Löpning Skador & Rehab 18 inlägg 4026 visningar

Stress och ångest

Mathilda
1990 • Bromma
#1
28 oktober 2009 - 01:39
Gilla
Det här är inte kopplat direkt till löpning kanske, men på sätt och vis. Jag behöver skriva av mig, och kanske kan få lite hjälp.

Jag har just gått från att vara gymnasieelev med sommarlov till att jobba heltid. Jag springer 4x1 mil i veckan, men är i övrigt inget hälsofreak. Jag har massor av kompisar som jag älskar och vill hinna med att träffa. Men plötsligt känns det bara som att tiden krymper ihop till en pytteliten skrutt som inte räcker till någonting alls. Kommer man hem klockan sju, för att sedan springa en timme och äta middag vid halv nio så är dagen ju slut sen. Jag är inte van vid det här och känner att jag skulle vilja jobba lite mindre, men jag är inte fast anställd, och som tonåring i stockholm är det inte läge att ha några preferenser om man väl fått ett bra jobb.

Jag har en kontrollerad form av panikångest, och nu fick jag just en attack för att mitt träningsschema blev rubbat av en halloweenevent, något som inte borde hända. Jag känner mig lite småförkyld och har oftare ont i huvudet än jag någonsin haft. Jag är skiträdd att bli sjuk för att det ska rubba mig och mitt plötsligt pressade schema ännu mer, och det känns som om jag står och vippar på en spindeltråd. När jag är glad så känns allt superbra, verkligen, men plötsligt kommer den här extrema stressen och rädslan för att allt ska rasa. Några tankar eller tips?
Jörgen H
1968 • Uppsala
#2
28 oktober 2009 kl 06:08 Redigerad 28 oktober 2009 kl 06:12
Gilla
Som du säkert märkt efter som du skriver detta så är det inte alltid kalas att vara vuxen och behöva jobba för brödfödan. Är inte alla förunnat att kunna gå ner i arbetstid för att hinna med sin träning. Man får planera och anpassa sig och sitt liv efter den situation man just nu befinner sig i.
Kan lova att du ej är ensam om att känna att jobbet tar mycket tid, har man tur så har man ett jobb man tycker om och är utvecklande. Oftast som ung får man inte det jobbet på en gång, man får slita och visa framfötterna för att nå dit man vill. Inget kommer vara gratis, ingen kommer dalta med dig och låta dig åka "räkmacka".
Låter kanske tufft och hårt men så är det.
Tänkt dig ett eller ett par barn på detta så är du i samma situation som många många andra. Tiden man hittar till träning blir extra uppskattad och det känns riktigt skönt när man kan dra på sig skorna efter en hård arbetsdag/natt.
Sjuk blir alla ibland, du kan säkert känna dig extra hängig bara för att allt inte går ihop riktigt för dig.
Så försök hitta tiden som faktiskt finns där efter arbete eller utnyttja lediga dagar, det mesta handlar om att prioritera det man tycker bäst om..
Hoppas du lyckas få ihop allt till det som funkar just för dig
David P
1977 • Stockholm
#3
28 oktober 2009 kl 06:50
Gilla
Som Jörgen skriver. Välkommen till arbetslivet. Det vanliga är att man när man arbetar 8 timmar om dan med 1 timmes lunch = borta cirka 10 timmar hemifrån och har du längre till jobbet så kan det lätt dra iväg upp emot 11 timmar om dan. Sen är det som du säger middag osv...det där med att träffa vänner och bekanta är ju en prioritering du måste göra. Träna, göra något annat, sova, träffa kompisar?
Det är en stor omställning men man vänjer sig. Fritidsaktiviteter och socialt liv = helgen :D

Sen får du barn, ett barn till och kanske ett till...då kan vi börja snacka om att du har ont om tid till dig själv.
1966 • Karlstad
#4
28 oktober 2009 kl 07:39
Gilla
Jag håller nog med Jörgen i stort, men tycker inte att det behöver vara negativt.
Välkommen till verkligheten säger man gärna. Så är det. Fördelen är att det är din verklighet, och du bestämmer själv vad du ska göra med den.
Släpp träningstvånget och försök räkna ut inför varje ny vecka vad som är realistiskt. Man kan inte träffa kompisar, gå på bio och samtidigt springa en mil på en och samma timme.
Lika väl som du planerar din vecka kan du planera ditt liv. Ha en plan med ditt jobb och vart du tänker ta vägen med det. Jobba inte bara för att få pengar för dagen.
Jag läser heltid på universitetet, tränar ett par travhästar, löptränar själv och har en familj med två barn i lågstadiet.. plus extrabarn ibland på helgen. På det ska huset med vedpanna och allt som hör till ordnas. Det är prioriteringar, allt funkar inte samtidigt. När jag börjar jobba heltid kommer det att se annorlunda ut och då får jag anpassa mig till det. Men jag har bestämt att 8-5 inte är min kopp med te, och då får man sträva efter ett jobb med andra tider som passar bättre.

Det var min del av saken, men primärt tror jag du ska fundera på din prestationsångest. Det funkar sällan bra.
Fredrik Johansson
1981 • Lund
#5
28 oktober 2009 kl 07:52
Gilla
Hej Mathilda,

Jag fokuserar på träningsdelen av din frågeställning. Det är ju svårt att göra så mycket åt jobbet! Jag håller dock med om att åtta timmars arbete om dagen är slitande i längden. Heja sex timmars arbetsdag!

Jag ha själv ganska begränsad tid och har fått för mig att träna på gym med mera och ska träffa vänner liksom allt annat. För min del visar det sig att det är på morgonen som jag främst har tid att springa. Jag vet att det inte känns motiverande på morgonen att dra på sig löparskorna MEN efter ett par kilometer är det jätteskönt. Det räcker ett ta en frukt eller något lätt innan passet och äta frukost efteråt, Då får du kvällarna fria för annan aktivitet. Det är mitt tips... sedan kan man ju träna helger och inte minst kombinera vänner med träning... ta med dem ut på löppassen!

Lycka till!

\Fredrik
Karin
1983 • Stockholm
#6
28 oktober 2009 kl 08:56
Gilla
Du kanske skulle behöva prata med någon, typ samtalsstöd eller kurator? Får du någon hjälp mot din panikångest? Det kan vara en ganska stor omställning att gå från gymnasiet ut i vuxenvärlden. Kolla om du kan få tillgång till det via jobbet, många företag har avtal för företagshälsovård. Du verkar stressa upp dig väldigt mycket i onödan och det låter inte alls sunt. Det enda sättet du kan förebygga sjukdomar är att sluta stressa och ta hand om dig. Sov ordentligt, ät bra, unna dig saker. Immunförsvaret blir sämre om du inte tar hand om dig.

Sen hade jag tänkt skriva lite av det som Fredrik tar upp. Kanske att du kan kombinera träning och kompisar genom att ni tränar tillsammans? Eller försök utnyttja din tid effektivare. Spring på morgonen eller på lunchen. Jag föredrar att göra så, och i och med det kan jag frigöra en hel kväll. Även på helgen föredrar jag att träna ganska tidigt. Det är en skön start på dagen.

Sen måste du nog tyvärr inse och acceptera att du har mindre ledig tid i fortsättningen. Det brukar även drabba vännerna vilket innebär att inte heller de har lika mycket tid att ses som tidigare. Men även om ni inte kan ses lika mycket som tidigare så kan ni ju fortfarande ses ibland, ni kan prata telefon etc, så det innebär ju inte att du förlorar dem helt. Det är helt naturligt att det blir så, det händer alla när man blir äldre och "skaffar ett liv".
1975 • Hässelby
#7
28 oktober 2009 kl 09:39
Gilla
Mathilda: Det är en stor omställning i livet. Som gymnasieungdom är man skyddad och nu är du helt plötsligt utslängd i vuxenlivet. Upptäckten att tiden inte längre räcker till är en hård erfarenhet och föreställningen om att det kommer att vara på det sättet i 46 år fram till pensionen kan jag förstå leder till ångest. Jag tror att du behöver komma till insikt om att det inte behöver vara så illa, att det handlar om hur man prioriterar och hur man lägger upp sin dag.

Jag håller helt med Karin om att det kan vara bra att få prata med någon, t.ex. en kurator på vårdcentralen - eller om det finns någon form av företagshälsovård där du arbetar. Du behöver verktyg för att hantera din stress och ångest och också få tips om hur du kan tänka när det kommer till att prioritera mellan olika aktiviteter.
1961 • Göteborg
Administratör
#8
28 oktober 2009 kl 13:03
Gilla
Ett tips kan vara att springa hela eller delar av sträckan till och/eller från jobbet. Förena nytta med nöje, typ.

Finns en del skrivet i ämnet på Funbeat-forumet, och på denna blogg.
1974 • Stockholm
#9
28 oktober 2009 kl 13:58
Gilla
Jag har ett litet konkret tips. Jag gissar utifrån hur du beskriver dig själv att du har ett stort planerings/kontrollbehov. Din ångest/stress uppkommer framförallt när en redan lagd plan bryts. Mitt tips är att lägga in flexibilitet i din plan. Dvs om ditt motionsalternativ A inte hinns med en given dag - ha då ett alternativ B redan uttänkt som tar betydligt kortare tid. Det kan exempelvis vara alternativ träning, eller kanske ett kortare, intensivare löppass.

Lycka till hursomhelst. Jag håller med ovanstående tyckare om att man vänjer sig vid situationen. Det kanske är lite tråkigt att få svar dylikt "vänta bara tills du har barn osv. osv.". Det kommer att ordna sig alldeles utmärkt! Jag har mer än heltidsjobb och barn, och visst får man planera lite mer och vara flexiblare, men det funkar bara bra!!
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#10
28 oktober 2009 kl 19:05
Gilla
Bra att du skriver tycker jag. När man får saker på pränt brukar det bli lite tydligare var problemen ligger, och inte bara nån diffus ångest i magen.

Hur sjutton ska man få tiden att räcka till allt man vill? Man får prioritera. Vara medveten om att när man väljer till nåt så väljer man bort nåt annat. Livet är kort och eftersom man måste jobba så mycket för att det ska gå runt så är det ju rätt viktigt att vara medveten o fundera på vad man egentligen vill göra med övrig tid.
T ex kan tv vara nåt man (jag ofta) väljer bort. Lägga sig tidigare för att gå upp tidigt o träna? Lära sig säga nej till saker man egentligen inte vill men känner sig tvungen till....
Måste du gå på Halloween-eventet? Om inte, fundera på om du vill - och vill du inse att du prioriterar detta denna helgen. Det kanske inte varar hela helgen heller?
Kämpa på!
Pernilla H
1972 • Uppsala
#11
28 oktober 2009 kl 21:18
Gilla
Omställning från en situation till en annan är inte alltid så enkelt som man hade trott. Men jag tror att det hela löser sig så småningom när Du har känt efter vad som är viktigt för just Dig. För det mesta handlar om prioritering och planering.

Såg att någon hade tipsat om transportlöpning t.ex. till och från jobbet - ett bra tips beroende av hur långt man har till jobbet.

Det kanske finns en bra löprunda ansluten till området där Du jobbar.. Då kan Du ju ta tränngen direkt efter jobbet och ha den "avklarad" för att ägna kvällen åt kompisar eller annat.. Eller om Ni har s.k. friskvårdstimme så kan ju den utnyttjas till löpträning kanske.. Träna ihop med kompisar och slå två flugor i en smäll..

Helt övertygad om att det löser sig. det är bara att kämpa på tills man hittat sin egen lösning! :)

Lycka till! :)
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#12
28 oktober 2009 kl 21:35
Gilla
Hej Mathilda.
Grattis till att du är frisk, har ett jobb och är tillräckligt målmedveten att ge dig ut och löpa 4 gånger i veckan. Livet har olika faser, och ändringar kan vara lite jobbiga att hantera.

Mitt tips till dig, är att försöka (vet att det är lättare sagt än gjort) fokusera på det positiva du har i livet, och de positiva saker du gör i ditt liv. Gör enkla konsekvensanalyser av vad som kan hända om du struntar i ett träningspass. Kanske är det inte hela världen? Kan du försöka vända din träning til något positivt genom att belöna dig när du gjort den, istället för att göra träning til "måsten."

Livet är en resa där resan, inte målet, är det viktiga. Dina vänner är jätteglada för att träffa dig, försök hitta positiv energi i det, och ge av dig själv. Leenden smittar, kostar inget att ge och ger väldigt ofta fler tillbaka.

Om du ändå känner att du gärna vill träna dina 4 timmar i veckan, kanske du kan utöka två av dina pass den veckan till 90 minuter, och då har du ju uppnått ditt mål för den veckan. Alternativt kan du kanske prova morgonträning, som andra sagt. För mig funkar morgonrundor som riktiga energibomber, och ger mig en känsla av "idag kan ni ge mig vad som helst av jobbiga uppgifter, jag kommer att fixa det, och med ett leende" under resten av dagen :-)

Lycka till Mathilda, du är chefen i ditt liv!
Pernilla Persson
1971 • landvetter
#13
31 oktober 2009 kl 09:14
Gilla
HEJ!
Livspusslet är klurigt......Har själv brottats med ångestproblematik sedan 21-års ålder. Precis som du beskriver kom känslan i samband med steget ut i arbetslivet. Det gäller att hitta balansen i livet .Försöker fortfarande hitta den.... Jag är just nu mammaledig med 3 barn. Det kan ibland kännas stressigare än att vara på jobbet. För att få tid till löpning springer jag kl 06.30 ca 5 ggr/vecka. Har då redan varit uppe 1 timme med bebisen. Min man åker till jobbet ca 07.40 så jag hinner 8 km + dusch. På kvällen är det läxläsningar + middag m.m så då är det tight med tiden .När man har lite tid blir man mer effektiv.
Kram /Pernilla
dassss
1962 • safdas
#14
31 oktober 2009 kl 20:08
Gilla
Springa på morgonen funkar också fint om det blir knappt om tid
Zed Magnusson
1992 • Skövde
#15
31 oktober 2009 kl 20:19
Gilla
Det verkar som du överreagerar lite extremt, tänk positivt du har bra vänner och har ett JOBB hur många har det nu förtiden. Förstår inte att du känner press när du hinner med din löpning, eftersom du inte har några mål så förlorar du inte "jätte" mycket på att missa ett pass om det finns annat eller bättre planer att göra istället.
Ta det luungt.
Carolin Nilsson
1976 • Malmö
#16
1 november 2009 kl 21:47
Gilla
Hej matilda

Bra att du ber om hjälp!

Jag lever själv med panikångest och generaliserat ångestsyndrom.
Ångest syns inte på utsidan och kan vara svår att förstå för den som inte drabbats.

Jag tycker du ska söka hjälp hos en läkare. Förutom medicin så finns det sjukgymnastik och terapi som kan hjälpa..
Precis som vid vilken annan sjukdom som helst så ska du ha adekvat vård.
Kom ihåg att det är inte ditt fel att du har ångest.

Själv jobbar jag bara 75%. Kanske behöver du till en början också arbeta mindre?

Rädslan för att allt ska rasa ligger "ångestens" tankesätt. Det blir aldrig sådär hemskt som vi föreställer oss.

Kram Carro

Astri F
1978 • Trondheim
#17
1 november 2009 kl 22:50
Gilla
Hei Matilda!

Hvis du lider under å ikke ha nok tid til trening, kan du velge en annen jobb eller gjøre endringer i hverdagen, slik at du rekker det. Jeg har nå en jobb hvor jeg ikke lenger har tid til å løpe 25 km. hver dag, noe som er litt irriterende, men et resultat av at jeg har ambisjoner i mitt jobb!

Livet som voksen innebærer slike prioriteringer, og nå er du voksen! Man må finne ut hva som er viktigst; karriere eller trening, og deretter tilpasse dagene slik at man får tid til litt av alt- jobb, løping, venner.

Ett godt tips som flere har skrevet; løp til og fra jobb! Lykke til:-)
Jessica Cedervall
1981 • stockholm
#18
3 november 2009 kl 14:45
Gilla
Hej Matilda,

Ja det är inte lätt att få allt att gå ihop på dygnets 24 timmar. Jag har själv haft lite problem med ångest och ett väldigt behov av kontroll och att planera sitt liv. Har dock lärt mig att ta dagen som det kommer på ett annat sätt och att det inte är en katastrof om ett eller ett par pass blir inställt eller allt inte blir som man tänkt sig.
Det finns en jättebra bok (se http://www.bokus.com/b/9789127071438.html) som jag kan rekommendera dig att läsa. Den fick absolut mig att tänka efter och se saker på ett mer avslappnat sätt.

Jessica
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.