Skador av löpning som gravid?

Emma Rejdvik

1978 • Trelleborg

#2

•

5 januari 2010 kl 11:09

Gilla

Hej Ewa!
Jag har ingen medicinsk kunskap om graviditet och löpning men dock lite erfarenhet. Har varit gravid tre gånger och alla gångerna har det känts bra med löpningen fram till runt vecka 28-30 sedan har jag blivit för tung. Då har det istället varit skönt att gå och simma (och cykla lite på motionscykeln).
Efter graviditeterna har jag varit så himla sugen på att ta upp löpningen igen så det gjorde jag när barnen var 6-8 veckor alla gångerna och det har gått hur bra som helst.
Sprang Stockholm marathon när dottern var runt ett år.
Kan du inte njuta av graviditeten utan att springa och sedan lägga lite krut på att komma igång istället efter förlossningen? Det finns ju alltid risker med foglossning och annat och om barnmorskan säger så finns det ju en anledning.
Lycka till med graviditet och träning!

Eva Lindskog

1973 • Basel

#3

•

5 januari 2010 kl 12:44

Gilla

Hej,

Jag har varit gravid två gånger och gjorde det mesta så länge det kändes bra, kommer inte ihåg när jag slutade springa men höll igång med annat (ex längdskidor, motionscykel) i princip till förlossningarna. Om du inte får ont någonstans eller har andra komplikationer tror jag inte det är någon fara att jogga ett tag till, men tänk på att anpassa fart och längd och avbryt omedelbart om något känns fel.

Anna von Schenck har skrivit ett inlägg i sin blogg om graviditet och löpning, bloggen finns på marathon.se och inlägget om graviditet är från 10 november. Läs gärna om hennes erfarenheter, hon har tre barn och har sprungit långt in i alla tre graviditeterna.

Några andra tips:
- Var noga med knipövningar, det hjälper dig att bygga upp bäckenbotten så att du kan börja springa igen efter förlossningen
- Passa dig för skador när du väl börjar igen, det tar ett bra tag innan kroppen blir som förr. Trappa upp låångsamt! Jag har fått mina allvarligaste skador pga för snabb upptrappning efter graviditeterna.
- Ät! Träning + bebis kräver mycket energi! :)

Och jag har inte heller någon medicinsk expertkunskap, vill bara tillägga det.

Lycka till med bebis och träning!
Kram
/Eva

Johanna

1975 • Hässelby

#4

•

5 januari 2010 kl 13:59

Gilla

Så här skriver Isabellah Andersson på sin blogg angående en fråga om löpning och graviditet:

"Jag sprang så länge det kändes bra och i mitt fall så tog det stopp i femte månaden. Efter det gick jag väldigt mycke (1,5 - 3 tim per dag) och det gjorde jag ända fram till sista dagen. Men det viktiga är nog att lyssna på kroppen."

Våtväst är säkert ett bra komplement om du inte vill simma.

Karin

1983 • Stockholm

#5

•

5 januari 2010 kl 14:39

Gilla

Emma Engstrand, en av Sveriges bästa orienterare, sprang sista tävlingen 6/9 i höstas (och vann!) och födde sen barn 29/10. Hon skriver i sin blogg att hon fortfarande 2 veckor före BF cyklade och joggade några gånger i veckan. Nu är hon dock sjuuuukt vältränad så det är väl inget man ska ta efter i första taget ;)

Jag har ingen personlig erfarenhet av graviditet men jag har förstått det som att det framför allt är foglossningarna som kan ställa till det om man rör sig för mycket under graviditeten. Det kan leda till envisa inflammationer som gör ont och tar lång tid att bli av med.

Viktoria

1974 • Stockholm

#6

•

5 januari 2010 kl 18:08

Gilla

Ska bara tillägga att även tyngden kan bli ett problem, det ä ju som att ha en rejäl övervikt och sliter mycket på knäna mot slutet.

Cecilia Önnhall

1977 • UMEÅ

#7

•

5 januari 2010 kl 18:44

Gilla

Hittade två länkar som du kkan titta på om du vill. Growingpeople vänder sig bland annat till vårdpersonal och bör vara faktagranskad. Vårdguiden är från sthlm läns landsting. Jämför heller inte för mycket med vad eliten gjort, de har trots allt tillgång till vårdpersonal på ett sätt som vi andra inte har. Och andra sidan är en normal graviditet inte en sjukdomstillstånd, ingen anledning att passificeras helt alltså. Men framför allt tycker jag att du ska ta reda på varför barnmorskan rekommenderar promenader. Finns det något som medicinskt talar för att du ska sluta jogga? Bara den som känner till ditt hälsotillstånd kan ju ge specifika råd till dig. Lycka till och hoppas att du blev lite klokare.
http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Livsstilsfragor/Motion-under-graviditeten/
http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=12985

Crocker

1996 • Bjurholm

#8

•

5 januari 2010 kl 18:45

Gilla

http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=102764&highlight=Tr%E4ning+%F6kar+risken+f%F6r+missfall

Helen Johansson

1966 • Mora

#9

•

5 januari 2010 kl 18:54

Gilla

Jag har fyra barn i "två omgångar". Den äldsta idag 20 och yngsta fyller snart 8. Min lilla fundering är VARFÖR ska man springa när man är gravid?? Jag har ägnat mig åt promenader under alla mina graviditeter och fram tills barnen varit ca 1- 1½ år. För min del har det blivit två träningsuppehåll ca 3 år eftersom barnen kommit tätt. Det har inte varit några problem att komma igång efter dessa uppehåll. Min teori är att "var sak har sin tid" . Njut av att vara gravid och av att ha bebis. Är man intresserad av träning kommer man igång igen när det är dags.

Innan jag blev gravid första gången tränade jag MYCKET och nu tränar jag i snitt 6 timmar i veckan och kör en del tävlingar.

Mikael Evander

1977 • Lund

#10

•

5 januari 2010 kl 19:57

Gilla

Jag pratade med en "personal trainer" nyligen om samma sak eftersom min fru var väldigt sugen på att springa. Hon sa att hon personligen hade sprungit in till 2 v innan förlossning med sitt ena barn och inte sprungit alls med det andra barnet eftersom hon mådde för illa. Hon påstod att så länge man inte tar uppehåll så kan kroppen anpassa sig till den ökade tyngden men om man inte springer på några veckor så ska man nog inte sätta igång igen.

Anna Aleryd

1980 • Malmö

#11

•

5 januari 2010 kl 21:02

Gilla

Jag sprang till början av sjunde månaden när jag var gravid och tyckte att jag mådde bra av det. Min barnmorska sa att så länge man lyssnar på sin kropp och avbryter om det inte känns bra så är det inte farligt utan snarare bra att träna på så länge man kan. Hon menade att för någon som är van att springa finns det ingen anledning att sluta innan man upplever obehag. Jag hade på slutet lite ont av foglossningar (bara normala besvär), och de sista två månaderna jag sprang hade jag oftast ett brett resårbälte för att stödja och avlasta höftpartiet.

Såvitt jag vet har jag inte fått några skador av löpningen, jag återhämtade mig mycket snabbt efter förlossningen (kejsarsnitt) och har inte haft några som helst problem med inkontinens eller liknande. Att löpning skulle kunna medföra några risker för bebisen vid en normal graviditet tror jag inte, den ligger ju fint inbäddad i muskler och fostervatten.

Jag tycker du kan springa, men var noga med att lyssna på din kropp!

Anna Aleryd

1980 • Malmö

#12

•

5 januari 2010 kl 21:07

Gilla

Till Helen Johansson: Varför ska man inte springa när man är gravid?

Jag ser bara fördelar med att träna som vanligt så länge man kan. Såklart förutsatt att det känns bra och graviditeten är normal. Promenader är ju skönt och bra, men för mig är det något helt annat än träning.

Helen Johansson

1966 • Mora

#13

•

5 januari 2010 kl 21:44

Gilla

Anna jag undrar enbart VARFÖR man måste springa säger inte att man inte ska. Det viktigaste är att lyssna på kroppen både fysiskt och psyksikt. Jag vill enbart tala om att man om man känner för det kan ta det lugnt under gravidietet och bebistid och ändå komma igång bra. Även jag har återhämtat mig mycket snabbt efter mina graviditeter och precis som Du Anna tycker jag att promenader är trevligt men träning för mig är när man blir rejält svettig!, gärna långt och jobbigt.
För mig har det säkerligen fysiskt varit möjligt att fortsätta träna men "något" sa till mig att låta bli precis som den ställde om kosten utan att jag ens behövde tänka på det.

Är man bara lyhörd finns en inre röst som talar om vad som är bäst för var och en!

Ewa Lönn

1978 • Sandviken

#14

•

6 januari 2010 kl 13:04

Gilla

Tack för alla svar och tips!
Intressanta länkar Cecilia, sidor som jag kommer att besöka igen...

När det gäller barnmorskans rekommendationer så har jag en känsla av att det är nåt hon säger till alla gravida, och inte utifrån en individuell bedömning. Alla prover och mått säger att allt med graviditeten är ok. Eftersom jag inte har haft några som helst besvär av min graviditet hittills och det känns bra att springa skulle vara SÅ tråkigt att lägga ner det "i onödan". Promenader och simning i all ära, men det är inte samma KÄNSLA som löpningen... Hittills har jag ökat drygt åtta kg, men 65 kg till 168 cm är väl ändå inte någon övervikt som är skadlig att springa med? Min plan har varit att springa så länge jag är besvärsfri och sedan gå över till crosstrainer om det känns bra.

Jag funderar på att, som Anna, skaffa en stödgördel av något slag eftersom magen har börjat kännas lite tung i slutet av passen. Finns det någon som har tips på en bra modell?

Återigen, tack för alla tankvärda inlägg. Känner mig mer säker nu på att fortsätta "springa på känsla" :)

Malin Z

1974 • göteborg

#15

•

6 januari 2010 kl 14:08

Gilla

Hej Ewa!

Fortsätt du jogga så länge det känns bra :)
Har själv precis fått mitt andra barn (lillebror är 9 veckor nu) och joggade ngn-ngra ggr i veckan till ca v 34. Efter det körde jag en del crosstrainer samt gick en hel del stavgång. Tycker som du att det är lite tråkigt att bara powerwalka, även om "joggingen) i slutet kanske gick i samma hastighet (långsamt) så kändes det ändå roligare.
Hade en stödgärdel (kan den ha hetat Anita??) som jag använde i slutet.
Kom igång relativt snabbt med "jogging" efter förlossningen, men har tagit det lugnt och slutat jogga när det känts i underlivet efter. På nyårsafton körde jag 5 km "snabb" jogg och det var helt underbart att få flåsa ordentligt :) .

Kan verkligen rekommendera stavgång på slutet (känns lite fånigt kanske, men kändes faktiskt som att det gav en hel del), var tom ute och stavgick när vattnet gick så det går att motionera in i det sista...

Njut nu av din jogging så länge det känns bra! Men kom ihåg att ta det lite lugnt när kroppen säger ifrån. Det är ju så olika hur man mår och känner. I min första graviditet kändes det inte alls bra att jogga, men tränade bla step up in i det sista, så man får helt enkelt gå efter sin magkänsla och göra det som känns bäst!
Har haft två snabba förlossningar och återhämtat mig snabbt efteråt, samt gått upp ca 10 kg bägge gångerna vilket jag nog har att tacka att jag kunnat hålla igång såpass bra.

Stämmer för övrigt in i vad som sagts innan; KNIP övningar kan man inte göra för många..

Lycka till!!

Malin Z

1974 • göteborg

#16

•

6 januari 2010 kl 14:13

Gilla

Förresten; apropå barnmorskors rekommendationer.. Är väldigt olika har jag märkt. Min tyckte bara att det var bra att man höll igång.
På BB efter första förlossningen var det dock en barnmorska som inte tyckte att kvinnor som fött barn inte skulle hoppa eller jogga alls.... ngnsin!!!
Hon tyckte att om man ville träna kunde man ju gå på low-impact...

Så, lita på er magkänsla :)

Pia Johansson

1979 • Växjö

#17

•

7 januari 2010 kl 11:08

Gilla

Kan bara instämma med övriga kommentarer här. Lyssna på kroppen och fortsätt med det som känns bra.

Med barn nr 1 körde jag spinning typ dagen innan BF och var igång med ridning och spinning 3-4 veckor efter. Då hade jag inte börjat springa så mkt, så min huvudsakliga konditionsträning var spinning varvat med promenader.

Med barn nr 2 fick jag släppa löpningen omkring femte månaden, jag kunde springa men fick grymt ont i fogarna 2-3 dagar efter. Återgick till spinning och promenader i stället. Efteråt började jag rida efter ca 3 veckor, sedan tog det någon månad till innan jag sprang. Jag hade känningar av fogar/bäcken rätt länge efter förlossningen, men höll igång ändå och anpassade löpningen så att jag minimerade smärtan. Vet inte om det var så klokt att envisas, men det var en startplats i förra årets LL som var målet och gradvis kunde jag springa längre och längre, så jag körde på. Jag hade lite samma filosofi som med foglossningen innan graviditeten - så länge det inte blir värre, utan jag märker en förbättring, så fortsätter jag.

Anna Aleryd

1980 • Malmö

#18

•

7 januari 2010 kl 14:25

Gilla

Helen, det är klart att man inte MÅSTE springa när man är gravid, precis som man inte måste springa när man inte är gravid. Ser inte riktigt att jag skrivit det heller. Jag hoppas att du, precis som jag och de flesta här på jogg (och andra också såklart) VÄLJER att springa för att vi gillar det, tycker det är skoj, strävar efter vissa resultat eller helt enkelt upplever att vi mår bra av det på ett eller annat sätt. Detta kan väl gälla precis lika för gravida och icke gravida?

Min poäng är att jag är övertygad om att så länge man själv tycker det känns bra och är noga med att lyssna på sin kropp är det bara positivt att springa som gravid. Jag tolkade din fråga "Min lilla fundering är VARFÖR ska man springa när man är gravid?? " som att du tycker det är ganska dumt/onödigt att springa som gravid - även om man har lust och det känns bra - och det tycker jag är en konstig inställning.

Hoppas du inte tog illa upp, jag menade absolut inte att vara dryg, vill bara förklara hur jag tolkade (missförstod?) ditt inlägg och hur jag tänker.

Louise Lizell

1971 • Stockholm

#19

•

8 januari 2010 kl 08:26

Gilla

Hej!
Läste en artikel om Malin Ewerlöw som sprang in i 7:e månaden och när det inte kändes bra så sprang hon i vatten. Jag har sett folk som springer i basängen med tyngdväst på sig. Det förtar ju lite grann av känslan med en löprunda men om det är själva löpträningen man vill åt så kanske det kan vara något. Jag tror som många andra här att man ska lyssna på sin kropp och sluta när man får ont som skiljer sig från de vanliga krämporna man kan få när man springer. Med första barnet var jag aktiv fram till de två sista veckorna, på slutet med promenader och vattengympa men med barn nummer två var jag tvungen att ge upp mycket tidigare pga foglossning.