Löpning Skador & Rehab 17 inlägg 11509 visningar

Vätskebrist/kollaps

1967 • Halmstad
#1
18 augusti 2013 - 11:32
Gilla
Jag deltog igår på halvmaraloppet Prinsens Minne i Halmstad. 200 meter från mål sägs det att jag började vingla från höger till vänster på spåret och kort därefter svimmade jag.
Allt resulterade i ambulans, dropp, EKG och färd till sjukhuset för mer dropp, tester och utfrågning. Jag blev bättre och fick åka hem igårkväll. Idag känner jag mig ytterligare bättre men klart tröttare och hängigare än annars efter en runda.
Det blev kvavt och ganska varmt under loppet. Jag öppnade på 51,30 första 10 km. vilket är någon eller några minuter snabbare än vanligt. Jag var mycket trött från 14 km. och gick då mycket på vilja samt att jag hängde med i en del löpares tempo som kom upp jämsides med mig. Jag drack under loppet som vanligt tycker jag (5ggr.) men av en sportdrycken jag inte tidigare druckit. Förberedelserna har gått bra, höll uppe med löpningen från tisdags. Hur ska jag tänka och gå vidare med min löpning efter detta?
Maria
1980 • Gävle
#2
18 augusti 2013 kl 11:47
Gilla
Har inte så mycket medicinsk kunskap, men man blir ju nyfiken på vad de kom fram till på sjukhuset, var alla tester okej? Hade du vätskebrist?
Vad är det sista du själv kommer ihåg?

Hoppas att det bara var nåt enkelt som vätskebrist, saltbrist, utmattning eller nåt. Själv "svimmade" jag två gånger med utmattning (dock inte under träning) och dåligt vätskeintag vilket senare visade sig vara epilepsi så ibland dyker tråkiga och konstiga saker upp helt oväntat.

Hoppas att du kryar på dig och slipper liknande saker i fortsättningen. :)

1967 • Halmstad
#3
18 augusti 2013 kl 11:58
Gilla
Diagnosen man kom fram till var vätskebrist. Detta förvånar mig då jag drack som jag brukar under mina längre pass. Det som var annorlunda igår mot mina träningspass var att jag kanske pressade mig hårdare i kombination med värme.
Jag var trött från 14 km. och framåt och minns inte så mycket från de allra sista kilometrarna. Mycket av utfrågningen på sjukhuset rörde sig kring ärftligt dåliga hjärtan i släkten. Spontant vet man ju inte hur man ska gå vidare med löpningen... :-(
Maria
1980 • Gävle
#4
18 augusti 2013 kl 12:21 Redigerad 18 augusti 2013 kl 12:27
Gilla
Behovet av vätska varierar ju väldigt mycket beroende på klimat och ansträngningsgrad. Med de förhållanden du beskriver under loppet låter det rimligt att du kunde ha behövt dricka mer än vanligt.
Jag är själv dålig på att dricka, men börjar lära mig. Ett 15 km lätt distanspass en höstkväll i Sverige är inga problem att köra helt utan vätska, ett intervallpass, totalt 6 km, på ett 27-gradigt gym på semesterhotellet slutade med illamående, yrsel och fötterna i högläge trots att jag druckit ca 1 liter vatten inför och under passet.
Mitt (högst ovetenskapliga, baserat på egna erfarenheter och omfattande träningsforumshängande) tips är att fortsätta träna som vanligt om hjärtat verkade okej vid testerna. Passa på att träna under påfrestande förhållanden, kan rekommendera Thailand ;) för att se hur kroppen reagerar och försök lära känna igen signalerna i tid. Ha ordentligt med vätska till hands.
...och naturligtvis drick mer när det är varmt och kvavt....
1967 • Halmstad
#5
18 augusti 2013 kl 12:45
Gilla
Tack för dina tips. Har haft en liten rädsla för dryck och eftersom jag inte varit i närheten av denna upplevelsen tidigare drack jag som vanligt igår. Med erfarenhet lär man sig förhoppningsvis att lyssna på kroppens signaler på ett bättre sätt.
1954 • Lerum
#6
18 augusti 2013 kl 12:50
Gilla
Tråkigt med kollaps några meter innan målet.
En hypotes, "plötslig blodsockerfall".
Togs det blodsockerprov på plats i ambulansen?
Om inte, vet ej vad sjukvården är på väg??
Ta reda på det.
Det är bara fortsätta -försiktig- med samma mål.
1967 • Halmstad
#7
18 augusti 2013 kl 13:04
Gilla
Tack för det Tony! Nej, något blodsockervärde har inte förmedlats till mig iallafall. Ska kolla det.
1965 • Täby
#8
18 augusti 2013 kl 15:05
Gilla
Jag tror att det är väldigt viktigt hur man har vätskat upp sig *inför* ansträngningen, typ senaste dygnet. Ligger man lågt (mörkgult) så är det svårt att kompensera det med vatten före och vätska under loppet.
1967 • Halmstad
#9
18 augusti 2013 kl 15:22
Gilla
Det är sant Tibor. Jag ska läsa på bättre i det ämnet!
operiekl
1981 • Gällivare
#10
18 augusti 2013 kl 15:29
Gilla
Sannolikt är det ingen större fara men du bör nog se till att du undersöks lite närmare innan du fortsätter med hårdträning. Gjordes det någon ultraljudsundersökning av hjärtat? Du borde även be att få göra ett sk arbets-EKG
Magnus Håkansson
1969 • Lund
#11
18 augusti 2013 kl 19:47
Gilla
Förra året under Malmö halvmaraton så hade jag nog råkat ut för samma sak som dig om jag inte börjat gå. Se http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=28337.

I år så hade jag som mål att åtminstone inte drabbas av vätskeproblem så jag:
1. Laddade upp ordentligt med vätska före loppet de två sista dygnen. Inte överdrivet så klart men mer än vanligt.
2. Fem perfektaflaskor med i vätsekbälte som jag drack en var 10:e minut så länge det varade.
3. Stannade på alla vätskekontroller (5 st) och drack som jag uppskattade 2dl på varje i snitt.

När jag kom i mål så åt jag 1 banan + "godisbaren" + ca 7dl vatten.

När jag kom hem konstaterade jag att jag tappat 2.5 kg i vikt.

Min slutsats är att jag har inte en kropp som kan springa i "värme" (22 grader eller nåt sånt var det väl). Jag kan inte dricka mer än jag gjortde. Kroppen har inte en chans att ta upp mer.

Kan nämna att min tid var 1.45.30 och slutpulsen hamnade på 175. Vilket är högt. När jag körde tusingar idag på 4:15 tempo så slutade varje intervall på cirka 170 (7 repititioner).
T Springsson
1970 • Skotrampa
#12
18 augusti 2013 kl 20:24 Redigerad 18 augusti 2013 kl 20:26
Gilla
En bekant har varit med om något liknande. Efter observation över natten på akuten, konstaterades att det troligen inte var fel på hjärtat, utan istället vätskebrist. Blodet blev tjockare och hjärtat fick därmed jobba betydligt hårdare, sa man. Detta i kombination med hög värme gjorde att ansträngning blev extrem. Till saken hör också att han pressade sig extra hårt. Vidare tester med arbets-EKG gav inte heller det några tecken på hjärtsjukdom. Du kanske kan göra ett sådant bara för att få det vidimerat?

Jag tror hans händelse berodde på orutin att ge akt på kroppens varningssignaler om överhettning/ vätskebrist. Att som i hans fall gå på ren vilja, driven av prestige, utan att ta hänsyn till dagsomständigheterna gjorde att det blev som det blev.

Men vad vet jag, alla kanske inte får några tydliga varningssignaler. För egen del så yttrar sig min vätskebrist i att det flimrar framför ögonen när jag blundar hårt. Det kan funka att springa ändå om man hinner fylla på med dricka innan racet. Men vid det här läget har jag fått första varningen. Nästa varning kommer i form av yrsel när man håller på i själva loppet, och då är det bara att kliva av och börja promenera. (På en träning en gång ignorerade jag detta och då, pang, slog det till så jag var tvungen att sätta mig ned. Lägga till här att jag gick nära max.)
1967 • Halmstad
#13
18 augusti 2013 kl 20:33
Gilla
Tomas S: Jag får väl ringa husläkaren och försöka få till ett s.k arbets-EKG.
Annars tycker jag ditt mittstycke "Jag tror hans händelse" stämmer bra in på mig.
Magnus: tack för att du delar dina erfarenheter, ska lägga dem på minnet.
Acke5
1959 • Göteborg
#14
18 augusti 2013 kl 20:49
Gilla
En fundering; drack du bara sportdryck och inget rent vatten?

Har för mig att kroppens förmåga att ta upp vätska är maximal vid rent vatten, kanske det kan ha haft en marginell betydelse?
1981 • Göteborg
#15
18 augusti 2013 kl 21:07
Gilla
1968 • Kapp
#16
18 augusti 2013 kl 21:25
Gilla
läste någonstans att ingen dött av dehydrering under ett marathon,men flera dött av överhydrering.. något att tänka på kanske.
1967 • Halmstad
#17
18 augusti 2013 kl 21:32
Gilla
Acke5: jag drack bara sportdrycken.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.