Kungsbackaloppet/Svenska marathonsällskapets jubileumsmarathon - Kungsbacka

Så blev det av till slut! Vaknade i god tid. TFT (Tömning-frukost-tömning) av elefantstorlek då veckans pasta, råris, gröt och linser skulle ut. Transport till KBA i fint väder. Omklädning med de go'a gubbarna. Träffade bland annat Stig Söderström från Dalarna (695 Maror!). Han började köra ner till KBA klockan 2 i natt. Snacka om entusiast! http://www.dalademokraten.se/Sport/Friidrott/2011/07/07/Maratonmannen-Stig-har-2-877-mil-i-benen-/
Också loppet. 10-12 grader halvklart. Perfekt!
Enligt speakern så var det 75 löpare som startade i Maran.
Gick ut enligt plan 5.40 tempo (Blir 4 timmar). Nummerlapp placerad långt ner vilket störde lite. Började känna av infanterield med en gång så jag satte upp lappen på magen och vindgenomströmningen fixade det med det samma. Inga mer känningar där!
Första varvet helt ok och höll mitt tempo. Började tappa vid 23-24k. Hörde någon som skrek "Anders" bakom mig men tänkte att det finns väl fler med det namnet.
Så dyker Störup upp vid vägkanten och springer med 50m. Gav energi! Syns på 26k då tempot ökade och sprang 15sek fortare igen.
Han skrek att vi ses vid mål sedan så löpningen fortsatte i ensamhet igen. Det var inga klungor kvar vid det här laget utan bara ensamvargar.
Så hände det! Vid sista vändningen i Lindome 32k. Ett litet hopp från trottoar ut i gatan för att runda konan. Pladask!
Framstupa i gatan med upprivna handflator, skrapat högerknä och attiraljer åt alla håll.
Hade varit mkt noga med att kolla kanter hittills men lite ouppmärksamhet räckte...
Efter detta kom jag inte in i loppet igen. Blev skakis och lite kallsvettig efter fallet. Var tvungen att tvätta bort blod vid vätskekontrollen där.
Tempot pendlade därefter mellan 6-6.20 vilket då ger en sluttid på strax över 4 timmar.
Sista 6-8k in i mål blev lite av en meransträngning. Svårt att fokusera, blodet droppade från händerna och knäet ömmade lite. Dessutom gör det ont som Therese hade sagt; vader, höft, ljumskar osv.
Hade dock inga problem med hållning eller trött rygg under loppet. Ej heller med fötterna som hustrun givit kärlek och omvårdnad kvällen innan!
Så lite energi vid upploppet igen. Michael och Jill står och skriker vilket kickar in och ger en tempoökning med 10 sek till alldeles under 6 tempo in i mål. Tänkte på Ingela sista biten. Familjen försakas i bland men vi tränar inte för att bli yngre. Vi tränar för att bli äldre!
Coach Therese fick en tacksamhetens tanke också. Hade blivit mycket jobbigare utan hennes träningspass och råd.
Som tur var hjälpte Jill och Michael till i mål att skala banan, öppna drickaburkar och att ge bärhjälp. Det behövdes! Inte lätt att böja sig och kroppen mör och öm.
27 plats hamnade jag på sa någon. Ingen aning om det stämmer. Det känns nu. 42k. Mitt längsta lopp hittills.