4 oktober 2007 kl 17:15
Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Jag springer aldrig när det är mörkt, tyvärr. Blev pga ett missförstånd uppskrämd, så hjärtat stannade nästan, när jag var femton (jag kände killen som kom springande bakom mig och flåsande tog mig om axlarna, han trodde att jag sett honom :-).) Efter det fixar jag inte att springa när det är mörkt och även när det är ljust tycker jag det är obehagligt när folk springer ikapp mig bakifrån, vilket ju ofta sker, är inte så snabb :-).
Jag förstår ju att det bara är hjärnspöken, och att alla män jag möter ute i spåret ju inte kan vara potentiella våldtäktsmän, men det hjälper tyvärr inte. Blir jag osäker springer jag på rent adrenalin och blir sedan alldeles för trött.
Så jag väljer tid och plats med omsorg, vilket retar mig egentligen.