• Guld •

- Det är tyst innan staden vaknat.

Så väldigt stilla och tyst.

Vinden vilar. Löven sover.

Gatan är blank och gräset droppar vått.

 

Man kan ta på det.

 

Det finns något att hämta

i denna stund som smakar av guld. -

 

Kvällen.

Äntligen tid och rymd för Ingentinget att ta plats i den kropp som stillsamt fogar sig ner mot det mjuka blå.

Jag stannar här så länge jag förmår.

Tiden rör sig men jag låter den inte ta mig.

Inte nu. Nu är jag bara här.

Försjunken nedsjunken och behagligt tung.

Tömmer mig själv och fyller mig sakta med Ingentinget.

 

Vi kan kalla det.. Landning.

 

Natten.

Vart för du mig denna gång du förrädiska mörker?

Sveper du än en gång mina ben att att vika sig och slungar mig in i mardrömmars töcken av oro?

Stör du mig med plötsliga hugg att ruska mig till öppna ögonlock om och om?

Behandla mig väl denna gång är du snäll.

Jag behöver dig när du är ditt bästa.

 

Vi kan kalla det.. Återhämtning.

I bästa fall.

 

Gryning.

Jag sträcker mig genom kropp.

Väcker den katt som slumrat.

Känner min fulla längd och tänker att jag är ett knippe Allt.

Alltinget i mig hänger samman.

 

Jag samlar mitt sinne.

Letar mitt fokus.

Snörar mina skor.

 

Så ger jag mig ut.

 

- Det är tyst innan staden vaknat.

Så väldigt stilla och tyst.

Vinden vilar. Löven sover.

Gatan är blank och gräset droppar vått.

 

Man kan ta på det.

 

Den finns något att hämta

i denna stund som smakar av guld. -

 

Marken greppar tag.

Muskler minns.

Jag följer bara med.

 

Rytmen.

Jag andas den.

Jag lever för den i allt jag gör och bär.

 

Vem vore jag vara utan detta?

Vart skulle jag snart om inte hit först?

 

Tiden rör sig.

Lurar bak i dimma.

Någonstans att rusa snart.

Ett uppdrag.

En plikt.

Måsten i tid för knapp att hinna med.

 

Men först är jag här.

Och jag springer.

 

det är mitt val min tid

min väg mina steg

min kropp mitt regn

min stund som smakar av guld

 

Färdig.

Svetten smakar och sinnet lutar sig mot belöningens sötma.

Tillfreds.

Redo.

Stillad och påfylld.

 

Vi kan kalla det.. Livskvalité.

 

Dagen.

Världen upprepas och börjar om.

Små modifikationer i mönster men det mesta som alltid.

Måsten i tid för knapp att hinna med.

 

Alltingets lasso snärjer och jag kan inte låta bli att på en gång börja längta efter kvällen och Ingentinget ner i det mjuka blå.

Längta efter den kväll som snart möter gryning.

 

Men först började här..

 

Tio kilometrar i morgonen.

Det hela smakar som av guld.

 

Spring!

 

 

5 kommentarer till inlägget

1971 • Nykvarn
#1
14 oktober 2015 - 11:02
Lysande, ge ut en bok för sjutton!! :)
1977 • Göteborg
#2
14 oktober 2015 - 18:37
:) Jag bockar o bugar å det ödmjukaste Staffan!
Hillevi Fransson
1968 • Helsingborg
#3
15 oktober 2015 - 21:32
Håller med ovanstående, fullkomligt lysande text! :)
Eva Lindskog
1973 • Basel
#4
16 oktober 2015 - 08:48
Jag skulle köpa boken :) Du skriver väldigt bra!
1977 • Göteborg
#5
16 oktober 2015 - 21:43
Åh.. Fint Eva. Tack. Ni föder mod!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.