Ta svans! | Steg ett, egentligen steg sjuhundrafemtioåttatusen. I runda slängar.
Ta svans!

Steg ett, egentligen steg sjuhundrafemtioåttatusen. I runda slängar.

Att skriva det första inlägget på en ny blogg känns alltid hemskt krystat. Jag vet detta eftersom att det inte är första gången. Snarare femtonde, utan överdrift. Men det är faktiskt första gången på en träningsportal. Redan här kan läsaren ana att jag har en historia av att inte slutföra de projekt jag tar mig an. Det stämmer! Jag är inte hopplös. Men jag har under mitt förhållandevis korta vuxenliv hunnit göra två rejäla viktdippar som tyvärr inte hållit sig stabila utan slagit tillbaka med full kraft. Tredje gången gillt, sägs ju vara ett slagkraftigt uttryck. Ja, hej och välkommen klyschpolisen: Det första inlägget tenderar ofta att vara kryddat med mer eller mindre tydliga mål och en rejäl dos djävlar anamma.

Hela tonåren var jag överviktig och okunnig om kost. Jag mådde därtill tyvärr inte så bra och fann tröst i skafferiet. I artonårsåldern upptäckte jag att jogging fungerade för mig. Det var roligt. Enkelt. Anonymt. Det gick att se snabba resultat. Jag gick ner 20 kg på bara ett halvår genom att jogga 3-4 ggr i veckan och några enkla styrkeövningar under eller efter joggingpasset. 3x15 armhävningar, 3x15 situps, 3x15 bencyklingar. Var nykär och hade motivation till att komma i form. När förhållandet rann ut i sanden så tillät jag mig själv och min nya kropp att slappna av. Fel fel fel. Visst fortsatte jag att jogga sporadiskt, jag är typisk periodare som håller igång två veckor och vilar fyra, tills det går längre och längre mellan joggingpassen. Jag samlade på mig all vikt igen och bar omkring på den i några år.

Sedan blev jag kär igen. (Och är än idag!) Känns otroligt fånigt att tänka tillbaka och se den tydliga kopplingen mellan den sortens motivation och faktiskt genomförande. Jag började jogga regelbundet, denna gång betydligt längre sträckor och gick ner 10 kg på några få månader. Flyttade och började på ett nytt jobb som var fysiskt krävande. (Mockade 40 boxar varje morgon, promenerade runt 1 mil om dagen mellan hästhagar, tunga lyft och mellan 1-4 timmars ridning om dagen.) Slutade jogga eftersom tiden inte fanns och jag fick motion på annat vis, men tack vare jobbet gick jag ned 20 kg till.

Hade här förlorat 30 kg på 1,5 år. Där hade man väl hoppats att jag skulle stanna?

Flytt och hoppande mellan nya deltidsjobb, samtliga stillasittande eller fysiskt krävande på fel sätt (läs: omsorgen). Tog upp joggingen och kom upp i 3-4 träningspass i veckan, som dock blev till en periodsyssla precis som förut. Gick (och går) miltals med promenader med min aktiva collie, men på grund av min kost i kombo med denna livsstil började jag sakta öka i vikt. De första 5 kilona märkte jag knappt. Joggade på. Sprang min första mil förra hösten. Så stolt! Men sedan gick det fort. En sträckning i lår-ljumske gjorde att jag haltade i fyra månader. Joggingen dog ut helt, kunde knappt promenera långa sträckor med hunden under vintern 2014-2015.


På 2 år har jag lagt på mig 20 kg av de 30 jag tappade. Skammen, besvikelsen och ångesten ligger som en tung filt över mig. Speglarna hånar. Kläderna stramar. Jag mår inte bra varken fysiskt eller psykiskt. Jag äter men jag rör inte på mig tillräckligt mycket och jag vet så väl att det går emot den enkla formeln för viktnedgång. Jag rör på mig så pass mycket att jag har stått stilla på vågen det senaste halvåret, postivit men inte tillräckligt! För här står jag. Rädd för att satsa mot milen igen, utifall jag skulle skada mig.


Men allvarligt. Bättre förtjänar jag! Jag kan, jag har gjort det förr och jag kan lära mig av mina tidigare misstag.

Denna höst och vinter ska jag träna försiktigt, utan hets. Jag ska satsa på att hitta en hållbar rutin. 3 joggingpass i veckan, +-1. Äta mig mätt på rätt mat. Mycket ägg, bär, kvarg, havregryn, fisk, kyckling och kokta grönsaker. Jag älskar trots allt att springa, framförallt i terräng och det ska jag göra mer av. Jag kommer också att cykla mer. I nuläget cyklar jag 2-3 mil i veckan. Något jag verkligen vill men är rädd för att göra är att börja gymma. Det ska jag ta mig mod till att göra i källaren på jobbet. Jag joggar 3 km i dagsläget, det ska långsamt byggas upp till milen igen.

Så där har ni det. En kort bakgrundshistoria och en väldigt rå framtidsplan. Jag kommer att blogga ett par gånger i veckan. Mest om dagens känsla i träningen, bilder på miljöer jag svettats i och hur tankarna går kring kosten. För mig är det viktigt att känna en viss press att rapportera, då är jag också indirekt motiverad att prestera. Ni kan förvänta er en hel del ambivalens och inspirerande inlägg skrivna i efterdyningar av endorfikickar.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons