RunTobyRun!

COPENHAGEN MARATHON: antiklimax

Det kändes som att jag var på väg att göra mitt bästa maratonlopp – istället blev det typ mitt sämstaEtt ras, som dock inte berodde på att jag gått ut för hårt i värmen utan om en protesterande vadmuskel.

# 64 – 190519
Copenhagen Marathon
4.52:59 (6:57/km)

Egentligen har jag ju sagt för länge sen (november 2016) att jag inte borde springa fler maraton, men när Copenhagen Marathon fyller 40 var det förstås svårt att låta bli.

Den stora frågan inför loppet var vilket väder det skulle bli. Meterologerna hade från början lovat rätt bra löpväder – typ 15-16 grader och mulet – men säg den prognos som varar för evigt. Plötsligt förkunnade man att det nog skulle bli rätt så varmt redan vid lunchtid – minst 20 grader i skuggan – vilket förstås var till glädje för de tiotusentals, kanske hundratusentals åskådare som tänkt ge sig ut på gatorna. Men inte heller denna prognos höll särskilt länge… Redan vid halv tio-snåret tittade solen fram och sen var det kört. Det blev riktigt, riktigt varmt.

Hade två orosmoment innan loppet, dels en opålitlig vadmuskel och dels att jag nog hade en förkylning på gång, men när jag vaknade i morse hade symptomen gjort halt. Bestämde mig därför för att gå ut i 5:56-tempo som planerat istället för 6:10, som jag börjat funderat på dagarna innan loppet, och springa mot en tänkt måltid på 4 timmar och 10 minuter – även om jag hittills aldrig lyckats springa hela vägen utan att börja gå någon gång under loppet. Men någon gång ska väl vara den första, hoppades jag, och helt klart hade det varit kul att slå min Köpenhamnstid från 2013 (4.24).

Så jag tog rygg på några gula ballonger och noterade fem jämna femmor: 29:21, 29:43, 29:37, 29:30 och 29:53, helt enligt plan. Men så, vid 27 km, började det plötsligt ömma i höger vad så jag blev tvungen att sakta in. Vaden har protesterat vid några tillfällen förut, som BUS i Trelleborg i somras och på Lund runt i höstas, då det högg till och kändes som kramp. Senaste gången det ömmade var för två veckor sedan när jag sprang på Skåneleden, men då hann jag också sakta ner innan det högg till på allvar. ”Gubbvad”, säger säkert någon, men jag ska se vad Medicinmannen har att säga om saken.

 

5-kilometerspasseringar:

5 km: 29.21
10 km: 59:04 (29:43)
15 km: 1.28:40 (29:37)
20 km: 1.58:10 (29:30)
21.1 km: 2.04:47
25 km: 2.28:02 (29:53)
30 km: 3.01:12 (33:11)
35 km: 3.49:41 (48:29)
40 km: 4.34:43 (45:03)
42.2 km: 4.52:59

 

Gick en kilometer till 28-skylten och sprang sedan ytterligare två i lugnt tempo vilket innebar att jag passerade 30 km strax över 3 timmar. Men sen gick det inte längre. Var i valet och kvalet om jag skulle bryta men jag kände att jag vill ju faktiskt ha den där jubileumsmedaljen så det var bara att börja gå...

Det blev hela 9 kilometer gång, vilket förstås var astråkigt men det funkade med vaden. Fick lite extra energi på Red Bulls energistation vid 40 km, gick uppför sista bron och kunde sedan springa sista dryga kilometern in i mål. Trots den långa promenaden slog jag min tid från Barcelona 2014 med en knapp halv minut och kände mig därför ändå rätt nöjd när jag passerade mållinjen. Idag vann skallbenet över kroppen och är det någon gång man behöver trolla fram sådana ”superkrafter” så är det väl på ett maraton.

Mitt sällskap i bilen, Fredrik, gjorde en fantastiskt bra insats idag och noterade en supertid så jag lyfter förstås på hatten för honom! Starkt jobbat!

RunTobyRun!
Läs bloggen i sin helhet på www.runtobyrun.se 


* Mina maror:

Stockholm, juni 1987 (4:06 fast det var när jag var ung och smal och hyfsat snabb) 
Köpenhamn, maj 2013 (4.24)
Aten, november 2016 (4.28)
Helsingborg, september 2016 (4.44)
Köpenhamn, maj 2019 (4.52)
Barcelona, mars 2014 (4.53)

11 kommentarer till inlägget

Anna-Karin D
1959 • Lund
#1
19 maj 2019 - 20:39
Grattis till ditt pannben, en stark insats!
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#2
19 maj 2019 - 21:46
Tack Anna-Karin, det var inte kul att knalla runt så länge men hade känts ännu mer bittert med en DNF.
1961 • Göteborg
#3
19 maj 2019 - 22:43
Bra jobbat under de förutsättningarna, bråkiga vader kan man vara utan. Själv led jag inte av solen, njöt snarare, men det är ju individuellt.
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#4
20 maj 2019 - 07:26
Hej Håkan, låter som att du hade en go’ tur! Värmen störde inte mig heller egentligen, det gäller bara att hinka i sig en massa vätska längs vägen. Men jag hörde många som suckade över att det blev extra jobbigt för att ”lampan” var tänd
1970 • Motala
#5
20 maj 2019 - 09:44
Grattis till ett genomfört marathon!
Tycker att du ska vara stolt även om du hade en svacka.
-Det hör till under en mara, ibland går man ibland drar man ner på takten, själv lider jag också när det blir varmt.
Du kom i mål och det var ju huvudsaken!
Mvh Jonas M (deltog i Cph 2012 & 2016)
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#6
20 maj 2019 - 11:08
Hej Jonas! Hade egentligen inget problem med värmen, gäller bara att hinka i sig ordentligt med vätska. Jag kom i mål och det var huvudsaken liksom att jag faktiskt mår ganska bra i dag. Inga problem att gå upp- eller nerför trappor :-)
1980 • Vik
#7
22 maj 2019 - 21:43
Starkt jobbat att du orkade gå 9 km med strulande vad! Det är inte helt lätt att motivera sig att fortsätta när man inte kan fullfölja loppet som man hade tänkt sig. Bra gjort!
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#8
22 maj 2019 - 21:55
Tack Märta, hade inga problem att gå (förutom att det var jävligt tråkIgt...) och sprang som sagt lite på slutet. Det får mig förstås att fundera på om jag sejfade i onödan, om jag inte hade kunnat pressa mig lite till. Prövat att springa kortare sträckor och varva med att gå. Men med tanke på den långa rehaben jag hade 17/18 så är det kanske inte så konstigt, vill ju inte åka på något liknande. Har ju trots allt fler utmaningar framför mig och hade ju bestämt mig (i ett gammalt inlägg) att ta Köpenhamn som träning. Så det var väl rätt.

Ps. Fin cykelbild du hade, var det Brösarp?
1980 • Vik
#9
23 maj 2019 - 12:21
Helt rätt, jag hade också sejfat i det läget. Ja det var Brösarps backar. Årets mesta höjd eter sa klockan...
1956 • Tygelsjö
#10
26 maj 2019 - 11:35
Bra jobbat
Håller helt o hållet med dig angående vädret. Hade varit perfekt med lite mulet o 15-16 grader. Gillar själv INTE att kuta när det är för varmt, andra gllar det.
Lycka till framöver
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#11
27 maj 2019 - 06:28
Tack detsamma Lasse!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.