Löpning • Övrigt • 106 inlägg • 6201 visningar •

Sett, mött hört i spåret.

Krister Strömqvist
1976 • Göteborg
Administratör
#1
•
22 augusti 2006 - 22:41 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Oss emellan, har länge lurat på att dra igång detta ämne. Tänker mig att det har hänt oss en del kul grejer i spåret som inte bara har med löpningen att göra.
Inleder därför med en svårslagen toppnotering för den som intresserar sig särskilt för statistik i kombination med klövdjur.
Under en 13 km runda lyckades jag och Nisse se 7 rådjur 1 älgtjur och 10 dovhjortar. Allt som allt blir detta 5.54 klövar/km.
Det ni joggers!
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Sarah Englund
1971 • Tyresö
#61
•
5 november 2007 kl 21:12 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Äntligen har jag nåt att berätta i denna skojiga tråd! När jag förra tisdagen var ute på min 5,5 km runda på kvällen, mitt i vårt välordnade villakvarter upptäcker jag ett AVHUGGET RÅDJURSHUVUD på en garageuppfart..! Visserligen är det jakttider och antagligen är det räven som har gjort ett fynd, men sen blivit bortskrämd... men tankarna gick ju snarare till Sicilien och nån uppgörelse inom maffian. Jag fick i alla fall nåt att tänka på under löpningen, och huvudet låg kvar de fyra gånger jag passerade den kvällen....
Tommy Norén
1969 • Hallstavik
#62
•
7 november 2007 kl 00:59 Redigerad 7 november 2007 kl 01:02
Gilla
Jag höll på att springa på en hare som inte hade något huvud en gång. De va inte så trevligt..
De värsta som finns när man är ute och springer måste vara hundägare som har sina hundar lösa.
Joakim Ljungberg
1973 • Katrineholm
#63
•
7 november 2007 kl 09:55 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Det märkligaste jag varit med om var faktiskt när jag åkte skidor i Forssjö för ett par vintrar sedan. Jag höll på att krocka med en älg längst ner efter en ordentlig backe. Älgen ville verkligen inte flytta på sig och stod rakt över spåret. Enda sättet för mig att undvika krock var att slänga mig i diket. När jag låg i diket insåg jag att jag inte kan ha varit mer än ett par-tre meter från älgen när jag lyckades slänga mig ur spåret.
#64
•
26 september 2008 kl 14:28
Detta inlägg har raderats
Dan Cedergårdh
1980 • Västra Frölunda
#65
•
26 september 2008 kl 15:24
Gilla
En del är dummare än tåget. Jag vet för jag jobbar på Banverket... ; )
Skogsflickan
1967 • Stockholm
#66
•
13 november 2009 kl 20:32 Redigerad 8 mars 2010 kl 20:06
Gilla
Den här gamla tråden kan vi väl ta upp igen? Själv har jag mött två elefanter i en glänta. Gissa om jag gapade tills jag förstås såg cirkustältet en bit bort... En annan gång (flera år sen) såg jag kungen jogga med Säpokille. Dumma jag skulle förstås stila så jag spurtade om i en uppförsbacke. Efter nästa krök brakade jag in i skogen och gömde mig, helt spyfärdig. Han är tydligen rätt vältränad. Men jag sprang snyggt!
Marie Nieminen
1961 • Bohus
#67
•
14 november 2009 kl 17:15
Gilla
Hej. Ja detta är en kul länk. För ca 6 veckor sedan så trodde jag att jag skulle ursäkta uttrycket.. skita ner mig av ren förskräckelse. Sprang min runda som går längs med Kvillebäcken och vassen var rätt så hög. Jag var totalt inne i min egna värld tills det helt plötsligt flyger upp en häger ca 1,5 m från mig... Jag lovar de är stora i vanliga fall men på nära håll är de såååå stora. Känslan var att jag nästan kände vinddraget från vingarna när den flaxade iväg. Den blev nog lika rädd för mig som jag för den. Troligen hade den inte hört mig.
Ha det så kul ute i spåren..:-) Marie
Eva Lindskog
1973 • Basel
#68
•
14 november 2009 kl 19:24
Gilla
Kan också bidra med en älg-obs, denna från en orienteringsrunda. Vid ett tillfälle hade jag kommit bort mig ordentligt och stod stilla, tittade på kartan och undrade var i hela fridens namn jag var någonstans. Hör då ett BRAK bakom mig, vänder mig om och ser en älg bara några meter bort! Jag blir så rädd så jag vågar inte röra mig utan står blick still och låtsas att jag är ett träd. Älgen som är enormt stor står också still och tittar på mig. Jag är säker på att den snart kommer att attackera och funderar ut en flyktplan; en bit ifrån mig står två träd ganska nära så om jag springer mellan dem tänker jag att älgen fastnar om den försöker följa efter. Smart va... Men inget händer, älgen bara står där och jag aka trädet också. Till slut, efter en hel oändlighet kändes det som, vänder älgen om och lommar iväg och jag kan pusta ut.

Har träffat på ett gäng andra djur under löp/orienteringsrundor, men inget annat stort på så nära håll.
Kristofer Hindersson
1975 • Norrtälje
#69
•
9 januari 2010 kl 17:39
Gilla
Idag mötte jag en herre med hund (kopplad) som skrek efter mig: "Spring inte när du möter någon med hund!" Tydligen har jag missat den kutymen... :-(
Per Rickander
1971 • Rönninge
#70
•
9 januari 2010 kl 22:06
Gilla
En dag när jag sprang förbi ett radhusområde störtade plötsligt en katt bredbent ut från en trädgårdshäck precis när jag skulle passera. Av storleken att döma hade den inte speciellt många år på nacken och min första tanke var att den var sugen på att lattja lite. Men det hade jag ingen lust till, så jag försökte ignorera pälsdjuret så gott det var möjligt. Likt Zlatan försökte jag köra en fint för att bli av med min antagonist men det gick inte att lura kattfan som istället kontrade med ett sjujävla tigerskutt och satt sedan med alla fyra på baksidan av i mitt högra lår (det var fullt ös med alla klor också). Jag kan lova att det gjorde ont så in i hel__ete....
Ola söderblom
1976 • Vällingby
#71
•
9 januari 2010 kl 22:15
Gilla
I höstas sprang jag en kvällsrunda i skogen hemma på Ekerö.
Plötsligt ser jag en människoskugga till höger framför mig, jag stannar upp och skriker till mot skuggan (personen) utan reaktion. Då blir jag riktigt rädd och ställer mig "redo", för att en sekund senare upptäcka att det är min egen skugga...
Snacka om ett maxpulstest!!
Karin
1972 • Hudiksvall
#72
•
10 januari 2010 kl 02:06
Gilla
Ola: =)
Johan Wandel
1968 • Farsta
#73
•
8 mars 2010 kl 16:45
Gilla
Detta hände för 2 veckor sedan. Jag tränar pojkar och flickor i friidrott varje måndag kväll. Träningen sker vid sockenplan. Jag bor själv i järla(nacka) och brukar springa till träningen ibland. 7.5 km är sträckan.

Men detta pass var lite speciellt. Det var 17 minus(mycket för att vara i stockholm). Påbyltad till max och med ryggsäck med funderingarna om jag är riktigt klok. Vid varje busshållplats jag springer förbi får jag höra allt från ´vilken jävla galning, kolla där en som springer, han måste vara helt galen, detta blandat med en hel del ljudliga suckar så börjar jag tvivla på om detta är så klokt.

Några kilometer senare har jag insett att jag är helt ensam som löpare och det är ingen annan som är så dum och tokig som jag. Men då, som från en blixt från klar himmel ser jag en figur på 200 m avstånd. Gul löparjacka och svarta tights. Han ser lätt ut i steget men det är något som inte stämmer med armföringen. Kanske är det kylan hinner jag tänka innan jag ser att mannen springer med armen i en mitella!

Mina tvivel är som bortblåsta...det finns andra som jag, till och med värre.
Kanske känner denne man igen sig här på forumet. Det var nere i hammarby sjöstad jag såg honom. Vore kul om han skrev ett svar.

Spring på, hälsningar Johan



Johan Liljestrand
1985 • Gröndal, Stockholm
#74
•
9 mars 2010 kl 11:37
Gilla
Detta är helt klart en sjukt rolig tråd!

Förra sommaren införskaffade jag värmdös friluftskarta (en orienteringskarta för motionärer). Jag hade en idé om att försöka ta alla kontroller inom loppet av en vecka så jag var ute dag och natt och övade.

En eftermiddag, när solen precis hade börjat gömma sig bakom trädtopparna, befann jag mig i den djupaste av djunglar (egentligen vanlig tallskog ca 1km från ett bostadsområde).

Jag hade precis hittat kontrollen som jag jagat i någon kilometer. Den befann sig på en limpa, en liten upphöjning i terrängen mitt i skogen. Plötsligt så hör jag ett otroligt knakande... Jag tittar i den riktning varifrån oväsendet fortplantat sig, men jag ser inget/ingen. Sen så låter det igen! Jag blir skitskraj och tar skydd (slänger mig) bakom limpan.

Nu är det plötsligt någonting stort som rör sig i riktning mot mig. Ett stort fyrbenta djur som närmar sig med stora, snabba och samtidigt tunga kliv. Det springer mot mig och jag ligger där och håller andan. Djuret stannar upp och andas tungt... det kan inte vara mer än 5 meter ifrån mig nu. "Det" tappar intresse och springer bort.

Jag vet fortfarande inte vad det var för något som jag stötte på den där dagen...
Krister Strömqvist
1976 • Göteborg
Administratör
#75
•
9 mars 2010 kl 11:54
Gilla
jädrar du! Gick rätt fort hemmåt sen va?
Teresia Wahlqvist
1984 • Laholm
#76
•
9 mars 2010 kl 13:04
Gilla
Vildsvin i södra Hallande, precis vid lagan.
Johan Fahlberg
1968 • Köping
#77
•
9 mars 2010 kl 16:53
Gilla
Vasalopper, 2010, mellan Mångsbodarna och Risberg är vi då det springer ett hårigt fyrbent djur rätt ut i spåren. Jag och alla runt mig bromsar in och skriker "djur i spåren!". Det vi såg var en liten skogsmus som ilade fram mellan skidor och stavar! :)
Mr. B
1963 • Hemma
#78
•
9 mars 2010 kl 22:07
Gilla
Motsatsen till Ola Söderblom:
I lördags kväll såg jag min egen skugga, ungefär som man gör när en bil närmar sig bakifrån. Skuggan var rätt svag, men jag antog att ljuskällan var ett hus bakom mig.
Efter några meter klev skuggan av åt vänster, medan jag fortsatte framåt...

Jag lyckades hälsa, men den mörkklädde killen blev tydligen så förvånad att han inte fick fram ett ord.
Emil Westin
1991 • Linköping
#79
•
9 mars 2010 kl 22:39
Gilla
"What happens in the spår stays in the spår".

;)
Nathalie B
1970 • Stuvsta
#80
•
10 mars 2010 kl 15:53
Gilla
Ja ni....Älvsjöskogen måste vara den mest innehållslösa skog i Sverige. Har ingen anekdot att berätta. Får förpassa mig till Källbrink och Lida för ev action.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.