4 maj 2017 kl 15:26
Jag har haft olika tunga perioder under de nio gånger jag har sprungit. Många gånger har jag kroknat i backen upp mot Manillaskolan. Det har då berott på att jag lagt upp loppet fel och tappat lite fart samtidgt som 3:30-flaggorna sakta men säkert har passerat mig där. Det blev då en mental knäck för mig och då blev jag tröttare än vad jag egentligen var samtidigt som jag alltid har kört för få långpass.
De senaste åren har jag försökt att ignorera alla grupper med tider och bara fokuserat på att göra mitt lopp. Detta, i kombination med några fler långpass, har gjort att min resa runt banan har blivit mycket behagligare.
Men som svar på frågan ovan är 30-32 km gränsen för när det oftast blir uppförsbacke. Torsgatan och första delen av Odengatan andra varvet är dock den del av banan som jag upplever som jobbigast. Efter krönet på Odengatan känns det som att jag har kommit i mål.
