Foruminlägg av Mattias Sundberg

< < < 1 2 3 > > >
#1
21 augusti 2012 kl 12:29
Gilla
Jag började löpträna (från noll och ingenting) i månadsskiftet mars/april i år och det du skriver om påminner om smärtan jag råkade ut för när jag ökade distanserna i början. För mig var det helt enkelt överansträngning, jag sprang för mycket/länge i förhållande till hur tränad jag var men just då trodde jag löparknä också,

Jag vilade en dag extra då jag fick ont och fortsatte på bara. Jag var ganska noga med att stretcha innan jag drag iväg ut under tiden jag hade problem och inte sikta för mycket på tider och distanser, det kommer av sig självt ändå. Jag avbröt pass direkt när jag började få ont för att så mycket som möjligt inte bli "sjukskriven" från att löpa.
#2
27 augusti 2012 kl 13:17
Gilla
Jag har varit rökare i 17 år men ej längre.
Blev anmäld av familjen till Vasaloppet 2013 i ett svagt ögonblick så jag tänkte att "shit, kanske borde göra något åt konditionen, cigg, pizza och soffhäng lär ju knappast räcka".

Rökte min sista cigg den 26:e mars, den 27:e stod jag på 5km slingan på det lokala elljusspåret. Ja, ni kan själva se hur det gick på det passet http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=5090243

Idag "firar" jag 5 månader som rökfri/nikotinfri och löpare/joggare. Löpningen var definitivt till hjälp, det gjorde att det fanns en motvikt till rökning. Jag visste ju att rökning och kondition/syreupptagning inte direkt fungerar optimalt även om jag cyklade 122 mil från min hemstad Söderhamn till Kiruna för ett par år sedan (cirka 10 mil om dagen). Att hela tiden se tiderna krypa neråt, orken öka, andningen mindre ansträngd och allmän frihetskänsla besegrade röksuget. Nu känns det som om jag alltid varit rökfri, det är så självklart och naturligt, jag tänker helt enkelt aldrig på rökning eller cigg.


#3
28 augusti 2012 kl 09:57
Gilla
Sprang ett 15km motionslopp i söndags på 1:16:10, vilket innebär PB på 10k för mig på 50:31.
Sub50 på ett vanligt 10k-pass borde vara nära :)
#4
30 augusti 2012 kl 13:08
Gilla
Förstår precis hur du känner!
Jag slutade röka månadsskiftet mars/april i år efter 17 års beroende och ersatte nikotin med endorfin i form av löpning, det bästa valet jag gjort i mitt liv tror jag :)
#5
5 februari 2013 kl 11:21
Gilla
Du har fått massor av bra svar redan men jag vill ändå dela med mig min erfarenhet runt just milen under timmen. Jag var en rökande soffpotatis vi den här tiden förra året men blev anmäld till årets Vasaloppet så jag slutade röka och började jogga/springa.

Så långt så väl, det blev inte långa turer och det gick inte så fort men jag hade turen att ha med mig min bror som var en bra bit längre fram i träningen än mig och han pushade mig att kliva ur "bekvämlighetszonen" ganska tidigt i min träning vilket gjorde att jag sprang på drygt 59 minuter redan efter 1½ månad. Varje pass var ett (nästan) maxpass, på gränsen till obehagligt ibland (kanske inte att rekommendera). För mig var målen överordnade själva njutningen och glädjen. Idag är de jämlika :-)

Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga mer än att jag tror du kommer att klara det galant om du fortsätter utmana dig själv.

Som Stefan Manning skrev, mycket sitter i huvudet. Se bara till att hålla dig frisk och skadefri!
#6
6 februari 2013 kl 08:36
Gilla
Inga vurpor under löpturerna än trots att jag inte springer dubbat. Är nog kanske lite försiktig och undviker brantare backar samt tar ut svängarna ordentligt.

Däremot har jag bjudit på åtskilliga vurpor i skidspåret i vinter. I december snörade jag på mig pjäxorna för första gången sedan lågstadiet och jag tror jag ramlade omkull på vägen till spåret på skidstadion. Sen har jag ju de klassiska grejerna som att sätta staven mellan benen och gjort vrålsnygga kullerbyttor, givetvis där det är som mest folk i spåren :)

Gjorde dock en riktigt otäck vurpa i början på januari när jag tränade utförsåkning i en isig backe. På något sätt lyckades jag stå raklång och välta rak i sidled på höger axel. Har fortfarande lite känningar sedan den vurpan när jag ska göra vissa rörelser så en fraktur av något slag är nog inte helt uteslutet, det påverkar dock varken skidåkning eller löpning så jag har inte varit till läkaren med det (skämsmössan på).
#7
16 mars 2013 kl 16:18
Gilla
Har handlat därifrån två gånger men det var nära att det bara blev en gång. Snabba leveranser men första gången jag beställde fick jag fel vara levererad och skulle således returnera dem vilket tog sin lilla stund.

Först var jag tvungen att beställa en returfraktsedeln från dem via webben vilket tog en dag innan de bekräftade (man ska bevisa att de gjort fel, helst via bilder). Sedan skickar man returen till deras uppsamlingplats i Sverige. Där kan paketet bli liggandes beroende på när de skickar över alla samlade returer till England. Man måste vänta ett visst antal dagar innan man kan ifrågasätta tiden det tar, 2 veckor tror jag. I mitt fall gick i alla fall väntetiden ut och jag kontaktade dem varpå de påstod att paketet inte hade kommit fram men de skulle undersöka saken. Nån dag senare fick jag till svar att de skulle skicka ut rätt vara trots att de inte fått min retur, snälla som de är.

Så allt som allt tog det över en månad innan jag hade fått mina strumpor i rätt storlek.

Men jag handlade där förra veckan, i torsdags. Två par Inov-8 skor och de ankom på tisdagen. Rätt storlek och allting denna gång så det fungerade jättebra, gratis frakt dessutom.

Så bara de skickar rätt grejer och man inte behöver returnera nånting tycker jag att det fungerat bra.
#8
18 mars 2013 kl 10:31
Gilla
På Funbeat hade en medlem mailat och frågat arrangörerna om isfrågan och de svarade att de kommer att sanda vid behov.
Det är tydligen en sträcka om runt 600 meter som är isbelagd, resten ska vara barmark.

Min uppladdning består av irriterade fotsenor (plantaren så klart) och rejält ömma vader då jag skolar om mig till skor med lägre drop och mindre dämpning (12mm Nike Pegasus till 3mm Inov-8).

Träningsmässigt ändrar jag ingenting, jag ser Premiärmilen som ett träningspass. Hoppas på en tid runt 48-49 minuter :-)
#9
25 mars 2013 kl 12:01
Gilla
Håller med alla om att det kändes välorganiserat. Banan var, i mitt tycke, i strålande skick med tanke på de senaste veckornas väder. Att det var så stor andel barmark var nästan lite av en överraskning, grymt jobbat av arrangörerna tycker jag :-)


Jag hade hoppats på PB (under 49 minuter) men jag och min bror (som också sprang) var hemskt sena till starten (13:30) så vi hamnade i princip längst bak så redan efter 2km kunde jag konstatera att jag var cirka 1½ minut efter måltiden. Första varvet gick på 25:59 och andra varvet på 24:22, totaltid 50:21. Helt och hållet mitt eget fel plus att jag bara sprungit cirka 10 mil sedan slutet på november. Men det blev ett bra träningspass, kände mig pigg och fräsch direkt efter målgång och det bådar gott inför resten av säsongen :)
#10
23 april 2013 kl 14:54
Gilla
Jag har både X-Talon 212 och Trailroc 245. Nu har jag inte sprungit speciellt mycket i just 245:an men den är mer mångsidig än X-Talon tack vare tätare dobbar. Är underlaget inte tillräckligt mjukt, eller hur man ska säga, kan X-Talon bli lite jobbig åt foten då man känner dobbarna genom sulan. Inga problem på skogsstigar och elljus-/motionsspår dock. Trailroc funkar till och med på asfalt då dobbarna sitter mycket tätare.

Jag tycker däremot det är mer löpkänsla i 212:an trots en pil mer i Inov-8s pilsystem. Annars finns ju Trailroc 235:an med 0-drop. Sen har jag hört mycket gott om Roclite 243 som verkar ligga mellan Trailroc och X-Talon.
#11
4 maj 2013 kl 00:31
Gilla
Tennisboll för torktumlare fungerar ypperligt tycker både jag och sambon. Går att köpa lite varstans, vi köpte ett 3-pack på Jysk för väldigt lite pengar.
#12
6 maj 2013 kl 19:13
Gilla
Häromdagen var jag ute och löpte på gamla uttjänta skidspår och stigar när det plötsligt knakar som f*n till vänster om mig. Var inte pulsen hög så blev den det då eftersom jag vet att det finns björn i området jag var i.

Det var dock ingen björn utan en stor älgtjur som lufsade iväg och in framför mig på stigen. Så jag kan säga att jag jagade älg :-)
Älgen vek av från stigen efter cirka 100 meter men det är rätt mäktigt att vara så nära dem.
#13
7 maj 2013 kl 08:11
Gilla
Hans, man behöver i regel inte oroa sig för älg men om de har kalvar med sig bör man hålla lite avstånd då de kan bli ganska beskyddande.

Ensamma djur brukar dock vända och gå åt andra hållet när man närmar sig.
#14
7 maj 2013 kl 13:54
Gilla
Älg kalvar normalt i maj-juni och det är under den tiden de kan vara stingsliga. Men älgarna i ditt område är nog väldigt bekväma med människor i sin omgivning så du behöver nog inte oroa dig.

Man ser ganska tydligt om en älg är uppretad, de sänker ner huvudet lågt, öronen bakåt och reser ragg på ryggen. Ibland ryter de eller skäller.

Klassiska videoklippet där en älg gör skenattacker. http://www.youtube.com/watch?v=dA9OMQmnT60
Gör dina älgar så där bör du inte försöka locka på dem ;-)
#15
9 maj 2013 kl 11:46
Gilla
Har sedan några veckor haft problem med mitt högra underben.
Det började med krampkänningar i vaden direkt efter passen men övergick ganska snart i den problematik jag har nu som ter sig lite underligt.

För att försöka beskriva symptomen så blir jag öm i en punkt på insidan av underbenet, mellan skenbenet och mjukdelarna ganska precis mitt på i höjdled. Jag känner ingenting i vila och mycket litet när jag promenerar. När jag löper känns vaden stum och utmattad efter 3-4 kilometer men ingen direkt smärta, möjligen lite öm.

I mina försök att lokalisera vad som är knasigt har jag märkt att stå på huk och snabbt avlasta benet frambringar en tydlig puls av ömhet och en tryckande känsla. Stretchning av vaden (en benet böjt, lutad mot vägg) frambringar också denna känsla. Vid tåhävningar märker jag knappt av det dock känns yttre vadmuskeln lite matt emellanåt.

Jag har uppsökt naprapat då jag när det var som värst också hade ont upp i knävecket. Han konstaterade att mitt bäcken (möjligen upp i bålen) var i obalans varpå mitt höger ben blivit 1½ kortare. Han trodde att detta var orsaken till mina problem. Efter besöket var jag lite rakare i kroppen och jag har fortsatt (om än lite haltande självdisciplin) försöka stretcha ut de delarna men problemen finns kvar. Jag har också gått ner i antal pass och intensitet samt de senaste två veckorna bara sprungit på elljusspår (bark) och skogsstigar.

Under vintern har jag i princip bara åkt längdskidor och tagit något enstaka löppass. Utan att jag tänkt på det har jag dock ändrat på min löpstil och springer numera med kortare steg och landar lite mer under mig än tidigare (normal pronation vad jag vet) men inte direkt så att jag kör P.O.S.E. Kan detta i kombination med vad naprapaten hittade vara orsaken? Och vad gör jag för att bli bättre?

Jag kanske ska tillägga att jag inte är speciellt trycköm någonstans på underbenet, möjligen lite, liiiite just där det ömmar enligt beskrivningen ovan men jämfört med vänster underben tycker jag det är i princip ingen skillnad.
#16
9 maj 2013 kl 16:20
Gilla
Jag har en viss inbyggd skepsis till naprapater, allmänläkare och liknande men jag är ganska svag i bålen och har råkat ut för en kotkompression i ländryggen för några år sedan som inte blivit ordentligt uppkollad så just där och då lät det kanske inte så dumt med obalans.

Jag förstår att det är svårt att ställa diagnos över internet och det är svårt att förklara också för den delen :)

Löptekniken kom spontant nu under vintern då rädsla för halka gjorde att mitt steg blev kortare och detta har följt med trots barmark. Däremot har jag inte hunnit med många mil, cirka 20 mil från årsskiftet. Innan det hade jag ett löpuppehåll från slutet på november.

Om jag forsätter att löpa trots känningar blir vaden mer spänd, när det varit som värst påminner det om kramp/sendrag om än inte lika kraftfullt.

I snabbare tempon kommer känslan tidigare i passet än vid långsamma tempon. Mjukare underlag har möjligen dämpat effekten något men även tempot har sjunkit på barkspåren så det tar nog ut varandra.

Jag försöker tänka tillbaka lite längre och kan konstatera att efter Vasaloppet var jag öm i vänstra hälen och senorna under foten vilket gjorde att jag till viss del tvingade fram en framfotalandning, i alla fall på vänster fot. Jag kan tänka mig att det är en del av anledningen till varför jag bara har problem med höger.

Ju mer jag tänker på det och verkligen försöker analysera läget (och få ner det på "papper") så känns överansträngning kanske som bästa diagnos? Min största rädsla är att bli skadad "på riktigt", därav min kanske något obefogade oro i sammanhanget :-)
#17
9 maj 2013 kl 16:44
Gilla
Jag läste lite om kompartment syndrom men avfärdade det själv (rätt eller fel?). Vad jag förstår så sitter smärtan i även efter passen och torde vara värre samt mer diffus även om det ter sig olika. Jag är som sagt inte trycköm och övrig smärta släpper vid vila.
#18
9 maj 2013 kl 21:09
Gilla
Jag hoppas verkligen att det är ett resultat av lite för mycket vilja bara och att det ger med sig. Positivt är att stretching verkar lindra besvären samt att det håller i sig kortare tid för varje pass.

Tack för era inlägg och Rikard, du får gärna berätta om hur det går för dig. Jag ska försöka klämma lite själv för få igång blodflödet. Vansbro Marathon, mitt stora mål för säsongen, rycker allt närmare och det vore kul att kunna genomföra det i alla fall :-)
#19
10 maj 2013 kl 19:11
Gilla
Tåhävningar i trappen har blivit ett vanligt inslag här hemma liksom stretching. Min sambo tycker jag är lite knasig :-)
Hälgång tycker jag är lite obehagligt då jag har haft problem med vänstra hälen och tycker att underlaget känns för tydligt i hälen men jag försöker så gott det går. Jag brukar cykla till och från jobbet samt något lite längre pass emellanåt så hjärtat får sitt men det är löpningen som lockar mest :-)

Jag var ut på ett pass alldeles nyss och försökte slappna av så mycket som möjligt och inte tänka så mycket på löpsteget. Stretchade ordentligt efteråt och masserade ganska kraftigt på fram/insidan mot skenbenet. Tycker nog att det känns lite bättre nu. Det blir nog till att söka sig till en idrottsmassör, kanske kan "lura" till mig en remiss från läkaren :-)
#20
12 maj 2013 kl 19:59
Gilla
Skönt att det verkar vara någorlunda enkelt åtgärdat för dig, Rikard.

I mitt fall är jag mer och mer övertygad om att det är soleus som strular då det smärtar när jag gör tåhävningar med böjda knän. Precis under gastrocnemius, på insidan av underbenet alldeles innanför skenbenet. Vid raka ben märks nästan ingenting av problemet.

Jag ska dock boka en ny tid hos naprapaten, kanske funkar det bättre nu när jag kan specificera lite bättre vad och när det felas.

Jag har tillgång till naproxen och funderar på om inflammationsdämpande kanske kan hjälpa för stunden?
< < < 1 2 3 > > >