Löpning • Stockholm Marathon • 15 inlägg • 3103 visningar •

Stockholm marathon kontra Lidingö

Niklas Fransson
1972 • Karlskoga
#1
•
14 januari 2009 - 17:22
Gilla
Vill gärna höra några som har sprungit både sthlm marathon och lidingöloppet. Vilket är jobbigast? Vilket lopp blir man mest stum i benen?? Det är säkert väldigt individuellt men vore kul att höra. Själv har jag sprungit lidingö men inte maran, ska dock springa den i år. Tror den passar mig bättre eftersom jag inte är så förtjust i backar upp o ner utan gärna nöter asfalt :)
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#2
•
14 januari 2009 kl 17:36
Gilla
Svårt att jämföra två helt olika lopp. Man tränar olika inför loppen också. Men efter Stockholm marathon var jag inte så trött konditionsmässigt, men hade väldigt ont i benen. Efter LL var benen ok men jag var väldigt trött muskulärt.
Som sagt, jättesvårt att jämföra. Jag tycker nog det är en fråga om vilken typ som tilltalar en mest.
Johan
1966 • Skåne
#3
•
14 januari 2009 kl 18:33
Gilla
När jag sprang LL för några år sedan var det flera veteraner som jag pratade med som menade att LL är nog ett hack "värre" pga terrängen. Sedan kanske samma personer säger tvärtom när de står vid starten till SM ;-)

Själv blev jag överraskad av hur tufft LL är. Jag ska springa i år igen och har kommit igång bra sedan uppehåll ett par år. Denna gång kommer jag bättre förberedd och siktar på 2:30!
Jonas Wängberg
1972 • Enköping
#4
•
14 januari 2009 kl 19:30
Gilla
Tycker att det är som att jämnföra äpplen och päron. Terrängen skiljer som precis som väder, temperatur och längd.

Det är för mig väldigt olika jobbigt. Tycker dock att Lidingö är lite lättare än SM. För mig tror jag att det beror på att jag som regel är bättre tränad på hösten än på försommaren. Det blir lite fler långpass under sommaren.

/jonas
Daniel Persson
1976 • Forshaga
#5
•
14 januari 2009 kl 19:58
Gilla
Tycker att Lidingöloppet var mycket lättare än stockholmmarathon Blev inte alls lika stum i benen.Efter LL var man bara lite små seg dagen efter men marathon satt i bra länge./Daniel
Ulf Åberg
1972 • Emmaboda
#6
•
14 januari 2009 kl 20:16
Gilla
Personligen tycker jag att SM är jobbigare. Speciellt mentalt. Kan kanske beror på att det är 2 varv. Har sprungit båda loppen 10-12 gånger. Ett marathon sitter helt klart längre i kroppen än ett LL. Beror kanske på att underlaget är hårt och att man nöter på på samma sätt hela tiden. LL får man ju löpa mer efter terrängen. Men sedan är ju vädret avgörande om man ska jämföra det båda loppen. Ett regnigt och lerigt LL är givetvis jobbigt. Men båda loppen är roliga att springa, och en härlig känsla när man passerar mållinjen.
/Uffe
Mikael Österblom
1970 • Upplands väsby
#7
•
14 januari 2009 kl 21:13
Gilla
Hej
Jag tyckter att SM är lättare än LL eftersom det är flackare och varmare ( springer bättre i 30 plus sol än 15 mulet)
Tobias
1974 • Stockholm
#8
•
14 januari 2009 kl 21:14 Redigerad 19 januari 2009 kl 22:04
Gilla
Nu var det mycket länge sedan jag sprang LL, tidigt nittiotal och efter det sa jag aldrig mer. Under samma tid sprang jag SM vid några tillfällen och det tyckte jag var mycket roligare och lättare för mig att motivera mig att springa igen.

Men framförallt var det alla nerförsbackar i LL som fick mig att säga aldrig mer...och det gäller fortfarande...
Mr. B
1963 • Hemma
#9
•
14 januari 2009 kl 22:15
Gilla
Det är helt och hållet individuellt. Svårigheterna är av olika typ:
- På StM är det långt, asfalt och ofta varmt.
- På LL är det backar.
Få löpare är så allround att de besväras i samma grad av de olika svårigheterna.

Jag har fått för mig att ganska många klarar samma medelhastighet på de bägge loppen, trots att sträckorna är så olika.
Olof Brandén
1981 • Vallda
#10
•
15 januari 2009 kl 19:37
Gilla
Stockholm är överlägset jobbigast. Sista milen suger musten ur en. Efter 3 mil har man trots allt 1,2 mil kvar...
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#11
•
15 januari 2009 kl 20:19
Gilla
Min högst personliga åsikt är att Lidingö är jobbigare än Stockholm marathon. Jag brukar säga att klarar man Lidingö, så klarar man Stockholmsmaran. Kanske för att jag trivs bättre på asfalt än i terrängspår....
Mårten Hemström
1969 • Sala
#12
•
19 januari 2009 kl 17:52
Gilla
Mikael, de flesta brukar säga att 15 grader är optimalt. 30 grader sol är ju jättedåligt för vätskebalansen.

Jag har för mig att det var en artikel i Runners world om detta i september eller oktober, och att artikelns författare resonerar som så, att 42,2 kilometer trots allt är 42 kilometer, och att det jobbigaste, efter 30 km, är riktigt bitande. Jag skulle säga att det är givet att SM är jobbigare, p.g.a. tiden man är ute. Hade LL varat under lika lång tid hade det varit jobbigare p.g.a. backarna.
Ken - IF Linnéa
1973 • Stockholm
#13
•
20 januari 2009 kl 16:04
Gilla
Jag skulle vilja ställa mig till skaran som tycker Lidingö är jobbigare.
Det beror ju ochså på vilka amitioner man har och hur mycket man kan pressa sig själv. Lidingöloppet är ju mycket mer jobbigt konditionsmässigt och bena känns ju inte fräscha när man springer i mål....(Inte mina i vilket fall) mjölksyran sprutar upp över örona och speciellt partiet efter golfbanan är tufft.
Sen kan jag hålla med om att Stockholm Maran är jobbigare mentalt och mycket slitigare för kroppen. Bena är ju ordentligt stumma på slutet och det tar ju ett tag för dem att återhämta sig till skillnad från LL. Men ändå om man disponerar loppet bra kanske inte så tufft hela tiden...
Om man jämför sista milen på LL med sista milen på SM vilka båda är jobbiga så är nog LL värre.
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#14
•
20 januari 2009 kl 16:19
Gilla
Maran var mycket jobbigare, tycker jag. Dels är den jobbigare att träna till, då den kräver fler och längre långpass, men framför allt är det ju 12 långa kilometrar kvar när LL redan är slut...
Mina tider på milen (45-46), halvan (1,45) och LL (2,48) stämmer hyfsat med de omräkningstabeller jag sett, men maran (4,32) var mer är jag klarade (och med mina övriga tider borde jag ju kunnat gå sub4 om man ska tro omräkningstabellerna).
Aldrig mer ;)!
Vespadrulle
1968 • Bromma
#15
•
22 januari 2009 kl 19:17
Gilla
Hej, bägge loppen äger men Maran gör mycket ondare. Tränar nu inför min fjärde. Varje gång jag springer den så skriker jag till mig själv "hur kan du vara så jvla dum och anmäla dig till maran?" Ändå går jag alltid direkt från mål till anmälan för ny mara.
Efter marathon kan jag inte gå på en vecka. Efter Lidingö är jag igång efter några dagar. Spring bägge loppen!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.