26 september 2015 kl 07:02
Re Lars
När man kan befara mer än ytliga sårskador på ett knä efter fall t ex pga kvarstående svullnad, smärta och/eller rörelsebegränsning, bör man omgående söka läkare anser jag. Det kanske finns risk för både infektion och rörelsebegränsande vävnadsskador t ex på ligament eller menisker.
Jag ramlade själv ned framåt på flack men något ojämn "solbländad" asfalt 2001 ca 7-8 km in i Bollmoraloppets 10 km och slog upp blodiga sår på båda knäna, men kunde märkligt nog fortsätta och fullfölja på 34.56 min utan att tappa någon placering eller nämnvärd fart och tvättade såren efter målgång i enbart vatten tror jag. Sedan isade jag hemma några dagar.
Jag tränade dock som vanligt veckorna därefter, inkl 20 km dagen efter, men kände enligt träningsdagboken en "dragning" i knäna under ett par veckor.
Sedan har jag vid 3 tillfällen till snubblat på asfalt med bl a en seglivad axelskada som följd, varav senast för drygt 2 veckor sedan under längsta längsta passet på flera år efter 23 km löpning snubblat på solskuggig nylagd ojämn asfalt och "lyckades" ramla framåt så snabbt att jag inte hann ta emot tillräckligt och två framtänder slogs i och "dog" och har måst rotfyllas. Jag sökte tandläkarvård samma kväll som fallet.
I mitt fall (sic!) beror fallen kanske delvis på en efter skador sliten höger fotled med dålig koordination och tendens till "släpande" fotisättning. Jag har "småsnubblat" då och då på senare år på ojämn "bucklig" asfalt, men då snabbt korrigerat löpsteget reflexmässigt.
Så åldersfaktorn och försämrad koordination pga skador är sannolikt riskfaktorer för fall vid löpning. Annars känner jag mig fjäderlätt fortfarande vid lugn distanslöpning och tycker därför det hela är lite underligt. Men vid allvarligare skador är det oftast bäst att söka vård för att minska risken för försvårad skada och kvarstående men.