Milen sub60, för vem?

Jag tror att över 95 % av alla kvinnor utan sjukdomar och under 40 år och med BMI högst 22 kan springa milen under timmen efter något års träning 2-3 ggr i veckan med ca 2-3 mil löpning i veckan

Instämmer med Bo.
Klarar man av att springa dom farter som står i programmet för 10km på 60min ska det inte vara några bekymmer alls.

Fast jag klarar ju inte de farterna, nu... Är det rimligt att bli så mycket bättre på kort tid, säg fram till våren, eller behöver jag hålla på några år till?

Någon som kört detta träningsprogrammet som har koll?

Självklart kan du det! Jag är extremt trögtränad och byggd tvärtom mot hur en långdistanslöpare vanligtvis ser ut (45 år, kort, BMI 23 och inte smal nånstans). Till och med min PT tycker att jag borde hålla mig till gymmet och möjligen springa lite kortare distanser.

Har nu sprungit regelbundet i tre år, genomlidit 3 Göteborgsvarv och först nu gillar jag det och är stabilt under timman på milen.
Grejen för mig har varit att inte ge upp, jag har bestämt mig för att trotsa alla naturlagar och är nu anmäld till mitt första marathon.
Jag har haft jättemycket hjälp och nytta av träningsprogrammen från marathon.se och liknande.
Lycka till !

Katrin; det kan släppa ganska fort så att du inom några månader kanske kan rassla av en mil i 5:45 fart. Det är ju några trösklar du ska passera:

Vänja kroppen vid att springa.
Vänja kroppen att göra det längre och längre tid.
Vänja kroppen med lite högre fart som kommer per automatik när man vant kroppen vid att vara ute en lite längre tid.

Det kommer bli lättare med tiden. Det är bara att ha tålamod över trösklarna. Håll det enkelt och se till att komma ut.
Känns programmet rätt så kör på det och var inte rädd för att "överträffa" programmet om du känner dig pigg och stark någon dag men ge det lite tid.

Det kommer. :)

Malin k: lycka till på marathon!! Jag ska springa ett milslopp i vår och det ska bli mycket spännande. Vem vet, om några år kanske jag vågar mig på ett marathon :)

Henrik: tack för dina ord det kändes hoppingivande! Jag tar mig ut tre ggr i veckan och följer programmet ganska slaviskt. Sticker ut oberoende av väder och gör det som står. Jag har siktat in mig på ett lopp i maj och träningsschemat jag följer tar slut i mars. Får se hur jag fortsätter då.

Prova :)
Kommer du inte under 60 i maj är du kanske nära det i alla fall.
Och 60 min är rimligt för de flesta tjejer som springer ett par gånger i veckan. Och du vet inte om det gäller dig om du inte provar.

Katrin har jag klarat det kan du klara det också:) och jag har tränat mestadels på löpbandet. Började springa i juli 2010 redan i Mai 2011 klarade jag milen på 55 min. jag tror jag följde ett program som jag hittade på "i form" sidan. dessutom du är ung så ut o spring:)
lycka till

Man behöver inte ha ett BMI under 23 för att göra sub 60 på milen. med kontinuitet och en försiktig ökning kommer Du långt. det sitter mycket i skallen på Dig också. Du fixar detta om Du gett Dig sjutton på det... :-)

Nej, jag är ett väldigt levande bevis på det. BMI >23, 45 år, sjukt bestämd att klara det och nu är 55 min nära :-)

Nä, verkligen inte Stefan.
Jag är för visso man, men SÅ stora är inte skillnaderna.
Jag gjorde 43:46 med BMI 25 i fjol.

Att gå från 7 min/km till 6 min/km borde gå hur lätt som helst om man är nybörjare, ung och någorlunda normalviktig! Ett par månader är ju hur lång tid som helst för det!

Det tråkiga är att förbättringarna inte fortsätter i samma hastighet utan kostar mer och mer ju bättre man blir...tills man måste träna en hel massa för att inte försämras, eller t.o.m. för att bromsa försämringstakten...

Du har fått massor av bra svar redan men jag vill ändå dela med mig min erfarenhet runt just milen under timmen. Jag var en rökande soffpotatis vi den här tiden förra året men blev anmäld till årets Vasaloppet så jag slutade röka och började jogga/springa.

Så långt så väl, det blev inte långa turer och det gick inte så fort men jag hade turen att ha med mig min bror som var en bra bit längre fram i träningen än mig och han pushade mig att kliva ur "bekvämlighetszonen" ganska tidigt i min träning vilket gjorde att jag sprang på drygt 59 minuter redan efter 1½ månad. Varje pass var ett (nästan) maxpass, på gränsen till obehagligt ibland (kanske inte att rekommendera). För mig var målen överordnade själva njutningen och glädjen. Idag är de jämlika :-)

Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga mer än att jag tror du kommer att klara det galant om du fortsätter utmana dig själv.

Som Stefan Manning skrev, mycket sitter i huvudet. Se bara till att hålla dig frisk och skadefri!

Re Stefan

Naturligtvis är sällan BMI högst 23 nödvändigt, men för att mer än 95 % ska klara det måste man inkludera lite löpare med svag"talang" oxå och för dem blir det naturligtvis mer kritiskt.

I själva verket tror jag mitt påstående kan stämma även med 95 % utbytt mot 99 % :-) .

Klart du fixar det! Jag har gjort det! Ligger precis under timmen nu, ibland på och över också ;). Jag har alltid tyckt det varit så jobbigt att springa, men insåg att det var en bra träningsform efter första barnet. Då nådde jag inte milen under en timme. Fick andra barnet förra året i april, började sedan springa efter ett program också, C210K (couch to 10 K) och sprang ett lopp i november, finalloppet, en mil, på 58.33. :) Jippi!! Och i år är det dags för mitt andra Göteborgsvarv. Siktar på att kunna hålla 6-minuterstempo, förhoppningsvis kanske t.o.m. komma runt under 2:06. Så kämpa på bara!! Något jag precis fått ut utav att läsa tråden "Nyttan av lågpulspass" är att kör lugnare när du springer längre, och kör hårt när du ska köra kortare, tuffare pass... Det ska jag verkligen tänka på, för jag har sprungit typ samma tempo hela tiden, oavsett typ av pass... :)

Tack för många och bra svar! Jag behöver höra om er som lyckats, ibland funderar jag om jag ens får lov att iträfa löpartajts när jag går ut och lufsar...

Fast det gör jag ändå!

Mitt BMI ligger på strax över 25 så jag är inte i Bo's %-grupp (kan vara bra att ha som ursäkt om jag misslyckas ;) )

Jag fick mitt andra barn för drygt ett år sedan och var överviktig i ca 5 år mellan barn 1 och 2. I perioder har jag också varit rökare och en del av satsningen med att springa nu är att ge fan i rökning även om det är fest...

Mitt allra främsta mål är att FORTSÄTTA MOTIONERA så jag kanske är rädd att pressa mig för hårt och riskera skador, därav min långsamma snittid idag. Men jag ska fortsätta att puscha mig och våga lämna det bekväma tempot där jag numera verkar kunna lufsa en mil. Ge järnet på intervallerna och se mig själv springa under 6 minuters tempo på kort träning. Fortare än så behöver det inte gå, då tror jag snarare att jag skulle tycka att det var roligt att springa lite längre nån gång i framtiden.

Tänk om min gamla idrottslärare såg mig nu, tänker jag varit gång jag är ute :)

Du kommer inte att misslyckas, Katrin.
Och strunta Du i BMI-snacket så länge, det har varit upp så många gånger förut och kan liknas vid ett ställningskrig från första världskriget. Träna bara på kontinuerligt och ge inte upp, så gör Du sub 60. Kan jag, kan Du. Jag tror stenhårt på Dig :-)

Ok... jag har alltid, sedan skolålder hatat att springa längre sträckor... 60 samt 100m var lite kul men springa 2.5-3km i skolan var ubertråkigt. Idag är jag 37 år, började springa lätt i somras... med tanken att jag skulle få lite bättre kondis till simningen (som jag oxå börjat med på "äldre" dar)... började med en gång i veckan 5/9... lite sporadiskt... visste ingenting om löpning... sprang givetvis för fort, det var extremt jobbigt... kändes som lungorna skulle sprängas på mig.
Jag är även medlem på funbeat och där har dom en "Vinter Aquathlon Challenge"... springa 5km och simma 1500m... Den 28/10 sprang jag så "fort" jag kunde på 5km slät asfalt... klockade in på 28.49... trodde jag skulle behöva ringa ambulans efteråt, helt slut... ändock oerhört nöjd över att ha kommit under 30min.
Denna 5km tid gav mig lite motivation... jag började springa 2...3...4ggr i veckan (vissa veckor ingenting)... och tyckte det var kul... eller rättare sagt... prylarna runt löpningen var kul, det var dom som fick mig ut att springa till en början (vilket i sin tur e bra)... men jag sprang på, fortfarande på tok för fort och fortfarande var det lugnorna som tog slut först...
16/10 sprang jag min första MIL i livet... japp i livet... aldrig i hela mitt liv sprungit så långt... skulle bara klara av sträckan, inte springa på tid... tiden blev ändock 64.43... hyperglad över att ha klarat springa en mil, dessutom inte så långt ifrån en timma =)
1/12 var jag uppe hos min lillebror i Mora... jag hade med mig mina nyinköpta icebug... det var en strålande dag, -5grader och sol. Snö på marken men skottat... jag gav mig ut och sprang, tyckte jag hade lite "kräm" i benen så jag sprang på... klockade en ny 5km tid på 27.28... själaglad över mitt nya 5km pers...

Nu var det inte lungorna som satte stopp, nu var det benen, höftböjarna, vaderna, hälsenorna... ja ni som är erfarna kanske känner igen er... men jag sprang på och njöt... Läste om lågpuls löpning och började lätt med det... mina tider var runt 7.30m/km och jag orkade springa längre och längre... 17km är distanspers än så länge... sprang på och sprang på...

För några år sedan, långt innan jag började med löpning... var det folk på jobbet som pratade om att dom både cyklade och sprang till och från jobbet... min inre tanke var något i stil med..."herregud vilka nötter, skulle jag aldrig göra, jag har ju för f-n en bil, å den är till för att användas"...
1/1-13 sprang jag för första gången till jobbet (runt 6km)... det var jobbigt då större delen av vägen sluttar lätt uppför nästan hela vägen... något trött i benen, pigg som en lärka i huvudet jobbade jag hela kvällen... hade bestämt med en arbetskamrat att jag skulle få skjuts med henne hem... när klockan närmade sig 20.00 blev jag lite sugen igen... jag sa att..."jag tror jag springer hem oxå"... herregud, jag som "hånade" mina arbetskamrater några år tidigare... jaja, gammal hund kan lära sig sitta tydligen, jag svalde stoltheten...
Med tanke på att större delen var uppför till jobbet... blev det ju lättnedför på hemvägen... provade att trycka på... tryckte på och in i 2-takts andning för första gången... usch det är jobbigt... men hittade ett skönt flow och sprang på... såg tiderna varje km att det gick fort... kanske ett nytt pb på 5km... sista två km sluttar lätt lätt nedför och jag tänkte att..."2km ska jag väl orka springa så fort jag orkar"... kanske inte max, men iaf max under 2km... nytt 5km pb... 24.53... wooooo-hoooo under 25min =) =) =) Detta var mitt mål för 2013 och det slog jag första dagen på året... Nu är sub 24min årets mål istället...
Med tanke på att jag inte har någon erfarenhet av löpning... men ändå läst oerhört mycket... "lyssnade" jag inte när jag läste... drog på mig en överansträning i knäskålsenan... då märkte jag hur såld jag var på löpning... Det gjorde ont i mitt inre så fort jag såg någon springa när jag åkte hem från jobbet... jag kunde inte ta ett löpsteg med mitt knä... efter ca 14dagar började jag lätt... 1km... 1.5km... knät håller...6.5km utan smärtor... nu kan jag börja igen... sprang ett par gånger till mellan 4-6km...

30/1 sprang jag ut... har aldrig sprungit en mil på tid, benen var pigga... jag tänkte att jag skulle försöka hålla 5.30-tempo så långt jag orkade... sprang på och det kändes helt ok... låg runt 5.30 nästan hela vägen... min 7e km såg jag tiden 5.08m/km... det sluttar lätt lätt nedför i ca 1.5km till... orkar jag hålla det här tempot och 5.30 på resterande 1.5km går jag under 60min på 10km... jag nötte på... när jag hade sprungit 9km var låren trötta... pannbenet satte in... "håll ut nu Johan, en km kvar till sub 60"... sprang på och när klockan pep till fick jag se... sub 55min... återigen... woooo-hoooo. Tiden blev 54.32 och själaglad...

Tanken var att ta det lugnt och stegra löpningen oerhört varsamt med tanke på min överansträngda knäsena... förra veckan kunde jag inte hålla benen inomhus och det blev drygt 30km... trots att jag tänkte stegra med 3km/vecka och skulle bara ha sprungit 18km egentligen... men men... lite lite ont i knät och vilodag igår och idag... det blir en lätt runda i morgon med lågpuls och till helgen en längre runda lågpuls med kompis...

Detta är min lilla (blev faktiskt otäckt lång) resa...
Övertygad om att du kommer fixa ditt mål Katrin... kan jag kan du!
Stort lycka till !

Tack för din historia Johan! Hoppas jag också kan skriva om hur jag kommer under 60 i vår :)