22 augusti 2010 kl 22:20
Nåja. Man ska inte lite blint på arrangörer. Att banmätaren mätt rätt inom gällande regelverk är nog rätt säkert, men det är inte säkert att arrangören sedan drar banan rätt på löpdagen (av olika skäl), eller anger exakt den mätsträcka banmätaren kom fram till.
Det finns åtminstone tre flagranta exempel, och detta är ändå normalt noggranna och kompetenta arrangörer (i alla fall i två av fallen, vilket det tredje är får ni gissa!).
1) Första Premiärmilen. Arrangörerna ställde målet fel. Min 305:a visade strax under 9900 meter. Arrangörerna erkände och rättade loppets längd till 9903 m.
2) Årets Kungholmen Runts 10 km. Arrangörerna erkände efteråt att loppet var långt, 10073 m. Dessutom (och värre) satt km-skyltarna 5-10 m för kort för varje km (ackumulerande), så "alla" trodde på supersluttid vid 9 km-passeringen.
3) Ett Midnattslopp, tror det var 2000 men är inte helt säker på året, var banan mer än 100 meter för lång, vilket arrangörerna mer eller mindre har erkänt, i alla fall "inofficiellt". (Innan 1995 var ML för kort, trots att det flera av åren innan angavs till 10000 m - men det är officiellt erkänt).