Debut på 100 miles i sommar - eller Hur djupt kan jag gräva hålet?

Sedan i julas har all löpning ett främsta syfte. Att jag ska ta mig runt Österlen med hedern i behåll den 23-24juli. Det blir lite konstigt att tävla på vägen fram till GAX, för ingen av dem blir liksom på riktigt. Det är inte jätteviktgt hur de går, mer än att löpningen ska kännas kontrollerad. Det har den också gjort. Konstaterar, igen, att min kropp svarar bra på volym. Dammade av en mara förra helgen på 3.01 och fortsatta sedan i samma tempo 8 km till - och det kändes kontrollerat. Målet för halvårsvolymen, 150 mil, kommer att vara passerad innan maj är över och det känns riktigt bra. 

Jag ser fram emot GAX med nyfkenhet. Inte rädsla, oro eller nervositet. Inte än i alla fall, utan bara nyfikenhet. Det ska bli spännnade att se hur djupt jag kan gräva hålet. Klart att jag vill göra en okej tid, men jag inser att efter tolv timmar, som jag tror jag att jag kan förutsäga något om, så vet jag inte alls vad som händer. Och då har jag förmodligen mellan 8 och 14 timmar kvar att klara av. GAX är en tuff 100-mileare säger de. Vädret har visat sig kunna vara blött och kallt eller varmt och torrt. De båda senaste åren har varit tuffa enligt de race reports jag läst, och jag har läst alla jag hittat. 

En sak till är jag nyfiken på i år, när det gäller löpning. Hur ska det gå att få fart på benen efter GAX så att benen vill springa hyggligt snabbt på Ultravasan fyra veckor senare? 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.