4 februari 2015 kl 23:04
Jag tränade mest 7km kvalitetspass 2-3ggr/v innan min första mara 2010. Gav mig iväg i modiga 4min-tempo och lyckades passera 20km på 1:21, där jag stannade o kissade i buskarna. Sedan kom mjölksyran rätt snart i benen och efter 22km brände det rejält i båda låren. Vaderna fick jobba hårdare och snart var hela benen stumma av mjölksyra. Kämpade för att hålla 4:30 en halvmil till och efter 30km gick det i 5min-tempo. Sista milen var fruktansvärt tung och jag tänkte varje steg att bara en depå till, bara en depå till.. Tempot sista halvmilen gick i 6min/km och jag kunde aldrig tro att något skulle kunna vara så jobbigt. Slutade iaf på 3:21:55, vilket många ansåg vara bra eftersom de inte visste hur illa jag disponerat loppet)
Efteråt hade jag rejäl träningsvärk i en hel vecka, men det blev något att minnas. Precis som min första kvartsmara som jag tränade 4 veckor inför.
Hade varit kul att veta vilken tid jag kunnat göra om jag gått ut i 4:20 eller 4:30 och försökt hålla jämn fart. Jag tror det kunnat gå 10-15min snabbare men omöjligt att säga. Bristen på långpass kanske ändå hade tagit ut sin rätt på slutet.
Hur som helst, Jag anser att långpass över 10km är helt onödigt för att springa ett normalt marathon. Självklart är det bra att träna några längre pass, men det behövs inte. Precis som att det inte behövs ett enda intervallpass för att springa milen på 36min. Men det kan vara kul att variera träningen.
Huvudsaken är att man tränar löpning regelbundet. Sedan är frågan vilket tid man vill klara. Ett träningsprogram är helt onödigt, men kan säkert göra träningen roligare, och då är det lättare att det blir av, vilket ökar chanserna. Hade jag haft ett lämpligt program hade jag kanske klarat 3h på första försöket, men jag gillar att lära mig av misstag. Även om man inte känner för att springa en mara direkt när man kommer i mål, så kommer suget om revansch senare.
Ut o spring! Oroa er inte, kör bara. Man måste inte vinna över andra, bara över sig själv :)