Stockholm Marathon 2013

Efter förra årets avbrutna mara p.g.a. muskelbristningen så skulle detta bli den riktiga debuten. Målet var i första hand att komma runt, och i andra hand att komma ner under 4 timmar. Med tanke på att det var den första riktiga starten så var det kanske en lite för tuff målsättning. Eller inte?

Redan vid Centralen på första varvet (c:a 12 km) fick jag uppsöka en toalett första gången och sedan tvingades jag göra ytterligare 5 stopp under loppet, och jag förstår inte varför. Bortsett från den inverkan magen hade på löpningen så kände jag mig ganska så pigg(?) ända in på Stadion. Inga problem med vader, höftböjare eller kramper och efteråt kände/känner jag mig förvånansvärt fräsch. Det är lätt att säga nu, men det hade nog inte alls varit omöjligt att komma ner mot/under 4:00 om magen hade fungerat, men resultatet räknas ju ändå.

Med lite distans och hänsyn tagen till både det ena och det andra så kan jag trots allt inte vara helt nöjd med dagen. Några konsekvenser kommer det säkert att få, både på kort och längre sikt, men jag är inte helt 100 på vilka ännu.