17 juli 2007 kl 18:25
Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Kul att man kan bidra lite. Skoj att fler upptäcker den här träningsformen, jag vet vilken skön formsutveckling ni har att se fram emot. :)
Peter: japp framstegen kommer rasande fort. Det är de små aeroba muskelfibrerna som knappt stressats tidigare, som äntligen får chansen. De vill inget annat än växa till sig. :) Det bildas mängder med nya små kärl runt om, och det händer en del andra positiva saker som har med hjärta och immunförsvar att göra. Aeroba basen börjar byggas upp. Det går fort.
En intressant grej du kan göra, testa vad du har för vilopuls idag, så kan du testa igen om ett par månader och jämföra.
Jo apropå puls.. Känner igen det där med att ligga för lågt, hade själv problem att hitta rätt i början. Det gör inget om du råkar hamna under 130 i lågpulsjoggen, det är fortfarande rätt muskelfibrer som tränas. Så kör på det tills vidare. När din kropp vant sig vid lågpulsträningen så kommer du lätt att kunna ligga mellan 130-140, till och med inom 136-140 (dvs mellan 0-4 slag under max, har upplevt att det är optimalt).
Helena: bäst utveckling får man med 100% lågpuls i 3-4 månader. Så det idealiska är att man bygga aeroba basen koncentrerat en period, och därefter fortsätta med nästa steg i träningen (Maraton-program, intervaller etc). Alla kan förstås inte ägna 100% åt lågpulsträning men all tid man hinner med hjälper. Utvecklingen går förstås inte lika snabbt då (enligt Maffetone så hämmar all anaerob träning den aeroba utvecklingen).
Carina: japp man får gå en hel del i början. Min logg är första tiden full med kommentarer som "Mycket gång pga många backar". Se till att ha en riktigt långsam uppvärmning så får du lugn puls i joggen. Själv tog jag alltid 20 minuter på mig att gå från lugn puls till träningspuls, upplevde att det funkade bra. Dvs gå i början och öka sakta tempot, efter en stund kan du börja småjogga och öka sakta tills du är uppe i träningstempo. Det gäller att inte ha bråttom. Jag läste på länge innan jag drog igång, det hjälpte motivationen i uppförsbackarna. :)
Förresten, en viktig psykologisk aspekt som inte får underskattas: du blir omsprungen hela tiden! Låter kanske löjligt men många klarar inte av sånt. Det är mentalt knäckande att lunka på i 6:40 min/km-tempo och de vill helst göra fast-forward ett par månader tills man kommit en bit. Men det är bara att bita ihop. Tänk långsiktigt och se fram emot utvecklingen.
Det blir enklare med tiden, i och med att farten höjs med samma puls. Kommer själv numera upp i ganska god fart innan pulsen är uppe i min träningszon 133-143 (ca 5:05 min/km).
Glöm inte ordentlig nedvarvning, uppåt 20 minuter. Även om lågpulsträning inte innebär mjölksyra och stora muskler fullpumpade med blod, så hjälper lång nedvarvning hela processen. Slagg som samlats i de små kärlen och slow-twitch-fibrerna tar tid att skölja bort.
Blev mycket text nu, men hoppas det ger lite inspiration!