17 maj 2010 kl 10:53
Redigerad 17 maj 2010 kl 10:54
Tack för synpunkterna.
Det var ju samma lutning hela tiden. Inga backar och ingen blåst. Sämre luft dock kanske. Har inte tiondelen så ont i benen som jag hade när jag sprang utomhus förra året. Så nog är det skonsammare för kroppen på rullbandet. Men min dåliga trygg och den konstiga skadan i ljumsken/bålen mår inte alls bra idag. Fyyyy fasen. Men huvudvärken är borta!! Underbart. Tror följande faktor hjälpte till lite, och det är att jag tänkte att det kanske var sista gången man hade en chans att springa en mara, och då går det ju liksom inte att ge sig. Får man chansen så måste man ju. Sista 12km var en mardröm. Jag gick förvisso av bandet och drack vatten då och då, Sprang och köpte bananer + red bull efter 28km, måste sett rolig ut i kön när jag stiod och hoppade för att inte bli stel.
Den psykiska faktorn är rätt intressant. Jag är en bekräftelsesökande individ. Står man på ett rullband i ett par timmar så får man ju bekräftelse hela tiden av alla som glor och .undrar vad det är för en galning. Måste göra det igen när/om kroppen hämtar sig. En gansaka bisarr upplevelse:)