Sala Silverman sim

Laddad som tusan och nervös så jag kunde spy stod jag och väntade på starten. Simningen har gått mycket bra och jag hade förhoppningar om en avslappnad och snabb simtur, icke! Starten gick, jag var långt fram till vänster för att kunna simma längs strandsidan där det brukar vara lugnare. I dag var det dock inte så pga av deltagarrekord. Av nån knasig anledning vände sig benet på våtdräkten ut och in på ena benet, obekvämt, så jag satte ner handen för att dra ner det, då blev jag överkörd av hela klungan. Jag blev nertryckt under vattnet och sparkad i nyllet ett par gånger, det satte sig på humöret. Pulsen gick upp och paniken spred sig, värdelöst. Det blev så illa att jag simmade ut från hela klungan och gav upp för mig själv, för att slippa skammen med att vända tänkte jag gå upp på Sandvikens badplats, nåt jag tänkt flera år dessutom, man tycker att jag borde känna igen det nu. Efter 50 m pensionärssim med huvudet över vattnet provade jag vanlig bröstsim som funkade bra. Med 50m kvar till Sandviken hade det släppt och jag började crawla, jag var nu bland de sista 25%, förmodligen ännu längre bak. När det väl släppte och tekniken satt blev det slalomsim mellan andra deltagare hela första varvet och på det andra släppte jag löst ordentligt, enda fördelen med en värdelös start är att man får känna sig som en kung under andra varvet, gick upp efter 34 minuter cirka, en förbättring med över två minuter från förra året, borde ha varit fyra minuter. Jag hade trots den värdelösa starten 20e tid ungefär bland motionärernas 123 startande.