RACERAPPORT: Athens Marathon The Authentic | Blogg: Ola Johansson

RACERAPPORT: Athens Marathon The Authentic

 

 

Den här dagen var omskakande

Om man ska springa Athens Marathon får man ställa klockan på ringning kring fyra-snåret (fem lokal tid) på morgonen. Dagen började med en logistisk triumpf. Under en dryg timme ska alla löpare bussas från Aten till startplatsen vid Marathonas. Där jag gick på var det ett oerhört flyt. Inom några minuter rullade busset iväg på avspärrade gator. Bussturen tog oss utmed banan baklänges. Sen är det bara att springa tillbaka.


Bildtext: "We come in peace"

I Marathonas blev det två timmars väntan, men tiden försvann ändå snabbt. Man känner verkligen historiens vingslag på den här platsen. Två tydliga bevis som hamnade som bakgrund på många selfies var den olympiska elden och startstenen för tidernas första maraton.


Bildtext: Vi laddar olika. En sista cigg innan start

I starten delades vi upp i 11 block som skickades iväg med några minuters mellanrum. Inom en halvtimme var alla iväg. Loppet går utmed landsvägen mellan Marathonas och Aten med en liten detour efter ca 4 km. Då viker loppet av från landsvägen och gör en utflykt till monumnetet över Atenska krigarna som föll vid slaget vid Marathonas.

I början var det lite glest med publik men väl i byarna så verkade alla vara på. Som en symbolisk gest delar många ut olivkvistar. Min fick till och med följa med till Sverige. Jag är inte mycket för torkade blommor men torkade olivkvistar från maratonlopp, ja, det är något helt annat det!

 

En chockartad löparupplevelse omöjlig att ta in

När vi sprungit 15 km kom vi till ett nerbränt landskap. Efter ett tag närmade vi oss byn Mati. Då gick det inte att hålla tårarna borta. Plötsligen stod de där. De efterlevande. För några månader sedan förlorade 99 människor sitt liv i lågorna. De efterlevande, sorgklädda, bildade en tunnel på 100-200 meter. Jag gick och tog så många jag kunde i hand samtidigt som de hyllade oss löpare. Jag kommer aldrig glömma den här stunden!

Du kan läsa mer om upplevelsen i Al Jazeeras artikel om loppet.

 

Avslutningen


Bildtext: Ganska nöjd bloggare

Ju närmre Aten vi kom ju tätare blev publikleden. Trycket var riktigt bra under större delen av andra halvan. Stödet behövdes verkligen. Någonstans efter ca 16 kilometer börjar utmaningen, en uppförsbacke som sträcker sig 15 km. Den sista milen är desto enklare. Då går det utför under stora delar av löpningen. Jag gissar många gör en riktigt bra slutmil.

Avslutningen är magnifik. Genom täta publikled viker man in på Panathenaicstadiion som återuppbyggdes till den första olympiaden 1896. Panathenaicstadiion har en hästskoliknande form. Dess vita marmorläktare rymmer närmare 50 000 åskådare. Fullt så många var det förstås inte på plats men åtskilliga tusen.

 

Run Walk Run

2017 blev ett mer eller mindre bortkastat löparår för mig. En knäskada gjorde att jag fick börja om från början. Först en lång rehabperiod följt av att jag försökte ändra till ett mer skonsamt löpsteg. För att skydda mina knän började jag också springa min långpass enligt Run Walk Run-metoden, det vill säga, intervaller där löpning varvas med gång. En av fördelarna enligt metodens fader Jeff Galloway är att belastningen på bland annat knäna minskar avsevärt.

Under 2018 har jag använd RWR under mina långpass. Inför Aten bestämde jag mig för att äntligen testa metoden i skarpt läge.

Resultaten gav verkligen mersmak.

* Jag kunde springa i mål utan några som helst smärtor i knäna.

* Jag fick en negativ splitt.

* Jag passerade drygt 1100 medlöpare under de sista fem kilometrarna. Vilken boost för en snigel :-)

Omkring 40 km kom jag på mig själv med att tänka, "synd att loppet inte är längre". För första gången någonsin tänkte jag att jag skulle kunna klara av en betydligt längre distans än ett maraton.

I efterhand kan jag tycka att det var synd att jag inte pressade mig betydligt mer. Men det får en bli en lärdom till nästa gång och tillskrivas orutin (mitt andra maraton) och alltför stor respekt för banprofilen.

 

Vilken tröja?


Bildtext: Grymma löpartröjor

I packningen hade jag med mig två tröjor. Mitt retrofynd, finskt löparlinne modell -82, och min heja-på-mig-jag-är-från-Sverige-tröja. Ett svårt val men när jag väl stod där på startlinjen så var det i min Svergietröja. Det ångrar jag inte. Det är väldigt kul att ge sig till känna. En landströja gör att man får oerhört många hejarop från sidan av både svenskar och andra. Bäst är ändå att det är många medlöpare som ger sig till känna. Tröjan bjuder verkligen in till allt från ett snabbt "hej och lycka till" till sällskap och längre samtal. Hur kul som helst! 

Mest minnesvärt den här gången var ändå brasilianaren som sprang upp jämte mig iförd clownutstyrsel. Han berättade glatt om tre anledningar till varför han älskar Sverige.

* Fotboll och VM-58

* ABBA

* Nicolai Gedda. 

 

"Gedda är världens bästa tenor", allt enligt min nyfunne löparvän. Nu vet du det också.

 

Resultat

Tid: 4:49:04

Placering: 109 av totalt 174 svenskar

 

7 kommentarer till inlägget

1981 • Stockholm
#1
22 november 2018 - 23:28
Grattis
1967 • Halmstad
#2
23 november 2018 - 12:43
Trevlig läsning. Grattis!
Christer Bertel
1953 • Uddevalla
#3
23 november 2018 - 18:52
Hej Ola!
Delar i stort dina synpunkter/upplevelser....utom att önska en längre sträcka just då och där...;-)
1962 • Bjärred
#4
23 november 2018 - 19:01
Rickard & Krister, tack!

Christer, lovar, kommer inte upprepas :-)
Petter Bogren
1967 • Danderyd
#5
23 november 2018 - 23:20
Tack för kul läsning och bra jobbat!
Vill också springa loppet en dag!
Hans Westerback
1958 • Lidingö
#6
24 november 2018 - 22:42
Kul att läsa, jag kämpade mig igenom Aten i fjol. När du skriver " Inför Aten bestämde jag mig för att äntligen testa metoden i skarpt läge." När började du gå? Från start eller när? Hur mycket gick du? 100 m varje km, eller...?
1962 • Bjärred
#7
25 november 2018 - 08:43
Hej Hans!
Man börjar med intervallerna direkt från start. I mitt fall innebar det att jag sprang 2:15 och gick 45 sek, dvs. 3:1. Intervallernas längd varierar utifrån din kapacitet. En löpare som siktar på en sluttid på 3 timmar rekommenderas att springa 10 tidsenheter per varje gångintervall, t.ex. 5 min löpning per 30 sek gång. De två viktigaste effekterna är att du tar dig från punkt A till punkt B snabbare och att du förebygger skador.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.