Efter graviditet!

Nina Nilsson

1967 • VALLA

#2

•

15 mars 2009 kl 17:35

Gilla

Hej Mattsson!

Börja med att promenera innan du joggar. Core är också jätte bra träning för bålstabiliteten och bäckenbotten som kan var svag efter en förlossning.

Lycka till med träningen och sonen Nina

Madeleine Rybeck

1982 • Månstad

#3

•

15 mars 2009 kl 18:29

Gilla

Jag har en väninna som födde för en vecka sen, hennes barnmorska hade sagt att bara promenader och knipövningar gäller de första sex veckorna minst.

Liselotte Å

1975 • Alingsås

#4

•

15 mars 2009 kl 22:44

Gilla

Är det ditt första barn bör du absolut vänta tills du varit på efterkontroll. Du vet ju inte hur din kropp reagerat på förlossningen och framfall vill du INTE ha.
Själv har det varit olika hur tidigt jag börjat jogga efter de olika graviditeterna. Efter första dröjde det närmare 6 månader, mycket p.g.a. mitt trasiga underliv. Efter barn 2 joggade jag efter 4½ v och sprang halvmara efter 12 v, vilket kändes skitbra.
Efter 3 hade jag foglossning och det dröjde flera månader innan bäckenet kändes ok.
Nu efter 4 så började jag gå raska promender när hon var en vecka ungefär och 3 v efter så började jag jogga.
Så, så olika kan det vara ;-)

Kit Melgaard Brevik

1976 • Solna

#5

•

16 mars 2009 kl 18:39

Gilla

Hej och grattis! Måste också höja ett varningens finger för att börja springa för tidigt av hänsyn till bäckenbotten -det är INTE roligt att börja läcka i unga år... Kniiip och promenera med vagnen, men undvik just de belastande stötarna som löpningen ger till efter efterkontrollen!

Maria Green

1979 • Lidingö

#6

•

17 mars 2009 kl 03:46

Gilla

Jag fick barn i slutet av Juli 2008 och borjade springa regelbundet i December nar det kandes OK igen att rora sig lite snabbare :-) Lycka till!

Anna Aleryd

1980 • Malmö

#7

•

23 mars 2009 kl 12:59

Gilla

Hej!

Jag fick mitt första barn för ca 10 veckor sedan och min barnmorska sa då att jag skulle vänta absolut minst två månader, helst tre innan jag börjar springa. Jag ska på efterkontroll på fredag och hoppas då få grönt ljus för löpning, har mycket spring i benen nu när det börjar bli vårigt ute. För att komma igång lite smått har jag promenerat mycket och kört lite ryggövningar, utfall (utan vikt) och armhävningar för att stärka knän och överkropp så jag inte skadar mig när jag kan börja springa. Enligt min BM är cykel, längd-/rullskidor och dylikt helt ok så fort det känns bra, så kanske kan du börja med något sådant för att få upp pulsen lite mer än vad en promenad gör.

Lycka till!

Frida E

1975 • dalby

#8

•

24 mars 2009 kl 10:29

Gilla

Aaaah, 3 månader!!?? Herregud! Kan man inte på nåt sätt känna av om det funkar med bäckenbotten? Eller, såklart, om man har ont eller känner sig konstig på andra sätt? Men om allt skulle kännas bra, kan det verkligen vara farligt då? Det verkar ju vara så himla individuellt, på samma sätt som med löpning/träning under själva graviditeten. För vissa funkar det ju inte alls, medan det funkar jättebra för andra. Eller?.... Livmoderframfall verkar verkligen inte speciellt najs, men som sagt, kan man inte kolla upp/känna av risken för det på nåt sätt?....

Sara

1973 • Klagshamn

#9

•

24 mars 2009 kl 15:18

Gilla

All träning är ju på "egen risk". Börja jogga så smått - gör det inte ont eller börjar blöda, så är det väl inga större bekymmer. Men räkna med urinläckage!! När du belastar bäckenbotten så mycket som löpning gör går den läkningen i alla fall inte snabbare!!! Nu - 1 1/2 år senare - börjar jag kunna hålla tätt när jag är ute och springer. Hade kanske gått snabbre om jag väntat...

Malin Müller

1967 • Uppsala

#10

•

24 mars 2009 kl 15:25

Gilla

Hej! Jag fick mitt andra barn den 26 augusti 2008, nu i höstas alltså och jag tänkte som du 3 månader gud vad långt jag vill börja springa tidigare. Jag försökte småspringa ibland och det kändes jättekonstigt typ att hela underlivet satt lite löst. Jag gick däremot långa promenader och puttade en tung barnvagn uppför de brantaste backar jag kunde hitta (otroligt bra träning) och så gjorde jag knipövningar under promenaderna. Efter ca 10 veckor försökte jag igen att jogga lite tog det mycket lugnt ibörjan och verkligen lyssnade på kroppen. (som nämnts tidigare, framfall vill du inte ha) Efter 12-13 veckor kändes det helt okej att ta i lite och på nyårsafton sprang jag mitt första lopp efter graviditeten. Tre månader är ingen tid alls, de går hur fort som helst, ta det lugnt och bygg sakta upp styrkan. Det är ju en ganska stor påfrestning för kroppen att vara gravid och den hormonella omställningen måste få ta sin tid. Det absolut viktigaste är att du verkligen lyssnar på kroppen och så fotr det känns konstigt så stanna eller gå.

Frida E

1975 • dalby

#11

•

24 mars 2009 kl 16:04

Gilla

Ja men alltså, känns det konstigt så på det sättet är det ju självklart att man måste ligga lågt, då är det ju ett tecken på att bäckenbotten inte är riktigt redo. Jag menar mer om det nu skulle kännas OK (man hör ju talas om sådana fall också). Det där med att tre månader skulle vara "ingen tid alls" vet jag inte om jag kan hålla med om... Fick sluta springa i v 31, för ca en månad sen, pga jätteont i höft (allt annat kändes kanon) och det känns redan som en evighet. Trots att jag nu kan träna en massa annat igen; cykla, crosstrainer, stepup osv så jag får min dagliga endorfindos. Jag saknar att springa i skogen!!
Tre månader (eller mer) innebär också att hela våren/sommaren kommer att ha försvunnit utan löpning, bara det känns ju helt sorgligt.
MEN det viktigaste i sammanhanget är såklart att både jag och bäbin får må bra, vara friska osv osv (sånt känns alltid bäst att lägga till om man ska uttala sig om "sorgligt" i sammanhanget). Jag vet. Men nu är ju detta ett löpforum, så då får man kanske lov att vara lite vinklad :-)

Malin Müller

1967 • Uppsala

#12

•

24 mars 2009 kl 20:34

Gilla

Absolut det är löpning som är the issue här. Och jag förstår din frustration Men du har alltså inte fött bebisen än eller? Hur som helst så visst om det känns okej så är det säkert ingen fara, det är bara inte troligt att man kan börja på en gång, men du kanske inte behöver vänta i 3 månader. Det jag ville säga med mitt inlägg var att när man väl kommer igång så går det ju rätt fort att komma i hyfsad form, men det vet du säkert redan. men jag är inte säker på hur bra det är att pressa sig de första veckorna, du kanske til och med inte blir så mycket bättre av att börja tidigare

Frida E

1975 • dalby

#13

•

24 mars 2009 kl 22:04

Gilla

Nä, jag har iallafall 5 veckor kvar (?) och vet alltså inte ett dugg hur jag kommer att må eller känna efteråt. Att jag inte kommer att kunna sätta igång alldeles omedelbart är jag helt införstådd med, men att inte ens kunna HOPPAS på att det känns bra så man kan sätta igång efter typ 4-6 veckor iallafall, det kändes lite trist (bara det känns som väääldigt länge). Sen att man är helt utlämnad till ödet, hur det verkligen blir, om man har "tur" eller inte, är ju en helt annan sak :-S Men det är ju tex många som tycker att det inte alls är att tänka på att springa under själva graviditeten heller, medan det för min del som sagt gick utmärkt, fram tills höften då började protestera i v 31. Men fram till dess sprang jag typ 8-9 mil/vecka utan problem, det kändes bara bra. Med tanke på att jag fortfarande tränar minst ett pass om dagen med hyfsad intensitet är jag inte primärt rädd att "tappa formen" (crosstrainer bör inte ge framfall iallafall?) utan det är som sagt en missad löpsommar jag skulle tycka kändes väldigt trist. Har sett fram emot att ge mig ut med bäbisen i en chariot carrier... :-) Prestation är helt underordnat för mig, jag springer enbart för njutning.
Hursomhelst är det alltid både nyttigt och intressant att höra om andras erfarenheter, så tack för det! :-)

Malin Müller

1967 • Uppsala

#14

•

25 mars 2009 kl 11:37

Gilla

Med att bli bättre menade jag också att det ska gå lättare att springa även om jag tycker det är roligt att springa lite motionslopp så tycker jag det är otroligt mysigt att bara springa för sig själv speciellt när allt känns fjäderlätt. I början, efter graviditeten, så reagerade kroppen inte som den brukade tex när jag ville springa lite fortare så kändes det alldeles skevt och konstigt. Men det kanske bara var brist på styrka, jag slutade springa när jag var i 3e månaden för det blev så tråkigt, det blev liksom bakvänd ordning, jobbbigare och jobbigare för varje pass och och utvecklingskurvan stupade. Däremot så red jag ganska länge, hoppade tills min tränare bad mig sluta, det blev lite för nervöst tyckte han. Det kommer säkert vara annorlunda för dig som tränar hela tiden, som du själv sa så är det väldigt individuellt och lycka till med bäbis, träning och allt

LH

1981 • Stockholm

#15

•

25 mars 2009 kl 14:21

Gilla

Barnmorskor är oftast väldigt restriktiva till fysisk aktivitet och graviditet, oftast överdrivet försiktiga! Paula Radcliffe t ex började springa 2 veckor efter att hon fött barn. Så länge det känns bra så...det varierar ju också från person till person.

Frida E

1975 • dalby

#16

•

25 mars 2009 kl 15:48

Gilla

Malin: Tack :-) jag vet ju inte ALLS hur det kommer att vara för mig, det är mest det att jag gärna vill iallafall kunna hoppas. Om det, helt oavsett hur det känns, ändå är helt otillrådligt att börja innan tre månader så har man liksom inte ens nåt att hoppas på....

Min BM är iofs kanon! Hon har bara tyckt att det varit positivt med träningen, även löpningen. Under graviditeten har jag absolut använt mig av regeln "känns det bra så är det bra", men det är ju detta jag då hört lite annat om just kring livmoderframfall. Jaja, i nuläget vet jag ju inte ens om det kommer att kännas ens i närheten av bra efteråt, så man får väl ta en sak i taget. Typ börja med att föda fram barnet tillexempel! :-)

Sara

1973 • Klagshamn

#17

•

25 mars 2009 kl 19:50

Gilla

En stor fördel med att vara gravid är att kropen är van vid att syresätta 2 personers blod -dvs. "smygdoping". ;-)

Nadja Eriksson

1988 • Vendelsö

#18

•

5 april 2009 kl 14:40

Gilla

Delade meningar.. Nu har sex veckor gått och jag kommer ta mig en riktigt luuugn joggingtur på ca 1 km i kväll... Känns det konstigt lägger jag av med en gång

Anna Aleryd

1980 • Malmö

#19

•

5 april 2009 kl 18:36

Gilla

Kan rapportera att jag nu klarat av mina första två löppass post-bäbis utan problem. Lite skumt har det känts i blygdbenet, antagligen en svit efter foglossningar, men det kom betydligt senare under andra passet än första och det tolkar jag som att det är lugnt att springa på. Knappt fyra kilometer vågade jag mig på, och långsamt gick det men ändå helt ok. Framförallt är det otroligt gött att vara igång!

Anna Aleryd

1980 • Malmö

#20

•

5 april 2009 kl 18:43

Gilla

Lycka till förresten Mattsson, hoppas din joggingtur går bra!!