Foruminlägg av antonio lavecchia

#1
•
14 mars 2013 kl 10:54
Gilla
Hej!

Blandar mig i tråden lite sent:)..
Kör Boston för första gången och ser att jag fick 1/5.
Satsar på 2:52-2-54. Någon som vet om det är knepigt att komma i väg bra från dessa startgrupper? Dvs, är det sjukt mycket löpare...

#2
•
14 mars 2013 kl 12:04
Gilla
Bra.

Tycker en bra start är skönt. Kommer ihåg i Paris där man får en magisk utförslöpa på 1km som ger en perfekt start. Kontra Rom där jag stod och tryckte i två minuter innan jag kunde springa, trots att tidtagningen startat. Nåväl, har ändå aldrig läst och hört om en mara med så många skräckhistorier. Så en ödmjuk inställning verkar vara på plats..

Jag kommer vara i New York en vecka med familjen och sen på Söndagen ta ett tåg ensam till Boston. Hört talas om ett snabbtåg som tar runt tre timmar. Någon som har koll på den fronten?
#3
•
14 mars 2013 kl 12:21
Gilla
Schysst!!

Vi ska bo hos frugans släkt i Connecticut, lite norr om New York, så jag vet inte ännu vilken station det blir.
Tar nog samma tåg som dig, i allafall är det ambitionen att komma iväg den tiden. Och direkt till mässan tror jag.
Känner att det är dags att börja läsa på lite.....

Kört åtta maror på två år nu och inte varit speciellt nervös...men måste erkänna att det börjar pirra lite..Boston är Boston..
#4
•
25 mars 2013 kl 16:37
Gilla
Jag är taggad till tusen och börjar bli nervös! Sprang Premiärmilen igår ( 35:52) som genrep men att springa på is och i snö ger knappast rätta marathonkänslan..
Mycket klokt att lägga in lite vilodagar nu....Vara fräsch på träningspassen så man kan lägga in många kilometer i marathonfart..

Kämpa på allihop....snart kööör vi!
#5
•
9 oktober 2013 kl 13:18
Gilla
Hej

Jag är ingen expert men har fått diagnosen sportbråck av en Naprapat med ljumskar som specialistområde.
I mitt fall fick jag löpvila tre veckor men övriga aktiviteter som inte på något som helst sätt belastar bukmuskulaturen var ok. Dagliga styrkeövningar som inleddes med pyttesmå övningar till att med tiden omfatta mer och mer muskler. Efter 6 veckor tränar jag nu nästan som vanligt men kör ett prehabprogram och enormt mycket styrketräning för bål och buk.

Har ett par tips...
-Gå till en klinik/person med idrottskunskaper.
-Är det någon gång i livet man inte ska göra en egen diagnos är det när det gäller ljumskar
-Gör det ont eller känns "fel"..Sluta! Du kommer att förlänga skadeperioden avsevärt!
-Får du diagnosen sportbråck så acceptera omgående att du är borta ett längre tag...

Lycka till och håller tummarna för att det inte är något allvarligt..
#6
•
28 oktober 2013 kl 15:52
Gilla
Hej

Husläkarens intyg fungerar för båda. Se dock till att få en stämpel på pappret för dom franska var väldigt petiga i mitt fall.

Har sprungit båda och lovar att det inte kan bli fel. Rom var oerhört mäktigt med en helt fantastisk bansträckning. Dock mycket kullersten. Paris var magiskt på alla sätt. I mitt tycke en något "snabbare" bana. Är du ute efter en upplevelse i världsklass så kommer du älska båda. För mig funkade organisationen också helt perfekt.

Lycka till!
#7
•
28 oktober 2013 kl 15:53
Gilla
Paris blir också fulltecknat snabbare.....
#8
•
28 oktober 2013 kl 17:36
Gilla
Ja,en stämpel från läkaren i fråga eller mottagningen. Ett år gammalt var det som gällde i Paris.
I Rom var allt cool men vi var många som hade lite strul i Paris( kanske mest för att vi ljög lite om våra läkarintyg)..
Men ta ingen risk, fixa ett ok intyg..
#9
•
3 juli 2014 kl 21:34
Gilla
Jag har haft mortons. Hade det,ovetandes, i ett år och provade allt.
Alla slags pelotter, tejpning och olika skor. När det inte gick längre så gick jag till access rehab. Dom konstaterade mortons direkt. Gjöt specialsulor hos runners store. Sulor jag använder i precis alla skor.på jobbet, promenad och all träning.


Sedan ett och halvt år har jag aldrig någonsin haft en känning, inte ens en förnimmelse...

Du får ju massor av tips här och jag är verkligen ingen specialist. Men när jag slutade lyssna på "amatörer" och gick till en specialist( inom löpning såklart) så gick det lysande ..
#10
•
11 november 2014 kl 21:03
23 Gilla
Ingen kan trolla med timmarna som man har. Den som tränar mycket gör avkall på annat. Jag t.ex har inte sett ett TV-program på fem år.

Har 3 småbarn, hus, heltidsjobb, engagemang på fritiden ( bl.a tränare i Huddinge AIS) och har häcken full från 05:10 till 22:00. Min fru kommer hem runt 18:00, jag runt 15:00 så för min del är det hämtning, handling och matlagning som gäller.

Men....Min fru vet att jag, om jag får välja, inte vill något annat än att få fortsätta träna och mår bäst av det. Och att jag offrar i princip vad som helst för träningens skull. Så vi hjälps åt.

Distansträningen gör jag när jag nattat första barnet. Då kan jag köra en timme. Innan jag lägger mig kör jag lätt styrketräning och prehab.
Kvalitetspass kör jag Tis och Tors mellan 18:30-20:00. Jag lämnar middag på bordet och rymmer. När jag kommer hem nattar jag alla barn.
Söndag är långpassdag och då kommer vår största uppoffring, att gå upp 07:00 och köra. Klar med allt runt 10:00, sen är det full action med alla aktiviteter för barn.
10mil i veckan klarar jag...

Dom få tips jag kan ge är att:

-Sätt kvalitetspassen! Planera in när du vill/kan köra hårt och gör då det.
-Kör mängd/distansträning när det går oavsett villkor. Ha alltid kläder och skor klara och när det dyker upp tillfälle så kör du. Det kan innebära precis efter mat, sent på kvällen och mitt i fotbollsmatchen. Personligen tycker jag det är värt det och jag har vant mig.
-Ge lika mycket som du tar gällande fritid så du inte lider av dåligt samvete.
- Om du, som jag, mår otroligt bra om du får träna och blir en otroligt positiv kille så tror jag familjen tycker det är värt det.Annars....är det inte det.

Lycka till!!
#11
•
11 november 2014 kl 22:05
10 Gilla
Ingen! Ingen! Utanför din familj har rätt att döma vad som är rätt eller fel gällande dina prioriteringar. Jag nattar mina barn varje dag,hämtar dom i skolan varje dag, lagar mat åt familjen varje dag och umgås med min fru varje kväll i soffan efter nio...på helgerna är pappa totalt närvarande förutom söndag frukost...

Ingen ska eller får döma mig..

Min uppoffring var att dra ner på ett jobb som innebar 12timmars pendling och slit om dagen till 8timmar plus kort resväg..och,som sagt,ingen tv. Barnen kan inte ha en bättre pappa tycker vår familj..

#12
•
3 februari 2015 kl 10:05
Gilla
Staffan, det går alldeles utmärkt. Jag tänkte göra just det i år. Brukar alltid ta hela familjen i släptåg och åka dit varje år men nu har jag lite tufft med tid så det blir en fredag-mån/tis resa ensam eller med bara frugan.
Mässan är lättillgänglig och skapligt nära, ta den direkt när den öppnar så är det lugnt. Det knepiga är väl hotell, dyrt som attan.
#13
•
4 februari 2015 kl 14:34
Gilla
Staffan, oroa dig inte. Vi kan göra sällskap på resedagen. Se till att välja Staten Islandfärjan som resealternativ bara. Och ta "no bag" alternativet.
#14
•
7 september 2015 kl 15:15
Gilla
Det är inga problem att köpa ( en sjukt dyr) resa till New York via arrangör. Kvalet är knepigare i år. Tror det är så att du inte kan bli garanterad en plats med kvaltid utan istället hamna i ett lotteri med bättre chans att få startplats. Springer du dock loppet skapligt snabbt (2:58 förra året) så fick du en garanterad plats till detta år.
#15
•
8 oktober 2015 kl 10:58
Gilla
Z, galet bra prestation! Cool också att du vågade öppna så "sakta" första km. Kräver tålamod.
Jag körde samma tempo hela vägen, 4:00, till bron vid 25km. Där klockade jag över 5:00 och "knäcktes". Gick i mål på 2:57.
Hur tacklade du bron vid 25km? Jag upplevde den som tuff

Hoppas på 2:48 i år
#16
•
28 december 2015 kl 20:42
1 Gilla
Hej!

Jag är tränare i Huddinge AIS långdistansgrupp och där är du välkommen om vill träna i en klubb i södra Stockholm. Vi har många veteraner och flera aktiva med ett förflutet som medeldistansare. Vi har också en 3-10km grupp i långdistansgruppen där vi satsar på distanser från 3km.

Fundera också på hur du vill träna och vad du tror din kropp tål. Medeldistansträning är ohyggligt tufft och slitsamt för kroppen. Få mycket väl förberedda och erfarna löpare klarar den träningen.
Tränar du ultra eller långdistans smakar du sällan mjölksyra men som medeldistansare är det snudd på husmanskost:)


#17
•
5 januari 2016 kl 21:12
4 Gilla
Intressant och väl formulerat.
Och ett ämne värt att diskutera.
Du nämner att inga vetenskapliga studier visar att det skulle vara negativt för unga att springa långa lopp.
Men man gör väl aldrig vetenskapliga studier på barn kring detta? Och det är ju också barn vi talar om. Ultra och marathon är ju, när utövaren ger allt, något som stressar skelett, muskler och leder oerhört. Och barns skelett är ju, vetenskapligt bevisat, inte färdigutvecklade.
Jag tror otroligt mycket positivt kan komma av att unga springer långlopp men att det även finns risker som inte är värda att ta.
Många barn har idag en ganska dåligt utvecklad kropp och kondition. Många har en dålig hälsa och dåliga kostvanor. Ifall en otränad 14åring ämnar genomföra ett ultralopp och under tävling oavbrutet dricker energidryck tror jag det kan sluta illa.
Och vem övervakar att barnet i fråga sköter återhämtningen? Och är lämpad att ställa upp?
vi vuxna och myndiga långdistansar som inte är vana löpare skadar oss ju ohyggligt ofta på marathon och ultralopp, vad ska då inte barn göra som inte kan stå till svars för sina beslut?

I vår grupp vill vi att långdistansarna skall vara 18 år.

Antonio lavecchia
Tränare
Huddinge Ais långdistansgrupp
#18
•
5 januari 2016 kl 23:01
Gilla
Alltid kul och givande med en diskussion.
Har man eventuellt olika åsikter får det inte vara ett problem. Vi, som är tränare, måste på alla sätt ta del av andras erfarenheter och kunskap.

Jag måste säga att min kunskap kring barn och ungas träning är begränsad. Jag har bara jobbat med vuxna och mycket vältränade individer.

Att unga kan träna långdistans är för mig självklart. Och vi har grupper i klubben där man gör det. I en bra omgivning växer och utvecklas ungdomar oerhört av långdistansträning. Men den bör vara relativt lugn. Unga kan i vissa fall klara hårdare träning än man tror men man måste akta sig för slitaget. Därför tror jag att man bör fundera på hur hårt unga ska pressa sig på långa tävlingssträckor.

Du är en fantastisk tränare tränare, Daniel! Dina framgångar i Eskilstuna är en inspiration för mig.
#19
•
5 april 2016 kl 20:12
Gilla
Gå till Access rehab som har två kliniker i Stockholm. Jag har inget personligt intresse i företaget men vi skickar alla våra löpare dit. Där har du all kompetens du behöver. Där har du naprapater, kiropraktorer och massörer med erfarenhet från landslag i friidrott, triathlon, orientering och gud vet vad mer.
#20
•
5 april 2016 kl 20:21
1 Gilla
Haha! Jag borde kollat det kanske....