Lidingöloppet - Stockholm

Silver!!!!Där satt den!!!!

Mina två senaste Lidingölopp har jag siktat på den där förbaskade medaljen. Första försöket så bröt jag halvvägs pga av att kroppen gav upp.
Andra försöket var förra året och då bommade jag med 3-4 minuter.
Men så i år lyckades jag knipa silvret.
Receptet var att komma bättre tränad ;-) Vilket måste förstås som ganska logiskt faktiskt...

Hur var loppet då?
Jag beskriver kortfattat.
Start i 1b (köpt startplats i 2:a hand) och det var bara att tuta och köra. I princip ingen trängsel förutom möjligen första 2km. Men det flöt på snabbt trots trafiken.
Första 10km på prick 42 min och känslan var att jag hade bra kontroll här. Många runt mig flåsade betydligt mer vilket stärkte mitt självförtroende :-)
Inför backarna eller "tvättbrädan" vid 15-20km så höll jag tillbaka lite på farten då jag ville vara fräsch inför det partiet. Och väl där så hade jag ett förbaskat bra flyt. Långsamt uppför och snabbt nerför. Jag pendlade som en jojo i klungan och de flesta runtomkring undrade säkert vad fasiken jag höll på med då jag flög förbi dom nerför och sniglade mig fram uppför.
Men det var ett energisnålt sätt att springa på och det visade sig inför den avslutande halvan.
Uppför Grönstabacken gick jag några steg, trots att jag var stark i påkarna. Men jag hade gjort min läxa och läst på omkring olika taktiska upplägg inför loppet. Ett av dom var just att gå bitvis uppför "de stora tre".
Ja...efter Grönsta körde jag bara på. Hög fart, men ändå kontrollerat. Lugnt uppför, snabbare på flacken och toksnabbt nerför. Ungefär så tänkte jag.
Konceptet var vinnande och jag avancerade hela tiden i fältet.
Aborrebacken var en fröjd att ta sig uppför eftersom jag gick den första delen. Pulsen sjönk rejält och jag var taggad inför de sista 5km.
Där körde jag bara på enligt samma plan: lugnt uppför, snabbare på flacken, idiotsnabbt nerför.
Karins backe var också sådär härligt lätt (eftersom jag gick ett parti) och sedan blev det slutforcering.
De sista km så visste jag att silvret var bärgat, men eftersom jag hörde snack och rop från publiken om sub 2:10 så rusade jag på ordentligt.
Det räckte inte till sub 2:10, men det kanske bara var bra så jag har ett mål till 2016 ;-)

Nu efteråt känns kroppen förvånansvärt bra. Vänster vad lite stel som väntat, men den höll ihop. Jag undrar bara nu om jag verkligen maxade helt? Borde jag inte varit lite tröttare i mål? Borde inte musklerna värka mer?
Nog för att taktiken blev perfekt och krafterna disponerades på rätt sätt, men ändå? Hade jag 2:08 i kroppen idag?