TräningAstma är en kronisk inflammatorisk sjukdom i luftrören. Det är inflammationen som orsakar astmabesvären. Ett av de "klassiska" symtomen som man får är lutftvägsobstruktion, dvs luftrören drar ihop sig och det blir svårare att andas. Många säger att känslan går att jämföra med att andas genom ett sugrör vs att andas vanligt genom näsa/mun. Det är främst jobbigt att andas ut och ta djupa andetag. Man kan även ha symtom som hosta och mycket slem.
Mot inflammationen tar man kortisonpreparat (tex Pulmicort) i förebyggande syfte, oftast varje dag även när man är besvärsfri. När man får mer symtom eller innan man ska utsätta sig för ansträngning eller något man är allergisk mot (tex pälsdjur) tar man i förebyggande syfte luftrörsvidgande (tex Bricanyl, Ventoline) för att minska besvären som eventuellt kan komma att uppstå. Det är även den luftrörsvidgande medicinen man tar när får andningssvårigheter för att försöka "häva" krampen i luftrören. Vid akuta besvär har alltså kortisonet ingen effekt alls.
Idag finns det många olika mediciner för astmatiker; långtidsverkande, korttidsverkande och kombinationsmediciner som påverkar den inflammatoriska processen på olika sätt. Det är viktigt att man får rätt medicin och har en kontinuerlig kontakt med sin läkare så att man hittar rätt. Alla är vi unika och olika och så är även astman och en medicin som fungerar på en person behöver nödvändigtvis inte fungera på en annan. A och O är dock att ta sin medicin regelbundet även när man är besvärsfri då det är den förebyggande delen av medicineringen som gör att man blir besvärsfri på sikt och kan leva "normalt" även om man har ett aktivt liv.
Att ha ansträngningsastma är precis som det låter, dvs att man får astma utav att anstränga sig så som att tex springa. Man kan ha olika svårighetsgrader av ansträngningsastma och ungefär 8 av 10 av alla astmatiker har även ansträngningsastma. Många med ansträngningsastma får även besvär när det är kallt ute.
Man kan även få astma om man utsätts för något som man är allergisk mot så som pälsdjur, pollen, mögel, kvalster etc. Astma och allergi går tyvärr oftast hand i hand.
Om man tränar regelbundet kan man bli bättre i sin astma. Lungorna blir "starkare" och luftrören mer motståndskraftigare. Förutsatt att man tänker på följande:
• Ta luftrörsvidgande medicin innan du tränar eller anstränger dig!
• Ha en lång uppvärmning så att du inte "stressar" luftrören direkt!
• Var inte rädd för att intervallträna – detta har jättebra effekt på astmatiker och lär dig känna din kropp och din astma bättre!
• Skynda långsamt – det kommer att längre tid för dig att bli snabb än en person utan astma men det går att bli snabb om man lyssnar på kroppen och lär sig använda sin medicin rätt!
Mina egna tips för dig med astma:
Efter att ha fått sluta med tennis i tonåren pga min astma så såg jag mig aldrig som någon som skulle orka springa långt än mindre springa överhuvudtaget. Men när jag började läsa till sjukgymnast och förvärvade mer kunskap bestämde jag mig 1998 för att börja träna för Göteborgsvarvet 1999.
Då jag var rädd för att trigga mina symtom i denna linda av min löparkarriär så sprang jag bara vanlig distans och inte speciellt fort. Jag sprang in på 1:53 med att endast ha tränat distans och utifrån principen att inte öka mer än 10% per vecka. I några år låg jag stadigt på denna nivån men insåg att bara ligga i sin komfortzon inte skulle göra mig speciellt snabb och bestämde mig för att övervinna min rädsla för att framkalla symtomen.
Sagt och gjort så lade jag upp en plan för att kunna bli snabbare utan att trigga mina besvär för mycket. Det som funkade bäst för mig var att träna intervaller i en slags trappform där jag lät luftrören långsamt anpassa sig. I princip såg det ut så här när jag körde på löpbandet: 2 minuter gång – 2 minuter jogg – 2 minuter löpning – 2 minuter jogg – 2 minuter gång – 2 minuter jogg – 2 minuter löpning – 2 minuter jogg – 2 minuter gång osv Detta gjorde jag i totalt 60 minuter.
Jag triggade inte mina besvär och körde detta en gång varannan vecka till att börja med. När jag kört enligt detta ett tag så började jag testa "vanliga" intervaller. Dvs 2 minuter hårdare löpning och sen 2 minuter återhämtning i form av lättare löpning och uteslöt gången. Dock alltid med en längre uppvärmning och lika lång nedvarvning. Mycket för att jag oftast inte fick mina symtom direkt utan efter ansträngningen och då betydde nedvarvningen lika mycket som uppvärmningen för att inte trigga mina besvär. Efter det så fortsatte jag med 3 minutare hårdare och 2 minuters återhämtning i form av lättare jogg.
Jag vill gärna påpeka att jag började min intervallbana inomhus på löpband. Jag hade full kontroll på vad jag gjorde och jag befann mig inomhus på ett och samma ställe under passet och det kändes tryggt. Min Bricanyl fanns alltid med utifall att mina besvär skulle komma. Och jag var noga med att medicinera enligt rekommendation.
Efter en hel höst och vinter med detta upplägg inomhus så började jag köra tusingar utomhus och ska jag vara ärlig så var det nog här jag bestämde mig för aldrig mer (utom i nödfall) gå in och träna på bandet igen. Mentalt kände jag nog att när jag lämnade löpbandet den dagen så lämnade jag även min egen rädsla för astman.
Året därpå sprang jag Göteborgsvarvet på 1.44 – detta säger väl allt? En förbättring på nästan 9 minuter. Nu har jag konditionstränat på en ganska hög nivå för att vara motionär i ganska många år och ser mig själv som ett bra exempel på att det visst går att springa fort bara man successivt stegra sin träning och lär sig lyssna på sin kropp och inte är rädd för att trigga sina besvär.
Vad gäller intervaller så kör jag numera allt! Även korta riktigt snabba och mina mål under 2011 är sub40 på milen och sub90 på halvmaran. Vi får väl se hur det går MEN idag ser jag inte min astma som ett hinder utan tycker nog att den fick mig att skynda långsamt och lära känna min kropp bättre och lyssna på signaler, jag är inte så säker på att jag lärt mig detta om jag bara kunnat blåsa på…
