Löpning • Kost & Näring • 110 inlägg • 21620 visningar •

Hur går en NORMALviktig person ner i vikt?

Monika S
1983 • Sthm
#1
•
18 september 2008 - 17:33
Gilla
Alltid när man läser i tidningar eller på nätet om folk som har gått ner i vikt är det alltid "överviktiga" personer. Det är "lättare" att gå ner i vikt om man väger mycket (missförstå mig inte nu). Man drar ner på onyttig mat som äter varje dag eller börjar träna mer osv. Men om man väger normalt, tränar och äter ganska nyttigt redan, hur går man ner i vikt då?

Jag bara undrar....det står ju aldrig någonstans.

Då säger någon: Nej det är klart eftersom en normalviktigt inte ska gå ner i vikt.
Men jag undrar i alla fall...
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#2
•
18 september 2008 kl 17:38 Redigerad 18 september 2008 kl 17:42
Gilla
Bara en reflektion. Du skriver att du har som mål att springa 1mil på 28 minuter.
Världsrekordet för damer utomhus är 29.31,78.
Mål är bra.
Om man vill springa milen på 28 minuter är nog inte vikten det största problemet =)

Vad gäller din ursprungliga fråga tror jag att det som vanligt handlar om vad man äter och vad man gör av med men i takt med att man tränar mer och mer intensivt upplever jag att kroppen liksom "lär sig" att bränna det som inte behövs och att underhudsfettet försvinner. Jag löptränar enbart kan tilläggas...
Monika S
1983 • Sthm
#3
•
18 september 2008 kl 17:40
Gilla
Jag vet:)
Karin L
1981 • Linköping
#4
•
18 september 2008 kl 18:27
Gilla
Jag tror inte att du skulle gå ned alls om du inte behövde gå ned i vikt. Om du äter rätt och nyttigt och tränar bra så blir väl "enda" effekten att du blir en hälsosam(mare) och frisk(are) människa? Det enda sättet att gå ned är att äta mindre kcal och göra av med mer kcal.

Alltså, du skulle kunna gå ned massor och ändå bara äta strips (fast inte så mycket strips) och du skulle kunna gå ned massor av att bara äta sallad (då kan du äta mer än stripsen...).

Lycka till med världsrekordet!
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#5
•
18 september 2008 kl 19:21
Gilla
"Men om man väger normalt, tränar och äter ganska nyttigt redan, hur går man ner i vikt då?"

Genom att äta för lite, och därmed försämra sina träningsförutsättningar...

Varför skulle man vilja gå ned om man redan är OK? Det är ju lite som att fråga hur man minskar sin kondition, eller förstör sina muskler...
Jonas Larsson
1984 • Floda
#6
•
18 september 2008 kl 21:18
Gilla
Som sagt, det är bara att äta mindre än man gör av med.
Om man äter nyttigt så får man se till att äta mindre portioner / färre gånger under dagen. Många som gymmar / bygger är ju normalviktiga och vill tappa några kilon (en så kallad deff) för att få fram mer synliga muskler. Inga konstigheter alls.
Mikael Angelin
1969 • Tygelsjö
#7
•
18 september 2008 kl 21:53
Gilla
Jag har svårt att förstå varför du frågar. Normalviktiga som vill gå ner ytterligare står väldigt nära anorexins rand vilket inte är hälsosamt - det räknas som en sjukdom. Om du vill tappa vikt/underhudsfett för att optimera dina tider så är det kanske mer förståeligt då "normalviktig" är ett ganska vitt begrepp. MEN - om du ligger inom det normalas gräns och vill förbättra dina tider ska du DEFINITIVT inte banta. Du behöver optimera ditt kaloriintag för att få ut maximalt från varje träningspass. Du kanske skulle kontakta någon närings/träningsfysiolog för att ta reda på mer om vad som skulle pass just dig - du kanske rent ut av äter för lite idag och skulle modifiera ditt intag?
När du slår världsrekordet kan du väl nämna mig som en av dem som fick dig på rätt spår i din träning ;-) Lycka till!
Sven Andersson
1966 • Kista
#8
•
18 september 2008 kl 22:46 Redigerad 18 september 2008 kl 22:48
Gilla
I BMI-definitionen för normalvikt är väl 25 den övre gränsen? Ligger man där (och inte är muskulös) har man rätt hög fettvikt likt förbaskat. Alldeles för hög om man är någorlunda seriös i sin löpträning.

Att gå ner 2 kg fettvikt motsvarar ungefär 50-60 sekunder bättre tid per mil, allt annat lika. Ren fysik: förhållandet arbete, massa och acceleration (F=ma => a=F/m => m=F/a). För varje löpsteg accelererar våra muskler en massa. Lägre massa => större acceleration (snabbare), alternativt => mindre kraft behövs ödas (uthålligare), eller förstås en kombination.

Så det är klart att en "normalviktig" person kan vilja gå ner (i fettvikt) för att bli en bättre löpare. Jag ser inte det som märkligt alls. Men det får ju inte gå för långt (men då är det ju inte "normalvikt" längre...).

En BMI runt 20-21 är säkert en bra kompromiss (för män).

//Mina 2 öre
Magnus
Stockholm
#9
•
18 september 2008 kl 23:26
Gilla
Tja, om man har som mål att slå världsrekord på milen, kommer vikten och fettprocenten spela viss roll om man ska nå det målet, och då gäller inte reglerna om normalvikt etc längre. Inte heller tror jag dessa idrottare bryr sig speciellt mycket om de kallas för anorektiker eller inte, det finns viktigare saker att fokusera på som att träna hårt. Bland eliten på toppnivå är det inte ovanligt med en BMI på 16-18 och en 3-5% kroppsfett (eller ännu lägre) för män och 13-15% för kvinnor.
Mikael
1967 • Huddinge
#10
•
19 september 2008 kl 00:01 Redigerad 19 september 2008 kl 00:02
Gilla
Hmm, jag blir lite orolig. Visst kan det vara bra att gå ner i vikt även om man är normalviktig. Om man tillhör världseliten... Men om börjar närma sig världsrekord eller tider som vida överträffar svenska eliten så känns det som något är på tok om man på jogg.se frågar detta.

Antingen är det stor anorexi-varning, helt orealistiska målsättningar eller ett skämt. Om du på allvar tänker dig att springa milen på 28 minuter så borde det finnas en tränar med i bilden. Om inte så är det det som behövs. Om du skulle ha kapacitet för 28 på milen är du unik. Låt den talangen utvecklas seriöst i en seriös klubb, Har du anorexiproblem så sök hjälp.
Torbjörn Edstam
1964 • Göteborg
#11
•
19 september 2008 kl 10:09
Gilla
En variant är att börja lågpulsträna á la Maffetone (den finns ett flertal trådar om detta på jogg.se). Mkt effektivt för fettförbränning och dessutom skonsamt för kroppen.

Jag har "skalat bort" ca 6 kg mha lågpulsträning och i stort sett allt utgörs av "bilringar" och "love handles". Min BMI minskade från ca 23 till ca 21. Den enda nackdelen jag kan komma på är att jag tvingats byta ut stora delar av min garderob samt göra nya hål i mina skärp :-)
Magnus
Stockholm
#12
•
19 september 2008 kl 10:20 Redigerad 19 september 2008 kl 10:28
Gilla
Håller med Gunnar här. Att fråga om hur man som normalviktig går ner i vikt är inte ett tecken på anorexia.
Daniel Printz
1984 • Kalmar
#13
•
19 september 2008 kl 10:41
Gilla
Oavsett om du är en över-, under- eller en normalviktig person så handlar det om samma sak. Just att hitta en balans mellan kosten och träningen. Börja med att föra en kostdagbok i några veckor där du skriver upp vad du äter och hur mycket du äter. Även om du är "normalviktig" så kan detta vara ett bra sätt att få en ordentlig koll på vad man stoppar i sig. Öka på din träning med raska promenader men fortsätt att träna som du har gjort tidigare alternativt hårdare. Funkar inte detta kan du ju alltid gå över till en lågkalorikost detta är något som flera bodybilders använder sig av för att bli av med sitt underhudsfätt. enkelt förklarat så räknar du ut hur många kalorier du behöver äta o sedan äter du 500 kalorier mindre varje dag.
Göran A
Lidingö
#14
•
19 september 2008 kl 10:55
Gilla
Ett bra sätt att gå ned i vikt oavsett om man är överviktig eller inte är att lägga ett löppass före frukosten direkt på morgonen, jag skulle säga att cirka 5 km räcker. Min erfarenhet är att jag har minskat min vikt med cirka 9 kg tackvare detta, och positivt är också att detta är en mycket bra start på dagen.

Men ni kanske känner till detta fenomen.........
Monika S
1983 • Sthm
#15
•
19 september 2008 kl 13:24 Redigerad 19 september 2008 kl 13:29
Gilla


Tack för alla svar. :)

Det är väl inte fel att ha världsrekordet som mål. Någon gång måste man ju lyckas.
Magnus Kruppke
1977 • Älvsjö
#16
•
11 oktober 2008 kl 17:13
Gilla
bara att äta mindre och gör av med energi. Sen är du för gammal för lyckas med världsrekord på 1 mil. Mål är bra, men inte orimliga sådana.
Martin Olofsson
1964 • Lidingö
#17
•
11 oktober 2008 kl 23:37
Gilla
Om du tränar så mycket som krävs för att nå ditt mål med en mil på under 28 minuter kommer du att ha problem att att hålla vikten uppe.
Siv Sandberg
1952 • Göteborg
#18
•
12 oktober 2008 kl 19:01
Gilla
Jag tror, oavsett om målet är uppnåeligt eller inte, att man måste äta för att orka träna. Om du äter bra och tränar mycket så kommer du troligen att ändra din kroppsform en del. Sedan beror det på hur "normalviktig" man är. Ligger man på 23-25 på BMIskalan kan man säkert gå ner någora kg utan att det är skadligt, eller rättare sagt gå ner fettkg och öka på muskelsidan och sedan kommer du att se att du väger kansket t o m mer men är smalare eftersom muskler väger mer än fett. Alltså, allt är i relation vad en normalviktig person är.

För min personliga del så är jag tacksam om jag går ner i vikt men ännu mer tacksam om mina mått förändras till det smalare och det ena utesluter inte det andra om man bara är förnuftig.
Jacob Gudiol
1964 • Helsingborg
#19
•
13 oktober 2008 kl 17:51
Gilla
Tiskerna med ett högt BMI går inte i trappform. Bara för att gränserna för normalvikt är 20-25 så innebär inte det är riskerna för ohälsa är lika stor vid en BMI på 24 som vid en BMI på 20. En BMI på 24 innebär en större risk för diverse hjärt och kärlsjukdodmar än vad en BMI på 20 gör.
Corben Dallas
1978 • Göteborg
#20
•
24 november 2008 kl 22:28 Redigerad 24 november 2008 kl 22:30
Gilla
BMI är ett helt värdelöst begrepp som enbart funkar på "normalsvensson" om ens det, jag skulle jämföra det med 220 -ålder vad gäller maxpuls. Helt åt skogen alltså.

För några år sen hade jag ett BMI som påvisade att jag var sjukligt fet, jag hade alla rutor på magen och sprang milen på under 50min.

Att använda sig av BMI som löpare eller vältränad person över lag, är helt fel i min mening.. Jag ligger ligger inom ramarna för normalviktig just nu, men tror nog jag behöver gå ner säkert 6 kg till för att enligt mig vara normalviktig. (Nej jag är inte anorektisk)

Skippa BMI. Det är för tanterna som är med på tv i div tjockholmenprogram och annan sensationstelevison.

Mitt tips är att kolla sig i spegeln, om man är psykiskt frisk och har nån självinsikt dvs.
Alltså skit i vågen och skit i BMI..
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.