24 februari 2013 kl 22:26
Du kommer bli bra Susanne!
Jag har haft hopparknä i båda mina knän och i mitt fall fick jag diagnosen en bra stund efter det börjat göra ont. Då var jag 18 år och spelade fotboll på hög nivå när det började i ett knä för att gå över i båda. Jag fick hoppa runt bland läkare, sjukgymnaster osv utan att veta varför jag hade ont. Det ledde till att jag inte tog skadan på allvar och börjat knapra voltaren. Så i drygt två år åt jag voltaren och diklofenak varje dag för att kunna träna. Det gick att träna men resterande tiden kände man sig som en 80 åring. Kunde inte gå i trappor, inte sitta still längre tid eller böja sig för att ta upp något. Man kan väl säga att det bröt ner en ganska så bra.
Först efter 4 år av smärta tog jag tag i problemet och googlade mig till en diagnos. Det som skedde därefter var att jag åkte till Umeå för att operera. Jag har varit där en gång för varje knä och efter det har mina knän mått bra.
Syftet är inte att skrämma upp dig utan tvärtom. Min erfarenhet av rehab biten är att excentrisk träning á la umeå-modellen verkligen är effektiv, om man utför den rätt. Så se till att köra riktigt tungt och det skall göra riktigt ont när man kör. Så låt inte smärtan göra dig stillasittande eller liknande. Det excentriska träningen skall "slita" loss saker från din sena så lassa på.
Eftersom skada innebär en förtjockning av knäskålssenan tar det lång tid för smärtan att gå över. Inför min andra operation kändes det som det andra knäet fortfarande var "skadat". Men när läkaren såg på det genom ultraljud var det inget fel. Det kan ta upp till 2 år efter man opererat för senan att nå sin normala tjockhet. Min var 12 mm istället för normala 4-5.
Så kämpa på med knäböj och stretcha så kommer du att bli bättre. Fokusera på att tänka positiva tankar och att smärta inte alltid behöver vara något dåligt. Tänk smärta som något som gör dig starkare. Smärtan behöver inte som jag nämnde ovan betyda att du fortfarande är skadad utan att kroppen inte hunnit återställa sig.
