Långsamt tillbaka...skadehelvete tur och retur | Blogg: Peter Carlmark

Långsamt tillbaka...skadehelvete tur och retur

Får väl först varna för att detta inlägg innehåller en del självömkan... men är ett sätt för mig att gå vidare antar jag. Kanske lite utlämnande också men men. Nåja, here goes... Många turer fram och tillbaka senaste 1,5 åren.

Hösten 2014 var det mesta på topp och UTMB samt BRR hade genomförts med massor av härliga upplevelser i bagaget. Dock svullnade höger fot upp efter BRR i september och det visade sig vara allvarlig infektion som skadade både FHL samt TP (flexor hallucis longus samt tibialis posterior). Blev omöjligt att springa och svårt att gå pga smärtor, vilket inte blev bättre av vila, rehab eller mediciner av olika slag. Ett hårt slag. Körde dock alternativ träning så gott det gick men ryggen gav då upp totalt.

Så jan-15 var både fot och rygg totalt raserade. Rygg i sämre skick än någonsin, mentalt var det katastrof och varje dag var en kamp. Smärtor påverkar en i grunden. Orkade till slut inte något förutom jobb och livet kändes som det var på konstant paus inställning. Drog mig undan all form av sociala forum för att spara på det lilla mentala styrka som fanns kvar. Kändes fruktansvärt jobbigt att läsa om alla som gjorde det ena efter det andra och själv var man allt annat än positiv. Ingen mer jogg.se eller facebook. 

Vände mig till läkare under våren -15, på IFK kliniken, för hjälp och provade allt möjligt som inlägg i skor osv. Men till ingen nytta tyvärr. Var inte helt lätt att få hjälp och att bli lyssnad på. Svårt då även läkare verkar ha förutfattade meningar om detta med löpning och hälsa. Ålder kom med i snacket och deras egna åsikter om vad man borde syssla med. Försökte få fram att min rygg är beroende av att kunna jogga och att detta hängde ihop, samt att springa långt inte var orsaken till min skada. En ortoped gav mig liten dos kortison i TP och detta hjälpte inte alls tyvärr. Är ju inte heller optimalt med dylik substans i sena/senskida. Hopplösheten tog greppet... Sömnen som innan var dålig var nu ej existerande. Sov högst ett par tre timmar per natt under långa perioder. Tärande.

Som en tanke i denna situation, då man förlorar lite av sin identitet och allt ställs på ända, är människors lite smådjävliga attityd. Vet inte hur många gånger jag fått kommentarer som tex "nå det är klart att man blir skadad när man springer så långt. Bra att sluta med detta o jogga mer normal" som om faktumet att tycka om att jogga långt är onormalt och lite hotfullt...och att jag lite förtjänat det som hänt. Annan kommentar är att jag bör syssla med annat fram igenom, i all välmening iofs, men svårt att ta när man vet att det inte hjälper fot eller rygg. En del ilska kände jag under långa perioder och det hjälper ju inte direkt.

Fick så i slutet på vår-15 en liten spruta i FHL senskida och den hjälpte lite så jag kunde jogga några rundor. Blev också operation inbokad av båda senskidor. Kände mig dock lite bättre som sagt och kunde vara ute ca 16 km som längst. LYCKA! Blev ambivalent avseende operation och avbokade i sista stund. Hoppades nu på självläkning. Hade också pratat med människor om det som skulle göras och fick så mycket avrådanden och skräckhistorier uppmålade för mig att detta påverkade mig i beslutet. Nå 1 vecka efter inställd op, bröt foten ihop igen och ryggen med, så det var tillbaka till noll. Lätt ångest...ångrade inte alls att jag avbokat operationen...

I juli-15 kände jag att jag fick välja mellan rygg o fot o valde rygg. Började försiktigt jogga igen. Gick hyfsat o smärtorna var hanterbara. Blev längre distanser o fortsatte hela hösten. Fick dock väldigt ont om jag höll på för länge eller ofta och ibland gällde vila några dagar (men foten var aldrig riktigt bra och smärtade i vila oavsett). Gick tillbaka till läkare i november, men blev avfärdad då jag sa att jag kunde jogga, men att det gjorde ont fortfarande. Sluta jogga var receptet. Gör vattengympa var andra uppmaningen. Försökte förklara att vila inte fungerar. Gick utan att säga något mer...

I jan-16 gjorde foten ondare än vanligt o bokade ny tid. Fick nu träffa 2 läkare/ortopeder, de 2 som jag träffat separat innan, och en ordentlig undersökning gjordes med ultraljud. Och hoppsan, jag hade rätt i min diagnos om ärrvävnader i FHL senskida! Nu hade TP blivit lite bättre o endast lite smärta från denna, vilket visade sig på undersökningen, i princip frisk sena. Bokade in operation av FHL och eventuellt TP om den fortfarande bsvärade (vilket den inte gjorde så jag avböjde op av denna). Lade mig så under kniven i början på mars-16 o endast FHL blev åtgärdad. Efter 1 vecka hemma var det tillbaka till jobbet igen o rehab kunde börjas. Steg för steg tillbaka. Passade på i april att gå ner lite i vikt, efter att ha samlat på mig många extra kilo under senaste tiden. 1 månad och 9 kilo ner kändes bättre. Livet tedde sig nu mer ljust. Rygg, sömn och fot på bättringsväg. 

Har nu joggat på några månader och det går hyfsat. Foten inte helt ok än tyvärr men det går att springa på den ivf. Inte längre än ca 3 mil på ett pass än så länge, men det kanske blir bättre. Jag är nöjd varje gång jag kommer ut i skogen och mår bra i själ och hjärta av detta. Uppskattar varje liten upplevelse. Livet är bättre än på länge och kanske finns möjligheten till totalt tillfrisknade någon gång fram igenom. Hoppet tillbaka! Ser nu fram emot att kanske ställa nya mål, vilket jag undvikit länge, men framför allt att träna så att det går att jogga många år framöver. Skadefrihet är a och o och det finns mycket i rehabträningen som jag försöker fortsätta med för att bibehålla styrka och smidighet i senor och muskler. Man lär sig alltid nåt...

7 kommentarer till inlägget

Marcus Kierkegaard
1982 • Mölndal
#1
13 augusti 2016 - 17:57
Skönt att läsa en statusrapport från dig. Tänker på dig ibland, speciellt när jag har vägarna förbi Gunnebo. Önskar dig lycka till med vägen tillbaka. Vore kul att springa ihop vid tillfälle.
1966 • Mölndal
#2
13 augusti 2016 - 18:02
Tack! Och detsamma Marcus! Skulle vara mycket roligt att ta en tur ihop igen!
Martin Johnsson
1965 • Mölndal
#3
13 augusti 2016 - 21:29
Back on track! Kul!
Ragnhild på Friskispraktiken rekommenderas. Suverän sjukgymnast. Blev skickad till henne av Tomas Görling på Citykliniken efter ett riktigt illa ryggskott med ambulansfärd och skit. Fick omedelbart förtroende för henne. Ligger granne med F & S vid Domkyrkan.
Keep up the good spirit!
1966 • Mölndal
#4
13 augusti 2016 - 22:45
Tack för tips Martin! Och dina positiva ord. Uppskattas!!!
Ja nu gäller att läka ihop om det går men tyvärr är sjukgymnastiska insatser kanske inte det som fungerar. Är på en annan nivå. Jag känner att jag kan uttala mig om detta som sjukgymnast. Det behövs tid för att nå en bra läkning utan alltför mycket smärta. Jag tar ett steg i taget men är lycklig över att kunna jogga igen hyfsat väl. Är glädje.
1974 • Boynton Beach
#5
14 augusti 2016 - 16:34
Härligt att du börjar komma tillbaka Peter. Framåt!
1966 • Mölndal
#6
14 augusti 2016 - 16:56
Tack Marcus!
1969 • Göteborg
#7
15 augusti 2016 - 20:59
Ett inlägg man blir glad av att läsa. Själv har jag lite kommit av mig, mest av lättja. Jag var visserligen ute på en 30 km i juli (första på två år), men har tappat kontinuiteten. Jag får ta mig i kragen.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons