Bra löpstil?

Läste en fråga, vad är en bra löpstil? Det vet jag. Det är känslan av att man flyter fram. Kroppen arbetar i harmoni. Exakt hur det ser ut vet jag inte, jag vet bara hur det känns. Det känns som att man kan hålla på i evigheter. Kroppen tål en fartökning här, en backe där. Det känns som att fötterna flyger fram, det är kroppen själv som bestämmer och det är bara att åka med och njuta av turen.

Motsatsen är när man inte kommer igång, fötterna landar tungt och det känns som att man har blydaggar i skorna. Kanske blir man lite sittande i löpsteget, kanske säckar överkroppen ihop lite. Armarna rör sig antagligen inte alls. Det finns ingen harmoni, inget flyt och ingen njutning. Det är tungt och bara motigt hela vägen.

Det ena är solsken och ljumma sommarvindar, känslan av att man flyger.

Det andra är lervällingen ute i spåret efter ett riktigt hällregn och dessutom har du en sten i skon!

Men ärligt talat, när du flyger fram på lätta fötter och kroppen pumpar på som om den vore en evighetsmaskin, svetten pärlar i pannan men det är bara helt underbar att leva och känna fötternas snabba smatter mot underlaget, helt ärligt talat: bryr du dig verkligen om hur foten landar, hur vinkeln på armbågen är eller med vilka graders lutning du håller kroppen?

Det gör inte jag. Jag tror inte jag tänker alls faktiskt. Inte just då. Just i det ögonblicket är jag bara där. Närvarande.

Jag springer, njuter och låter det vara bra så. Det fungerar för mig.

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.