Helsingborg maraton - Helsingborg

Så var det då dags för Helsingborg Marathon. Efter en lång skada och flera inställda lopp ville jag verkligen inte missa detta loppet. April till juli blev det inte mycket sprunget, men augusti blev en riktigt bra träningsmånad. Min hälskada har nästan släppt och hindrar mig inte från att springa längre. Formtoppningen har varit enligt skolboken, så min förhoppning var att jag skulle kunna göra ett bra lopp och kanske rent av slå personbästa som jag gjorde på HBGM förra året (3:19:46). Jag gick ut i 4:35-tempo tillsammans med några andra Götalöpare och kände mig riktigt stark den första milen. Jag hakade av de andra i klungan och fortsatte ensam. Höll stabilt genom Ramlösaparken, där Isak och Adam delade ut dricka, Jordbodalen och vidare bort till Fredriksdal. Där började det bli tyngre, men jag hade fortfarande inga problem att hålla tempot. Började dock inse att det skulle bli tuffare mot slutet än förra året. Efter tre mil började det bli riktigt tungt. Tänkte att om jag åtminstone kan hålla mig under femminuterstempo under resten av loppet, så skulle jag ändå slå min tid från förra året. Så blev det inte. Jag tappade mer och mer tempo och gick korta sträckor också sista milen. Vid 34 km åt jag en medhavd gel. Fyfan vad äckligt! Mådde illa under resten av loppet och även efteråt. Lyckades trots allt med en liten spurt på upploppet för att se snygg ut inför publiken, där Annika och Emmy befann sig.

Efteråt mådde jag tyvärr för dåligt för att mingla med övriga löpare, utan jag åkte hem och spydde.

Nu, några timmar senare mår jag bättre och inser att jag faktiskt gjort mitt näst bästa maraton hittills. Ikväll blir det hemmagjord pizza med extra allt.