Löpning Träning 99 inlägg 16662 visningar

Halvmara under två timmar med 100% näsandning

Anders Olsson
1969 • Järfälla
#1
2 juli 2012 - 10:36
Gilla
I lördags sprang jag ett halvmaraton och andades bara genom näsan. Det var mitt första tävlingslopp någonsin och det var en intressant upplevelse. Fick litet blodad tand, så det blir nog fler lopp framöver :)

Under tre års tid har jag tränat till och från med cykling, stavgång, promenad, joggning, simning och bara andats genom näsan (förutom vid crawl-sim). Träningen har varit väldigt lågintensiv med fokus på hälsa och jag har inte tagit tiden eller mätt upp några sträckor.

Inspirerad av en kompis Håkan Wester, som sprang Stockholm marathon och näsandades 40% av tiden och återhämtade sig mycket snabbare än normalt, föddes idén 3 juni om att själv springa ett lopp. Så på bara 27 dagar lyckades jag träna mig i tillräcklig form för att klara av att springa en halvmara under två timmar och bara andas genom näsan.

Kanske kan det inspirera dig att testa näsandning nästa gång du springer och bl a sänka den inre stressen och eventuellt minska risken för sjukdomar och skador !?

Min resa finns att läsa på - http://anders.medvetenandning.se/?p=150.
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Anders Olsson
1969 • Järfälla
#41
2 juli 2012 kl 23:34
Gilla
Martin: Jag förstår att du är skeptisk och tycker det är klokt att vara det. Den person som köper allt rätt av uppfattas ju ofta som godtrogen. Samtidigt kan man ju också vara för skeptisk, och för en sådan person kommer ju jorden alltid att förbli platt. Tror man kan komma ganska långt med vanligt, hederligt sunt bondförnuft.

Då jag skapat en egen metod, finns det väl ingen direkt specifik forskning som stödjer alltj jag säger, utan man får göra som jag gjort och forma sina egna resonemang och slutsatser utifrån oliika forskningsresultat inom många områden och kombinera dem med egnas och andras erfarenheter. Jag har lagt upp 20 st forskningsrapporter på hemsidan, varav en del är inriktade på sport - http://www.sorena.se/index.php?option=com_content&view=article&id=313:andningsrelaterad-forskning&catid=27:medveten-andning&Itemid=54. I boken jag skrivit finns det ytterligare ett 80-tal referenser.

Kursen hette "Respiratory Physiology" och det är mycket möjligt att kursens upplägg inte innefattade näsan. Dock ser jag att det då finns en risk att man efter att ha gått kursen tror att man kan allt om andningsfysiologi, men har kunskapsluckor om näsans funktion.

Angående min träning har jag inte överhuvudtaget funderat på att springa något lopp, ta tiden eller mäta hur långt jag sprungit under de senaste åren. Det var en tanke som dök upp först nu i början på juni. Om jag hade haft ett fokus på att förbättra tider osv. så hade jag garanterat haft ett annat träningsupplägg under dessa tre åren. Mitt fokus har varit att testa andning i samband med träning på längden och tvären för att uppnå största möjliga harmoni med minsta möjliga ansträngning.
Anders Olsson
1969 • Järfälla
#42
2 juli 2012 kl 23:39
Gilla
Jeanette: Vad glad jag blir över din kommentar :)!! Hör gärna av dig hur du upplevde det om om du väljer att testa näsandning!

Elin: Ja det vore jätteskoj om någon skulle vilja forska mer på detta område!!
Gunnar
1973 • göteborg
#43
2 juli 2012 kl 23:43
Gilla
Bara det att Anders inte hade det goda omdömet att själv meddela att han driver ett företag som säljer böcker/kurser i ämnet. Hans medicinska kunskaper stämmer inte alls bra, de är ett ihopkok där Mickael S ovan beskriver vad de handlar om. Men Anders säljer ju några böcker/kurser på detta sätt och det var ju syftet.
1970 • Stockholm
#44
3 juli 2012 kl 01:05
Gilla
Klart jag ska testa framöver. Ska bara läsa på lite mer om ämnet.
Jag har redan ett intresse då jag jobbar inom intensivvård med thoraxkirurgiska och medicinska pat med hjärtsvikt och respiratorisk insufficiens.
Markus Avén
1960 • Linghem
#45
3 juli 2012 kl 07:08
Gilla
#24 - "En del använder också näsandning när de får en svacka under ett lopp och då får de ofta en energikick efter en stund. Sedan går de tillbaka till munandning då de inte klarar av att hålla fast vid näsandningen."

Det är precis denhär effekten jag tycker mig ha upplevt. Faktum är att jag överhuvudtaget inte har haft några riktiga svackor sedan jag började testa näsandningen.
När jag började testa att springa och andas med näsan så sprang jag ganska lugnt (5:40 per km) och andades fem steg in och fem steg ut. När det gick bra ökade jag farten och ökade då andningsfrekvensen till in-och-ut på åtta steg.
När jag nu vant mig vid näsandningen så springer jag ganska obehindrat 5 min per km med tio steg per andningscykel. Ibland kommer jag rent av på mig själv med att springa tolv steg per andningscykel.

En annan positiv effekt är min fru säger att jag har slutat snarka.
Fredrik Stertman
1987 • Sollentuna
#46
3 juli 2012 kl 07:57
Gilla
när jag började springa sprang jag ett halvmarathon mitt 4e pass=P hur klokt det var vet jag inte men det gick fint (nej jag skadade mig inte men vet i efterhand att det va korkat;P ). Så tror inte att det beror så mycket på näsandningen att du gjorde det efter 27 dagar

blir jobbigt när någon med ett ekonomiskt intresse för en sådan här diskussion. Jag går genast in i en försvarsställning.
Jag andas genom näsan på lugna pass mest för att jag vill känna alla dofter nere vid sjön där jag springer. men när jag springer mina tusingar i 3.35 tempo så hade jag nog kollapsat rätt snabbt pga syrebrist om jag hade tejpat för munnen..
1983 • Göteborg
#47
3 juli 2012 kl 08:25
Gilla
Anders: Man andas väl in både genom näsan och munnen när man joggar?

Efter att ha läst den här tråden så tänkte jag på hur jag andades igår när jag körde ett 15km-pass med relativt hög puls, och upplevde mig andas in både genom näsan och munnen, och sedan ut genom enbart munnen.

Så tror jag de allra flesta gör för det kändes väldigt normalt.

Min bok ska heta dubbelandning.
Anders Olsson
1969 • Järfälla
#48
3 juli 2012 kl 09:00
Gilla
Fredrik Stertman: Jag förstår att mitt ekonomiska intresse i det hela kan göra att du går in i försvarsställning. Men om vi bortser från det så vore det ju väldigt intressant om du ville testa näsandning och berätta om hur du upplever det (du behöver ju inte tejpa munnen) när du kör på i det snabba 3.35-tempot. särskilt eftersom du redan har vanan att näsandas en hel del vid träning! Det är tänkbart (troligt) att du inte klarar av hela kilometern första gången, men då är det ju bara att börja andas genom munnen.

Jeanette: Skoj, ser fram emot att höra om dina erfarenheter när du testat! Intressant med ditt arbete, förstår att du har en hel del kunskap om andning!

Markus: Härligt att du bekräftar effekten att näsandning ger dig en kick! En man i Norge (63 år fd elitfotbollsspelare) startar numera sina löppass med 500-1000 meter på ca 80-90% av maxkapacitet och bara näsandning. Han bygger då upp CO2-nivåerna snabbt och menar att kan han leva på det under resten av träningen. Jag har bara testat vid ett tillfälle, det tar emot mentalt :), och upplevde faktiskt samma sak. Planerar att testa igen inom kort.

Att det förhåller sig så styrks av det faktum att det omvända gäller - en person som stressar och hyperventilerar och därmed sänker koldioxid-nivåerna kan "leva på det" efter att den stressfyllda situationen är över och andningen återgår till det normala, dvs det krävs inte någon större ansträngning för att bibehålla de låga CO2-nivåerna. En studie visade att det räckte med någon suck eller större andetag här och där.
1977 • Eskilstuna
#49
3 juli 2012 kl 09:24
Gilla
Hm, det är nog bara jag som inte fattar men svara gärna påföljande frågor ENDAST med JA eller NEJ.

Får vi i oss mer syre genom munandning än genom näsandning?

Om vi får i oss mer syre har vi då möjlighet att prestera bättre?
Markus Avén
1960 • Linghem
#50
3 juli 2012 kl 09:30
Gilla
Svaret på båda frågorna är Nej!
Markus Avén
1960 • Linghem
#51
3 juli 2012 kl 09:57
Gilla
Jag vet att jag bara skulle svara JA eller NEJ men jag känner att jag ändå måste förklara mig.

Jag har alltid haft ganska lugn andning i jämförelse med de jag tränat med. T.o.m. vid maxuttag har jag svårt att bli flåsig. Jag fick en gång rådet av en tränare att försöka dra i mig mer luft för att förbättra min förmåga att cykla uppför i berg. Jag provade och tyckte att de fick motsatt effekt.

Under senare år har jag vid några tillfällen testat mig på olika kliniker. Jag lusläser oftast diagrammen och mätvärdena och har nog bättre förutsättningar än de flesta att tolka resultaten. Jag har nämligen tidigare jobbat med att utveckla en databas och programvara åt Lungmedicinska kliniken i Linköping.
Vad jag konstaterat av mina testdata och också diskuterat med de som utfört testerna är att syremättnaden i blodet inte är någon begränsning. Vid VO2-max alltså då syreförbrukningen är maximal så har jag också mitt absolut hösta värde på syrgasmättnad i blodet. Jag har också den lägsta halten av CO2 i blodet men det är uppriktigt sagt en ganska osäker angivelse eftersom den inte mäts utan beräknas.

Det slog mig alltså att syrebrist i blodet inte är problemet. Andningen räcker till mer än väl för att syresätta blodet även vid hög ansträngning.

När jag alltså läste vad Anders Olsson skrev i en tidigare tråd att hyperventilering (som inte ökar syremättnaden men däremot sänker CO2-mättnaden i blodet) gör att syret inte frigörs så att cellerna kan använda det så blev jag intresserad. Det var faktiskt det enda tips jag någonsin fått som riktade in sig på det problem jag tyckte mig urskilja ur de testdata jag samlat på mig.

Jag trodde att jag skulle ha mycket svårt att anpassa mig till näsandning men redan under de allra första försöket så kunde jag efter några kilometer springa helt obehindrat i min normala distansfart.

Jag har inte varit och testat mig igen efter att jag börjat med näsandning men jag har redan skrivit ett utkast till ett brev som jag tänkte skicka till den testklinik jag har använt det senaste året för att lägga upp en test där vi kör både mun och näsandning separat.

Anders borde sponsra mig!
1977 • Eskilstuna
#52
3 juli 2012 kl 10:00
Gilla
Då kommer en följdfråga.

Vi vet ju alla att vi behöver syre för att överhuvudtaget överleva. Lite frågande kan man då undra hur svaret på fråga 2 är nej, men låt gå.
Vart går då gränsen för när vi inte längre presterar bättre med mer syre?
Eftersom vi dör helt utan syre, och svaret på fråga 2 var nej, så finns det alltså en gräns någonstans.
Man dör säkert av för mycket syre också så det finns således ett spann där prestationen är konstant.
Förstår jag rätt?
Anders Olsson
1969 • Järfälla
#53
3 juli 2012 kl 11:56
Gilla
Jätteintressant med dina tester Markus!! Slå mig gärna en signal på 08-36 03 08 så kan vi diskutera närmare kring sponsring!
Fredrik Stertman
1987 • Sollentuna
#54
3 juli 2012 kl 12:26
Gilla
då har alltså båda förespråkarna nu ekonomiskt intresse i ämnet:) spännande o.0
Vespadrulle
1968 • Bromma
#55
3 juli 2012 kl 12:56
Gilla
Tråden har gjort mig nyfiken på näsandning. Ska bli spännande att testa vid nästa löptur.
1977 • Eskilstuna
#56
3 juli 2012 kl 15:04
Gilla
Vad var det nu näsandningen skulle göra igen? Jag fattar inte?

I ena stunden var det för att man skulle syrebegränsa sig för att kunna prestera bättre när man sen inte syrebegränsar sig (fast det var det kanske jag själv som sa bara). I andra stunden handlade det om att minska CO2 nivåerna i blodet. Vilket man tydligen också kan göra med hyperventilering.

Ni får ursäkta, men vad är det man vill åstadkomma och varför?

1976 • Sollentuna
#57
3 juli 2012 kl 15:31
Gilla
Oj va knasig tråd... Enda anledningen till att näsandas jag kan se, är att tvingas till ett lågt, förmodat helt aerobt tempo. Då är ANDELEN fett som bränns högst. MEN den totala mängden fett som bränns är högre om du ökar tempot.

Bra träningsmetod kanske, men på tävling?!
Anders Olsson
1969 • Järfälla
#58
3 juli 2012 kl 15:56
Gilla
Härligt Jonas Allenbrant, lycka till och det vore jätteskoj om du vill rapportera tillbaka om din upplevelse!

Fredrik Stertman; Du gjorde mig taggad att testa att springa snabbare än vad jag brukar. Är inte tillräckligt tränad för att spriga på dina 3:35 men klarade iallafall 4:00 första kilometern på dagens 7-km runda med enbart näsandning. Det var inte heller så att jag tog ut mig allt jag hade då jag klarade av att hålla en snitthastighet på 5:14.

I mitt fall verkar det inte vara andningen som sätter begränsningen på 4 min/km utan det är kroppen som inte är tränad för mer. Det känns som att det finns mer att ta av så jag hoppas kunna förbättra mina tider framöver nu när jag börjat fokusera på det, samtidigt som jag bara andas genom näsan.
Vespadrulle
1968 • Bromma
#59
3 juli 2012 kl 21:38
Gilla
Körde en kuperad runda på 7 km. Hoppade över gaffatejpen för att inte skrämma någon. För tidigt att säga något men helt klart en ny upplevelse. Kände lufthunger hela rundan. I uppförsbackar extra påtagligt. Efter några km kom jag in i någon slags balans med andningen och löpningen kändes behaglig. Snitt-tempot var betydligt lägre än mina vanliga löprundor.
Men jag är fortfarande nyfiken på att se vad näsandning kan göra med träningen.
1952 • Mörrum
#60
3 juli 2012 kl 22:07
Gilla
På dagens löppass testade jag näsandning på en av mina terrängslingor. Drygt 6 km kuperat. Det kändes hela tiden som en kamp mellan munnen och näsan. Kroppen ville öppna munnen i brist på syre? men viljan fick mig att hålla emot och enbart andas genom näsan. Så visst går det men till vilket pris? Känns som att man tar bort löpglädjen genom att tvingas fokusera på andningen alltför mycket. Vintertid har dock näsandning en poäng då luftrören inte behöver utsättas för lika kall luft som vid munandning.
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.