13 januari 2016 kl 14:05
Redigerad 13 januari 2016 kl 14:07
2015 var ett skade- och sjukdomsdrabbat år för mig så i fjol blev det paradoxalt nog inga viloveckor. (Eller rättare sagt, det blev massor med viloveckor men de var inte planerade och många gånger låg veckomängden på noll).
Under stora delar av 2013 och 2014 körde jag med återhämtnings- viloveckor. Mestadels var femte vecka. Normalt gjorde 45 till 70 km per vecka på 4 till 6 pass. Var femte vecka blev det "bara" 4x7,5km=30km (mån-, tid-, ons- och torsdag). Under dessa fyra pass sprang jag nästan löjligt långsamt (nuförtiden skulle det kallas lågpulsträning).
Det svåraste är nog om/när man kommer fram till en återhämtningsvecka och känner sig pigg. Då måste man verkligen tvinga sig själv att genomföra lugn träning. Om det var dags för en återhämtningsvecka och man kände sig sliten var det ju lättare. Dock tycker jag att återhämtningsveckorna gav som mest då jag gick in i dem pigg och förmådde mig att träna kort och lugnt.