11 mars 2011 kl 13:16
Visst är det så men det löser ju inte själva depressionen utan hjälper för stunden eller ett par timmar framåt precis som en kasse öl eller en joint.Är väl själv konstant deprimerad om jag inte super eller tränar...det är en flykt från tristessen och den allmänna meningslösheten som jag känner överlag....när man löptränar känner man sig levande till skillnad från andra meningslösa krav och måsten som man själv ställer upp på sig själv för att det "ska vara så".Så tränar jag eller krökar så ändras min biokemin i min hjärna så att jag helt enkelt känner mig mer tillfreds med mig själv...inte så att jag känner mig duktig eller så eftersom det är egentligen skitsamma om man vinner eller förlorar har tävlat i kampsport och vunnit men kände bara tomhet efter vinst...typ "aha och vad ska jag göra nu?" vafan spelar det för roll egentligen man blir ju inte större som människa för det utan man är ju samma lilla gruskorn på en stor sandstrand universiellt sätt även om du springer en mara på 2.10 eller 7tim... så vad jag menar är att det är själva kicken av träningen som räknas för mig man blir lite hög helt enkelt....så skulle jag inte träna skulle jag med största säkerhet kröka jäm eller deppat så det är väl bra kanske att man håller på man slipper ju att va bakfull så ofta iallafall.
peace