Sprungit mitt livs första Marathon. Vunnit mitt livs första Marathon.

Jag har sprungit mitt livs första marathon. Jag har vunnit mitt livs första marathon. Det är så himla sjukt.

 

Min resa till Helsingborg marathon startade i slutet av maj när jag anmälde mig och det var då jag satte igång med att strukturera min löpträning på ett sätt som jag aldrig hade gjort tidigare. Det som var mest fascinerande var hur min syn på ”långdistans” ändrades. Efter att ha sprungit över 30 km några gånger kändes dem där 10-12 km som jag hade under mina ”lugna” dagar inte så maffiga och kroppen vande sig att ligga mellan 70-100 km/vecka.

 

Rätt tidigt la jag upp en tråd i forumet och frågade efter folks tre bästa tips inför ett första marathon. Jag fick väldigt många bra råd och försökte följa de flesta. Något som jag inte tog tag i var det där med sportdryck/gel/vatten under löpningen. Faktum är att jag inte under ett enda löppass nu i sommar har tränat med någonting utav. Bättre sent än aldrig tänkte jag, så när vi kom till Helsingborg på fredagen svängde vi in på Intersport på Väla. Där fick jag träffa en väldigt trevlig kille som hette Daniel som hjälpte mig att hitta en flytande energi-vätska som jag kunde ha med mig i bakfickan. Han sa att så klart är det ju bäst att testa att springa med sakerna innan så man vet att det fungerar OK med magen och jag erkände att jag nog var ute i sista stund. Sedan frågade han på skoj: ”Du ska inte springa helt nya skor va?”

 

Samma dag som loppet var gick vi upp tidigt och åt frukost på hotellet vid kl. 07.00. Då märkte jag att jag började bli nervös, vad skulle jag äta till frukost? En massa andra som jag också misstänkte skulle springa loppet åt också frukost och jag började snegla lite vad alla andra stoppade i sig. Då tänkte jag på rådet jag hade fått om att inte mixtra med kosten för mycket för att hålla magen glad. Fralla med nutella, fralla med salami/ost och en kaffe slutade det därför med.

 

Vi började gå bort mot starten ca 25-20 min innan loppet skulle sätta igång och då kom nervositeten på riktigt, speciellt när man såg folk som började värma upp. Jag bestämde mig för att inte värma upp något med motiveringen att jag inte brukade värma upp inför några av mina löppass i vanliga fall (Var nog också en motivering som försök att inte göra mig själv nervös).

 

Pang. Marathonet var igång. Benen kändes lätta och jag försökte lägga mig runt 4.20 min-tempo de första 5 km eftersom banan skulle vara helt platt då. Har de senaste veckorna känt av benhinnan på hö ben och även under loppet gjorde den sig påmind. Eftersom jag har sprungit med det i några veckor visste jag också att det skulle gå över efter ca 5 km.

 

Lagom till att känningarna försvann blev det allt mer publik längst sidorna och vilken publik! Publikens hejarop gav så mycket energi, jag har aldrig varit med om något liknande förut. Smärtan i benet byttes istället ut mot ett leende på läpparna.

 

När jag sprang hörde jag att det var någon som sa ”Tredje damen” när jag sprang förbi. Först tänkte jag att den personen hade räknat fel men efter jag fick höra det av ett flertal personer insåg jag att det förmodligen var så.

 

Till slut kom jag upp bakom tjejen som låg först och vid 18 km (exakt när jag sprang förbi familjen/vännerna som stod och hejade längst banan) bestämde jag mig för att springa om eftersom benen kändes otroligt lätta. Det var lite läskigt att springa först och jag tänkte: men hjälp, har du tagit dig vatten över huvudet nu Malin?? Jag försökte lugna mig själv med att tempot är ungefär det som du hade tänkt dig att springa i och benen känns lätta.

 

Ganska snart inser jag att de 4 fantastiska cyklister som cyklar framför mig kommer vara med mig de dryga 2 mil som är kvar av loppet. Cyklisterna var fyra underbara människor från Team Rynkeby Helsingborg och de peppade mig ända till mål. De hejade igång publiken, lugnade mig och sa att jag höll ett bra tempo samt sporrade igång mig att öka ordentligt med farten de sista 3 km. När banan var som allra jobbigast ca km 33-38 (då det inte är lika mycket publik) var det en fröjd att ha dem framför mig.

 

Vid km 30 känner jag att jag börjar bli seg i benen och att tröttheten kommer smygandes. Jag bestämmer mig för att ta min sport-gel som jag hade köpt dagen innan. Shit vilken häftig känsla, tröttheten var nästan som bortblåst mellan km 30-34. Kanske var det placebo, kanske var det på riktigt men det där med att tillföra ny energi under längre distanser verkar faktiskt inte vara så fel. Hade jag gjort något i loppet annorlunda hade det nog varit att ha tagit en gel lite tidigare under loppet, kanske kring km 24 och sedan tagit en igen kring km 34.

 

Jag ökade tempot rejält de sista 3 km och till slut var det bara 500 m kvar. Jag såg mållinjen långt där borta och vägen dit var kantad med alla härliga människor som gjorde att jag trots att benen var helt slut orkade lägga in en liten spurt de sista 100 m.

 

3 timmar, 3 minuter och 29 sekunder efter att jag började springa var jag i mål. Första av alla damer, nytt banrekord och in som 15:de plats totalt. Jag är så otroligt glad just nu och jag tror inte riktigt att jag fattade just då att jag hade vunnit. Helsingborg Marathon var oerhört bra arrangerat. De som håller i loppet har verkligen lyckats engagera hela Helsingborg, jag kan inte nog tacka all publik som hejade på oss löpare, deras energi lyfte fram oss löpare.

 

På vägen hem åkte vi förbi Väla för att springa in en sväng på Intersport. Där letade jag upp Daniel och tackade för tipset med gelen.

 

Nu några dagar efter loppet har jag så smått börjat kolla efter något nytt mål för det här med att springa lopp är ju riktigt kul. :) 

 

 

7 kommentarer till inlägget

Veronica Byström
1971 • Bjästa
#1
6 september 2016 - 22:30
Men så härligt! Stort grattis, vilken häftig grej att vinna sitt första maraton :) !!
2009 • Klippan
#2
6 september 2016 - 23:02
WOOOW!!!! Grattis!
2001 • Malmö
#3
8 september 2016 - 15:46
Grattis till segern!!
Nea
1977 • Västerås
#4
11 september 2016 - 13:05
Grattis vad härligt :))
1971 • Nykvarn
#5
12 september 2016 - 11:04
Härligt inspirerande berättelse, och stort grattis till en fantastiskt prestation!! Den enda nackdelen med att vinna sitt första maraton är väl att prestationen är svår att toppa med något ännu bättre :) Det logiska när du ändå är så nära är väl att sikta på att gå under den magiska tretimmarsgränsen nästa gång, det är inte så många tjejer som springer under tre timmar på maraton, hittills i år är det bara 17st:
http://www.sapiens.se/DamStatistik/

Grattis igen, både till vinst och en fint genomförd mara!!
1984 • Vimmerby
#6
12 september 2016 - 13:53
Stort grattis, fantastiskt bra jobbat! Sprang själv i Helsingborg, fast kom in dryga timmen efter dig. Roligt lopp, som jag definitivt kommer springa igen. Lycka till med dina framtida lopp!
1973 • Kävlinge
#7
13 september 2016 - 16:55
Grymt! Helt galet att gå och vinna sin första mara :) Med nummerlappen jag hade förra året dessutom! Grattis till vinsten!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.