2 oktober 2016 kl 10:04
Jamen om steglängden är oförändrat lång och man endast höjer stegfrekvensen går det ju fortare. Det lär följa av någon fysikalisk lag av produkttyp.
(Sant) skämt åsido.
I mitt eget fall numera är problemet det omvända att stegfrekvensen är enormt hög även i absolut sett lustempo som dock upplevs som raskt numera, dvs t ex 5.45-6 min/km och det beror på den åldersmässigt och genetisk betingade ständiga muskelstyrke-avtagandet men framför allt spänst-försämringen (i avsaknad av motverkande specialträning).
Jag kan inte förmå mig springa med lägre frekvens än ca 190-200 dubbelsteg per minut, knappt nästan tror jag när jag "medfrujoggar" i 7-7.15 min/km.
Men det beror på att jag inte längre trivs med fartlöpningsträning mer än någon kilometer och därför tappar spänst och steglängd naturligt och i mitt fall väldigt snabbt med åldern och kompenserar sedan sisådär 15 år tillbaka med hög stegfrekvens för att hålla någorlunda psykologiskt tolerabelt löptempo.
Även en långdragen hamstringsskada förkortade löpsteget och följaktligen höjde stegfrekvensen.
Allt talar för att optimal stegfrekvens inte är särskilt statisk sett isolerat på individ-nivå eller ens mellan olika löpare. T ex bör potentiellt längden på benen och inbördes lårben och underben kunna påverka vad som är optimalt, utan att försöka med någon biomekanisk modell visa detta.
K-E Ståhl som var lång hade ett långt flackt löpsteg dvs rätt måttlig stegfrekvens, men nästan jämbördige och likaledes långe Tommy Persson (med enligt uppgift "korta" dvs stela hamstrings) hade en HÖG stegfrekvens, så inte ens enbart längden på benen är någon pålitlig variabel s a s för båda hade sannolikt lämplig stegfrekvens för sin fysik. Möjligen att Tommy Persson hämmades i onödan av stela hamstrings ?
(Han gjorde väl ca 2.12 h några gånger).
För en allsidigt tillräckligt bra tränad långlöpare gissar jag att optimal stegfrekvens inte borde hamna utanför 170-190 i de allra flesta fall (eftersom jag antar att 180 som anses bra är rimligt i snitt).
När man ser Mo Farah under de flesta kilometrar i 10 000 m-lopp med sitt sävliga men ENORMT spänstiga lååånga löpsteg och lite gungande märkligt nog kan man trots att han är bäst ana att han springer kanske inte "100 % ekonomiskt" men ändå med en reserv att sedan öka farten ca 15 % de sista två varven i ett flackare mer löpekonomiskt löpsteg med något högre frekvens.
För en enskild löpare borde dock man i tävlingsfart naturligt komma rätt nära ens egen för tillfället optimala frekvens kan man tycka, men givetvis kommer individuella svagheter m m kunna påverka så att man med specifik träning kan bli bättre och det delvis med en något förändrad stegfrekvens.
Men ligger man på t ex 160 eller lägre i tävlingsfart på 5-10 km så bör det vara speciella individuella förutsättningar, kanske m a p benlängd t ex, om det ska vara någorlunda nära optimalt för tillfället.
Men är man absolut sett både lite tränad och stor (på flera sätt inkl BMI) kanske det medför att optimal stegfrekvens just då blir rätt låg absolut sett i vissa fall, så länge man med högre stegfrekvens inte vinner tillräckligt mycket i minskad vertikalrörelse.
Det bör gå att konstruera en modell som stämmer så bra med verkligheten att man genom att mata in alla aktuella parametrar kan räkna fram sin optimala stegfrekvens i olika hastigheter i aktuell träningsstatus, och även se hur den skulle kunna ändras med delvis nya träningsorsakade parametrar.
