite för hög fart, kände mig grymt stark och pulsen följde planen, som många vet och beskriver är första 5 ganska luriga då både adrenalinet och banan kan förstöra mycket om man inte håller igen lite.
Tanken på en medalj i silver var en morot i ca 3km till, sedan kom sanningen i kapp...

Håller mig till planen, kör på ganska hårt fram till 15km, får slita 2-3km runt 16-19, ni som varit med vet vad jag menar, kroppen börjar få det jobbigt samtidigt som banan visar sig från en helt underbar sida, lätt, tuff, grym och helt underbart.
När man känner att syran släpper och att krafterna kommer tillbaka, man får "ståpäls" av alla som hejar och sjunger, känner att jag längtar till backen med A, där blir det gel å vatten gåendes helt enl plan.
Sista 5km blir bland de skönaste i år.

HÅLL HÖGER, skanderar jag när löpare efter löpare passeras, spurtar i mål, känner mig stark, lite banan, mer sportdryck och en choklad bit.

F_N längtar redan till nästa år, då ska medaljen vara av silver:)

Hade

/JK

Jens K

1975 • Örnsköldsvik

#15

•

30 september 2010 kl 21:23

Gilla

PS
det blev 21 min bätter mot förra året..

Andy

1977 • Mölndal

#16

•

1 oktober 2010 kl 22:03

Gilla

Kul läsning!:)

Genomförde mitt första LL med knappt ngn träning och diverse knäproblem men hade hur kul som helst! Kom i mål på 2:45 och är ganska nöjd med det, var rätt trångt på vissa partier då jag startade i grupp 7. Blev rätt mycket intervalllöpning när det fanns en lucka att sticka förbi och ofrivillig gång ibland.

Första milen gick allt för lätt (fort) och det var nog bland annat tävlingsovana som var lite av orsaken där, kände mig så stark att jag kunde inte riktigt hålla igen:) Fick betala för detta sista milen där jag blev rejält trött i vissa partier och fick bla ge upp i aborrebacken och gå upp för större delen.

Men sjukt kul var det och ser redan fram emot nästa år! Anmälningen är betald och klar så nu blir det att träna och kanske kanske kan man till och med sikta på en medaljtid. Känns som de iaf inte är helt omöjligt om jag kunde klara 2:45 utan ngn egentlig träning alls, ngt optimistikt medger jag dock att de är:)

Hoppas vi ses där uppe nästa år!

Anders Gruvebäck

1982 • Lund

#17

•

1 oktober 2010 kl 22:54

Gilla

Bra jobbat därute i spåret!

Jag kutade efter RW:s 2:15 program hela sommaren, för att dra på mig någon form av infektion en vecka före start. Hängig ända in på startlinjen, men jag skulle i alla fall ge det hela en chans. Redan efter 5 km är jag 1 min efter, en och en halv vid första milpassering. km 16-19 känns hur bra som helst, trots den tuffare kuperade terrängen. Trots det en andra mil på 50,30, och jag kan inte förmå kroppen att vrida på den sista milen, slutar på en tid 12 min över medaljgräns men med ett minne av en fantastisk bana och en vilja att få stå där nästa år också.
Fantastiskt arrangemang!

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.