27 september 2015 kl 09:13
Redigerad 27 september 2015 kl 09:21
Hej Tage!
Som tillägg till Oldboys inlägg så kan jag fylla på med min egen vadbristningserfarenhet. Vaden är normalt mycket stark och får du besvär i samband med träningen fjorton dagar efter bristningen så kan man misstänka att den läkt något stramt/kort.
Min vadbristning kom i samband med ett maxpass på delvis kuperad mil och ett för dagen ändrat och onaturligt löpsteg (första och sista gången!). Efter passet smärtade det i vaden och dagen efter sprang jag två milpass för att "mjuka upp" och ytterligare en dag senare sprang jag ett milpass igen och då brast vaden i en uppförsbacke.
Det blev en utdragen affär - helt i onödan egentligen, men jag hade inte fått rätt behandling och visste inte bättre själv. Jag fick TENS och Ultraljud och det hjälpte momentant men smärtan (hugg) kom tillbaka redan efter kort löpning.
Sent omsider (typ nio tio ÅR senare) så fick jag muskeluppbrytande behandling hos Naprapat, första gången tummar och stötvåg (mycket smärtsamt) och andra gången tummar och jag fick grönt ljus att röra mig så normalt som möjligt redan dagen efter - dock ingen maxbelastning. Men lätt jogg var godkänt då det var viktigt att snabbt bana in rörelsemönstret i muskeln och få den att läka i rätt läge. Det kändes som att springa med träningsvärk.
Då var det alltså uppbrytning av en flera år gammal ärrbildning. Jag har sedan dess inte haft besvär alls i vaden förutom en "naturlig" stelhet efter något tyngre pass men känner inget på 20-25km pass.
Andemeningen är att man antagligen _inte_ kan stretcha ut en ärrvävnad själv i en så stark muskulatur som vaden. När man väl fått den att läka rätt så är rörelseträning och normal belastning givet samt på sikt kanske lite tyngre belastning (men inte i samband med tyngre löppass).
Excentriska tåhäv tar inte så mycket på mig (även om de säkert gör nytta) men för att känna av dem så kör jag stående vadpress med max i maskin och på senare tid har jag börjat hänga på vikter på maskinen. Jag står nästan hela dagarna på jobbet så Soleus får jobba konstant.
Det jag får jobba mest på är att inte tappa säteskontakten - då får vaderna jobba mer och håller jag bara det i schack så håller jag mig problemfri rätt igenom benen. Jag är oproportionerligt svag i hamstrings och behöver jobba på det men det påverkar inte mina mellanmjölkspass annat än som vidare träning.
Djupmassage (inte bara stryka på olja) och rörelseträning är nog en viktig del av självbehandlingen. Jag stretchar dock inte vaderna "i onödan" utan nöjer mig med om rörelseomfånget är bra. Efter tyngre pass stretchar jag extremt försiktigt och tar det hellre senare eftersom de övningar jag gör där vaderna tar stryk redan jobbar igenom hela rörelsen. Då vill jag inte vara där och dra efteråt. Jag mjukar hellre upp lite lätt innan.
Med din gedigna kunskap så är jag inte så orolig Tage, hoppas du snart är på banan igen. Hör av dig nästa gång du rör dig upp mot Stockholm så tar vi en fika eller ett pratpass och fika. :)