26 juli 2012 kl 17:09
Förr kunde jag använda träningspassen till att planera middagen, gå igenom arbetsdagen, eller på annat sätt reflektera kring världsliga problem.
Nuförtiden får jag knappt fatt i tankarna, även om jag vill. Det blir som det blir - oftast svävar det iväg utan någon egentlig närvaro; sannolikt någon form av meditativt tillstånd. Ibland dyker konkreta tankar och frågor upp, men de har en tendens att falla i bitar de också, och rinna iväg.
Det som kanske förvånar mig mest, är att även vid ultrapass/-lopp (det längsta hittills är +13 timmar), så är det samma sak: en känsla av att vara utan(för?) tid. Definitivt inte långtråkigt. Snarare att tid o-finns.
eller så kanske det är så enkelt att jag inte längre klarar av att hålla en redig tanke i huvudet ... ;)