Berlin marathon

För elva månader sedan anmälde jag och Christian oss till Berlin Marathon, bokade flyg och hotell och startade en tung och seriös marathonträning (?!?!)

Plötsligt hade 11 månader gått och jag hade legat hemma hela veckan innan stora dagen med feber och en riktigt manlig förkylning. Starten i årets stora mål var helt klart i fara! Kanske skulle jag bara kunna stå vid sidan och titta på, skulle kännas obeskrivligt tråkigt.

Jag, Christian, P och H flög ner på fredag förmiddag. Jag mådde ganska bra men var ordentligt snorig. Fredag eftermiddag ägnades åt en enorm löparmässa och nummerlappsuthämtning.

Nummerlappsuthämtning

 

På kvällen blev det gigantisk schnitzel och en god välförtjänt veteöl. Lördag förmiddag kikade vi på staden och jag mådde i ärlighetens namn inte speciellt bra. Blev trött och mådde dåligt av att gå omkring och turista. Jag och Christian åkte hem till hotellet för att förberedda inför morgondagen medan damerna fick kika vidare på staden. Jag var vid den tidpunkten ganska tveksam till start med höll masken för att inte oroa P.

 

Allt klart för morgondagen

 

Kvällen avslutades mexikansk mat. Jag anade att jag behövde mycket energi och åt två varmrätter  :-) Tillbaka till hotellet för att komma i säng tidigt då vi skulle träffas utanför rummen 05:27. Sov otroligt dåligt och vaknade minst varje halvtimme, Minns att jag drömde att jag sprang en mara på löpband...

Vaknade minuten innan klockan ringde och mådde riktigt bra!!!! Här skall springas!!! Eller åtminstone göras ett försök och se hur kroppen känns. Det är ju bara att gå av om det inte känns bra...

Då starten går så tidigt som 08:45 och det skulle vara runt +4C vid denna tid krävdes överdragskläder. Vi lämnade hotellet 07:15 i de fulaste överdragskläder som världen skådat! (Då vi inte ville strula med klädinlämning tog vi helt enkelt kläder som vi bara drog av oss strax innan starten och slängde iväg. Då vill man inte ha sina bästa överdragskläder på sig... Vi kom till starten i väldigt god tid och hade stor nytta av våra överdragskläder då det var riktigt kyligt.

 

Snygga killar :-)

 

Vi hade lyckats seeda upp oss på mässan från startgrupp E till D och det visade sig vara bra då A till D var förvånansvärt små startgrupper tillskillnad från E som såg riktigt stor ut. Då vi var på plats i god tid hamnade vi dessutom väldigt långt fram i vår startgrupp.

Starten går och det går nästan att springa i tänkt tempo. Lite sicksackande och ca 15sekunder långsammare än planerad första km. Jag hade egentligen tänkt hänga på Christian så länge det gick men släpper honom efter 2km då jag är osäker på min status. Upptäcker rätt snart att var man än vänder sig bland löpare och publik är det fullt med danskar. Och som den danska månghövdade publiken pushar på sina löpande landsmän, helt galet! Jag försökte hela tiden springa bredvid minst en dansk löpare för att få extra energi.

Första tio km känns inte jättebra men jag märker ändå att kroppen känns bättre och bättre för varje km som går.

Jag minns i ärlighetens namn inte mycket av banan förutom att det på vissa ställen var helt magisk stämning i publiken. Jag fick rysningar flera gånger längs banan då publikens jubel, kobjällror, tutor och trumpeter mm var öronbedövande högt. Gav mycket energi! Kan tilläggas att det på vissa sträckor även nästan var folktomt.

Bansträckningen är i det närmsta helt plan, och förhållandena var mycket bra med ca 12C (?) och relativt lite vind. Kände egentligen bara av vinden på ett parti av banan.

Fram till 30km kändes kroppen riktigt bra men efter det kände jag att vaderna låg på gränsen till kramp. Jag drog ner på tempot och stannade och stretcha 4-5 ggr. Nu var det ganska tungt mentalt då jag absolut inte ville få kramp och därför inte vågade driva på. P och H skulle stå och titta vid 38km och det var väldigt skönt att ha det som ett delmål när det nu började gå tungt. Och vilken support jag fick! Flickorna skrek sig hesa när jag dök upp och jag tog mig självklart tid för att stanna för en puss.

På väg mot P och H

 

Bara drygt fyra km kvar nu, jag kommer att fixa detta på nytt PB vad som än händer!  En grymt skön tanke då jag för några timmar sedan inte vetat om det ens skulle bli något lopp för mig.

Jag hade haft lite ont i magen de sista kilometrarna men nu plötsligt fick jag en oerhörd smärta i magen som gjorde att jag knappt kunde ta mig frammåt. Fick stanna och gå några gånger men fick ändå till någon sorts spurt de sista tvåhundra metrarna genom Branderburger Tor och in i mål. Tappade en hel del tid sista kilometrarna och kom in på 3:12:18 som jag är supernöjd med!

Spurt mot mål

 

Direkt efter målgång känner jag mig helt dränerad mentalt och orkar knappt tänka. Som tur är ”vallas” vi vidare till olika stationer för dryck, fotografering etc. Tysk ordning när den är som bäst!

I mål

 

Får en värdelös massage och en väldigt god bjudöl från sponsorn Erdinger. Sen letar jag upp Christian på vår förutbestämda mötesplats och för höra att han har sprungit galet bra på fantastiska 3:07:48. Stort grattis Christian!

Tunnelbana hem och sen en lång härlig dusch och mer öl (viktigt att fylla på med vätska) på hotellet.

Ett riktigt roligt lopp, givetvis jobbigt men samtidigt lätt pga. av publiken och den stora mängden löpare som gjorde att det alltid fanns någon rygg att hänga på.  

Noterbart  1: Svenskar i publiken längs banan är riktigt dåliga på att heja fram sina landsmän som springer jämfört med övriga nordiska grannländer (jämfört med alla).

Noterbart 2: Att skriva Daniel på tröjan funkade bra, fick mycket glada tillrop från folk (alla möjliga nationaliter förutom svenskar) som gav mycket energi.

 Gick som snabbast mellan 20km och 25km

 

3 kommentarer till inlägget

1965 • Kungsholmen
#1
5 oktober 2013 - 15:13
Kul läsning.
Hur hade du tillverkat tröjan? Bara ordnat med eget tyck på egen tröja eller specialbeställt hela tröjan?
1975 • Torslanda
#2
5 oktober 2013 - 22:12
Hittade ingen som ville göra det för rimliga pengar så jag gjorde det själv med hjälp av specialpapper som man skriver ut på med bläckstråleskrivare och sen stryker på.
http://www.kjell.com/sortiment/kontor/papper/ovrigt/plexgear-textiltransfer-p25782

Största problemet var att hitta en bläckstråleskrivare. Inte jättevanliga nuförtiden...

Det var även ganska pilligt att klippa ut alla bokstäver. Hade jag gjort om det igen hade jag nog övervägt att göra det på en vit tröja istället och därigenom sluppit allt tidsödande pill.
1981 • Göteborg
#3
7 oktober 2013 - 04:22
Jävligt bra jobbat :D så imponerad av er båda två! Springa i rödvit tröja nästa år kanske? :D
Kanske du får både polacker och danskar som skjuter dig fram :D
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.