Ofrivilliga intervaller

Kinna och jag tog en kvällspromenad om cirka tre kilometer. Ju längre tid som gick, desto mer regnade det. När vi skiljdes åt regnade det rätt rejält. Som tur var hade jag löparkläder på mig så jag sprang intervaller hemåt. Jag hade ingen klocka på mig, utan sprang så snabbt jag kunde med gåvila emellan. Fem intervaller blev det och andningen gnisslade i bröstet på mig som en läckande orgel.  Inte kul alls med intervaller,  men nödvändigt har jag förstått.


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.