Löpning Kost & Näring 33 inlägg 10783 visningar

Mitt liv som matmissbrukare

Åsa O
1972 • "Det Nya Matlandet"
#1
12 december 2011 - 21:01
Gilla
Kanske finns det någon mer än jag som ständigt kämpar med vad jag äter... Ibland bemästrar jag min karaktär till fullo men när jag tappar kontrollen faller jag långt... I dom lägena finns det ingen botten jag äter huuur mycket som helst, det tar inte stopp. Varför fungerar inte mättnadskänslan??? Jag vet att jag gör något helt tokigt men jag kan liksom andra missbrukare inte styra mitt habegär - jag bara måste äta äta äta. Suck... Nu väger jag inte så mycket som det kankse låter utan håller mig på mellan 6 och tio kilos övervikt. Jag är så trött på att ha det så här!!! Jag älskar att springa och när jag är innne i en bra period med löpning är det lättare att styra intaget, kanske för att det spelar mindre roll hur mycket man stoppar i sig förstås;-)
< < < 1 2 > > >
Philip Sutherland
1980 • Kungsbacka
#2
12 december 2011 kl 21:12
Gilla
Försök få lite struktur på matintaget och ät på fasta tider. Ät inget mer utöver det. Försök minimera allt sockerintag.
Dalarna
1980 • Falun
#3
12 december 2011 kl 22:53
Gilla
Hejsan,
Håller helt med Philip, rutiner, rutiner, rutiner. Ät regelbundet och inte för stora portioner. Ät ett flertal måltider under dagen för att inte bli jäääättte hungrig.. Jag äter ca var tredje timma under dagen. Det funkar för mig, då hålls förbränningen uppe och det blir inga blodsockerruscher. Blir aldrig riktigt hungrig eller sötsugen när jag håller mig till mina rutiner. Brukar bli frukost, mellanmål vid 9 snåret, lunch vid 12, mellis vis 15, middag vid 18 och ev lite mat på kvällen om jag tränat. Sen känner jag igen mig i dina rutiner, man blir så jäkla duktig med mat när man är inne i träningsperioder. Kör hårt Åsa, den enda som kan ändra på dina vanor är du. Hitta motivationen. Varför vill du inte äta så mycket? Är det för att bli smalare? . Är det hälsan och orken ? Lycka till
Ulrika Östlund
1971 • Värmdö
#4
12 december 2011 kl 23:09
Gilla
Hej Åsa,
Jag känner med dig och till och med igen mig själv lite i det du beskriver.
Det finns hjälp att få, det hoppas jag att du vet. För en person som inte kan hantera sina känslor utan dämpar dem med mat så räcker tyvärr inte varken rutiner eller flertal måltider särskilt långt.
Hoppas att du hittar en väg ut!
Robin
2008 • Götet
#5
13 december 2011 kl 04:58
Gilla
ät mycket fet mat, det mättar bäst.

testa någon vecka med warrior diet, kanske kan hjälpa dig med dina matproblem.
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#6
13 december 2011 kl 07:59
Gilla
Åsa, jag känner med dig och hoppas att du kan ta dig ur ditt matmissbruk.
Jag tror dessvärre som Ulrika, att det räcker inte att äta regelbundet, att äta mindre portioner eller äta fet mat. Det är ju som att säga till en alkoholist att dricka mindre mängder och inte så ofta!! Ett missbruk är ofta symtom på någonting annat.

Om jag vore du skulle jag vända mig till en terapeut av något slag för att komma till rätta med känslorna och för att få ro i själen och jag skulle även ta hjälp av någon som kunde styra upp min kost så att den är anpassad efter mig och mina träningsvanor.

Detta är säkert inte lätt men du har ju redan berättat om ditt problem för oss på Jogg, så då är du kanske ett steg närmare en hälsosammare vardag. Jag önskar dig all lycka till, berätta gärna om dina framsteg.
kram
Björn
1962 • Det kuperade landskapet
#7
13 december 2011 kl 10:25
Gilla
Jag håller med Alice.
Sök hjälp av sjukvården, Det är ingen skam att få hjälp av en KBT terapeut. Skulle man bryta benet går man till läkare. Varför inte då med annat som stör välbefinnandet.

Hoppas att det löser sig för dig.
1981 • Göteborg
#8
13 december 2011 kl 15:34
Gilla
Det svåraste med mat och missbruk, är att mat behöver vi alla. Instämmer med föregående talare det finns hjälp med KBT, diateister etc.

Har själv jobbat med individer som har haft problem med maten.
Det finns en utväg - glöm inte det Åsa-

Och en annan sak Åsa.
Du är Jätteduktig som tränar - glöm inte bort att berömma dig själv-

mvh
micke
1967 • Gunnarsbyn
#9
13 december 2011 kl 20:04
Gilla
Jag hoppas att du klarar dig med ditt matmissbruk. Du är ju medveten om att du har problem, så då har du tagit ett stort steg. Sedan har du berättat för oss. Men jag tror att du kan behöva prata med någon. Håll i träningen och kämpa på. Jag tror på dig. =)
Maja Brodin
1986 • Karlstad
#10
13 december 2011 kl 20:28
Gilla
Hej Åsa
Jag känner igen mig i det du beskriver, då jag själv har haft ätstörningar som jag kämpat mig igenom, bara för att jag blir normalviktig betyder det inte att jag kämpar med att hitta en balans på matintaget varje dag! Jag tycker absolut att du kan söka dig till KBT, där finns jättebra tips hur man kan hantera situationer då man överäter, men mitt största tips är som du nämnde: Träning! Jag känner att jag kontrollerar maten som bäst är när jag tränar som mest. Då är det ok att äta stora portioner mat och suget efter sötsaker är som bortblåst. Personligen tror tror jag kroppen känner bättre vad den behöver och inte när man tränar, det blir som en god spiral.

Kämpa på!
Åsa O
1972 • "Det Nya Matlandet"
#11
13 december 2011 kl 20:33 Redigerad 13 december 2011 kl 21:05
Gilla
Tack alla!

Ja nått lurt är det... ;-) Jag saknar inte kunskap om vad jag borde göra eller vad och hur man borde äta - det är bara svårt att genomföra...
Jag är iallafall inte bulimiker längre :-) (kräks inte alltså, men det kallas kanske bulimi ändå). Det är många år sedan nu men rätt jobbig vana så här i efterhand...


Jodå jag är medveten och pratar med vänner om det också men jag är alltid väldigt "duktig" när andra är med så det är liksom ingen som tror på mig.

Tack för era goda råd, jag tar till mig alla och försöker "bli normal" :-);-)


Kram o hej!
1963 • Hestra
#12
13 december 2011 kl 21:21
Gilla
Jag har ett minne av att jag en gång på 80-talet kunde baka en sockerkaka och äta upp hela själv, sen var jag på väg till toan för att få upp den igen men något hindrade mig och jag tog mig ur detta missbruk.
Men helt sund inställning till mat och "mättnadskänsla" får jag kanske aldrig men jag kan sätta stopp tidigare nu.
Något som hjälpt mig är att redan på morgonen (när man är inne i en sån period) bestämma vad och när jag ska äta.
Om jag kan läsa på en lapp att kl 11 ska jag äta ett äpple, kl 14 ska jag äta en morot, kl 18 ska jag dricka en kopp te och en knäckemacka osv.
Därimellan äta vanliga måltider naturligtvis! För mig är det lättare att låta bli att överäta eller äta "fel" saker om jag kan hålla mig till ett schema.
Och perioder emellan så behöver jag inget schema, då flyter allt bara på och jag äter lagom av allt jag vill ha. Och det är ju det som är meningen.
Och jag kan hålla med om att tränar jag mycket under en period så äter jag lagom, där finns en koppling, helt klart.
Lycka till!
1969 • Åkersberga
#13
13 december 2011 kl 22:37
Gilla
Tack för att du berättar Åsa. Superstarkt. Lycka till, och om du behöver lite pep talk emellanåt är det bara att starta en liten tråd här så kommer vi och hejar på dig :)
1978 • Aneby
#14
13 december 2011 kl 23:12
Gilla
Ja, att bryta ingrodda vanor som man vant sig vid såväl fysiskt som psykiskt är inte lätt, men det faktum att du skriver om det här visar ju att du verkligen vill, och det är ju en jätteviktig grundförutsättning! =)
Folket innan här har gett så mycket bra tips, så jag har inte så mycket att tillägga, men tänkte i alla fall ge tre ganska simpla tips, som kanske ändå kan hjälpa dig lite trots sin simpelhet. Det första är att se till att äta en frukost som innehåller mycket protein. Det andra är att alltid börja lunch och middag med en förrätt som består av en rejäl portion fiberrika grönsaker, t.ex. broccoli, blomkål, vitkål eller morrötter. Det tredje är att se till att du dricker ordentligt och att kanske börja varje måltid med ett glas vatten.
Just det, en annan sak som skulle kunna vara viktig, beroende på hur du har det, är att sova ordentligt. Om man har sömnbrist blir man nämligen hungrigare.
Allt gott!
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#15
14 december 2011 kl 07:43
Gilla
Du är verkligen stark och modig som berättar. Önskar dig all lycka!
Mona M
1971 • Östersund
#16
14 december 2011 kl 12:32
Gilla
Åsa, jag har också varit matmissbrukare och vet precis hur svårt det är.
Regelbundna mattider, bra mat, vatten innan....inget sånt hjälpte mig.
Nu var det förvisso inte mat jag missbrukade utan kakor, bullar, godis, chips och choklad i mängder.
Det spelade ingen roll hur mycket/lite eller bra jag åt, jag hade alltid plats för en påse chips.
Många gånger bytte jag ut lunchen mot en påse ostkrokar och middagen mot en chokladkaka (eller två). Jag åt aldrig EN bulle utan jag åt en påse bullar, tills det var slut typ. Dock kräktes jag aldrig.
Att jag aldrig gick upp i vikt hjälpte mig inte direkt med motivationen heller.
Det som gjorde att jag ville ta mig ur det var att jag alltid var så oootroligt trött precis hela tiden.

Jag hoppas och tror att jag har tagit mig ur detta nu, och det som har hjälpt mig är att jag började träna.
Träningen fick mig att inse hur bra jag mår efteråt och hur dåligt jag faktisk mår när jag vräker i mig så där.

visst har jag funderat på att testa LCHF men det känns för bökigt och då går det inte. Det måste vara lätt och okomplicerat.
Däremot har jag faktiskt slutat äta pasta och mjukt bröd då jag ville se hur jag reagerar på mindre mängder mjöl, och godissuget är helt borta.
Nu har jag förvisso aldrig behövt ett sug över huvud taget för att vräka i mig, för mig har "att det finns" varit anledning nog, men nu klarar jag faktiskt till och med av att avstå även sånt som finns framför näsan.

När det gäller matmissbruk så är det ju oftast inte själva maten som är problemet utan underliggande orsaker där mat ger tröst.
ett tips skulle kunna vara att gå och få massage regelbundet, eller ännu hellre Taktil.
Taktil utsöndrar hormonet Oxytocin vilket i sin tur stimulerar välmåendet. kan vara värt att testa...

Jag hoppas verkligen att du tar dig ur detta.
Lycka till :-)
1970 • Grums
#17
14 december 2011 kl 16:18
Gilla
Hej!
Jag vet så väl vad du pratar om. Har hört SÅ MÅNGA GÅNGER att bara viljan finns, bara du äter regelbundet, bara du tränar, bara då gör si eller så etc etc.. Läs boken sockerbomben i din hjärna av Bitten Jonsson så kanske du känner igen dig och varför du reagerar som du gör. Jag har dels tagit kontakt med Bitten och dels går jag i KBT. Det är ingen lätt väg kan jag lova att dels ta itu med ett tvångsbeteende och dels ta itu med en kemi i kroppen som är "fucked up" pga känslighet för socker. Denna kamp suger all energi i de perioder den pågår.
Önskar dig lycka till!
Maritha
Åsa O
1972 • "Det Nya Matlandet"
#18
14 december 2011 kl 20:37
Gilla
Maritha - vad bra du är som har kommit så långt!

Ja, jag ska läsa boken. Har hört om den förut och det är nog mitt matbeteende "i ett nötskal". Var hittar man en lämplig KBT teraput?

Det har nog aldrig hänt i vuxen ålder att jag äter något utan att samtidigt "värdera" det jag ska stoppa i mig. Ibland kan jag hejda mig och ibland vinner begäret. Har förstått att ni som inte har problem med vikt eller för mycket socker inte tänker på mat på det sättet, skönt.

Allting låter helt galet nu när jag och ni andra skriver om det...
Men jag har faktiskt fått en riktig kick att ta mig ur detta beteende..
Sockerberoende kommer jag alltid att vara om jag inte hittar någon obalans i kroppen som går att åtgärda förstås. Tänkvärt!

Tänk på detta om ni har någon i er närhet som försöker unvika socker - truga inte! Det är som att be en nykter alhkolist att ta "bara" en snaps för att det är fest tex jul/nyår....

1968 • Kållered
#19
15 december 2011 kl 11:20
Gilla
Mycket bra sägs i tråden.
Rutiner och att man bestämmer i förväg vad och hur mycket man ska äta. ALLTID TÄNKA på vad man äter. Aldrig "bara äta".
Gärna bokföra exakt vad man äter under några månader. Gärna räkna kalorier. På det sättet så blir det både jobbigare att "bara äta" och man får samtidigt koll på hur mkt energi man petar i sig.

Framför allt: Det GÅR att få kontroll. :) Jag vägde 115 kg för ett drygt år sedan och väger nu ca 83-84 och har så gjort sedan i våras. Sprang min första halvmara i Sthlm i september.
Tro aldrig att det inte går - för det är inte sant! :)
Björn
1962 • Det kuperade landskapet
#20
15 december 2011 kl 12:33
Gilla
@Åsa

Enklast kommer du i kontakt meden terapeut genom sjukvården. Vänd dig till din husläkare eller hälsocentral. Där får du en remiss. Tänk bara på att vara mycket tydlig med ditt problem, så att de förstår vilka behov du verkligen har.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.