Jäklar vilken stegfrekens!

Har känt mig seg och trög ända sedan jag tog första steget i skorna från Altra tidigare i veckan. Så idag tog jag Fivefingers för att se om det var skofaktorn, pollenallergi eller formsvacka.

Jag var inte helt morgonpigg idag, men jag lyckades i alla fall komma upp i tid för att haka på Niklas på hans morgonrunda. Andy Ekberg kom också springande tillsammans med Niklas så vi blev tre.

Det hade precis regnat lite och termometern hade visat på 7 grader. Det fick mig att slänga på mig löparjackan. Visade sig vara en felval för efter ett par km kokade jag av svett. Att springa i Fivefingers när det har regnat och regnet hänger i luften är inte idealiskt, men jag vill jämföra med min tunga känsla från rundorna i Altra tidigare i veckan. Jodå, jag kände mig mycket lättare i steget från start. Jag var inte klumpig i steget som med King MT och det fanns ingen svampig känsla som med Vanish-R. I Fivefingers var det stumt, naket och en exakt känsla av markkontakt som jag är van vid. Fast efter 6 km löpning konstaterade jag att det alltjämt kändes ganska segt att springa och jag snorade och snörvlade en hel del under rundan så det var ändå en rätt tung runda.

När vi hade sprungit ungefär 9 km runt sjön genom den vackra bokskogen kom vi ikapp en familj inne i Bokskogen. När vi passerade dem hände något lite roligt. Den lilla flickan i familjen började springa ikapp med Niklas och med en otrolig frekvens på de små benen så sprang hon förbi och ifrån honom. Trodde hon skulle stanna ganska omgående, men hon öste på och sprang kanske 100 meter. En härlig uppvisning i sann löpglädje av den skrattande lilla tjejen.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.