KrönikaNär icke-löpare höjer på ögonbrynen för att jag skulle springa mycket, snabbt, långt eller ofta, svarar jag "Jojo, men det är inte *bara* tur" eller "Åja, det är inte första gången jag springer". Och så är det. Hyggliga gener och många timmar på vägarna är anledningarna. I löpning, som så mycket annat, får man tillbaka i relation till vad man lägger in. Ibland nästan ingenting, ibland med ränta. Vill du bli snabbare? Träna för det.
Därför är det så meninglöst och samtidigt så meningsfullt att tävla i löpning.
Meningslöst därför att sub-60 på milen kan vara långt mer imponerande än sub-30. Den senare löparen må ha en mer beundrandsvärd historik, men en tävling är i stunden. Att mina distanspass går i 4:30 och någon annans i 6:30 är ingenting att yvas över. Anledningen är enkel. Jag har andra förutsättningar och jag har tränat mer.
Samtidigt är tävlan meningsfull eftersom den låter lång tids insats och träning mätas på ett hanterbart och jämförbart vis. Ett kvitto på ihärdighet och försakan. En påminnelse om vårt biologiska arv. Och ibland en otippad och orättvis besvikelse.
När jag ska värdera något - vilket jag försöker göra så sällan som möjligt - så värderar jag företeelsen efter hur bra eller meningsfull den är utanför sig självt. Allt annat är meningslöst.(!) För löpningens skull är löpningen livsviktig, lika väl som att förhållandet och jobbet, hälsan och sjukdomen, glädjen och sorgen, ja allt är livsviktig för sin egen skull. Ingenting kan finnas förutan sig självt. Därför är det rimligt att värdera utanför egenvärde.
Vidare är värdering individuell. Jag värdesätter andra saker och i annan grad, än du. Måhända är inte "bra" för mig "dåligt" för dig så ofta. Men många "bra" och "dåligt" för mig är "meh..." för dig. Det är att vara olika individer.
Vilket värde har då löpning? Att bestämma sin plats i en rangordning? Att förbättra prestation? Hälsa? Imponera på granntösen? Kväsa rastlöshet? Att filosofera en stund för sig själv? Själv svarar jag det sistnämnda. Därav följer att "snabb" inte betyder "bra". Inte heller betyder "långsammare" "sämre", eller "tävlan" "självklart".
Det finns två sätt att bli rik: att äga mycket eller att önska litet.
Det finns två sätt att bli bra: att träna mycket eller att välja ett annat sätt att värdera.
Relativism? Inte mer än vad värdeomdömen av naturen är relativa.
Så, vad blir slutsatsen av detta?
Ett: värdeomdömen är värdelösa - det vill säga saknar mening utanför sig själva.
Två: om du själv betraktar dig som bättre eller sämre än någon annan eller annat, så är du det.
Tre: När jag säger "grymt jobbat!" till dig efter ett lopp, så menar jag det - oavsett om jag gick i mål en kvart innan eller en kvart efter dig.